måndag 16 september 2013

Minerallagen, markvärden och industrisamhällets utdaterade skattesystem

Sverige är ju som bekant sedan många år en av nyliberalismens högborgar med extremt frikostig politik när det gäller vinster inom skattefinansierade allmänna inrättningar, som till exempel skola, sjukvård och omsorg. Många av de liberaliseringar vi ser idag är ett resultat av en mångårig socialdemokratisk politik. Sedan har alliansen gjort ett bra jobb med att ta över stafettpinnen - Annie Lööf har i princip sprungit gatlopp genom landet. Inspirerad av idoler som Ayn Rand har hon stolt löpt på med staffetpinnen i högsta hugg. 

Marknaden löser allt!

Kanske det, men har vi verkligen någon riktig marknad?

Oavsett hur det är med det så fortsätter den frikostiga "kom-hit-och-ta-vad-ni-vill"-politiken.
Senaste exemplet är den fina gruvan i Kaunisvaara där det Kanadensiska gruvbolaget Northland resources vill sätta tänderna i ca. 250 miljoner ton malm innehållandes betydande halter av järn och zink. Beskattningen på värdet av mineralerna som extraheras är i det närmaste löjeväckande låg. 2 promille ska svenska staten få. Resten tar gruvbolaget.

Nu påpekar säkert den petige att svenska staten visst får ta del av värdet på mineralerna, i alla fall indirekt, då bolaget måste betala bolagsskatt och arbetarna kommer att betala inkomstskatt, av vilken en stor del tillfaller kommunen. Men om man börjar syna det argumentet i sömmarna ser man dock snabbt att det inte håller. Det finns inga garantier att denna skatt kommer att tillfalla staten eller ens kommunen och närområdet. Detta eftersom det inte finns några garantier för att alla gruvarbetare kommer att vara skrivna i staden. De kan lika gärna jobba genom så kallad "fly in, fly out". Då betalas ingen kommunalskatt och ingenting tillfaller närområdet.

Idag kan även många gruvmaskiner fjärrstyras från annan ort. Det sker idag bland annat lastning med fjärrstyrda maskiner på 775 meters djup meters djup i LKAB:s gruva i Kiruna. Operatörerna sitter på betryggande avstånd, 7 våningar över markhöjd i LKAB:s kontorsskrapa på samma ort. Teoretiskt sätt skulle alltså operatörer kunna sitta i till exempel Indien och styra maskinerna. Detta till en bråkdel av den lön en operatör har i Kiruna. Dessutom skulle ingen skatt betalas i Sverige. Nu kanske det av olika anledningar inte är sannolikt att så kommer ske. I alla fall inte idag. Om du ska fjärrstyra något med Joystick vill du ha en kort responstid. Det duger alltså inte med flera hundra millisekunders ping tid, vilket det kan vara mellan servrar i Indien och Sverige. Men som sagt, kanske i en djärv ny framtid. 


Det bolag som är lite uppfinningsrikt kan även undvika bolagsskatterna genom moderbolag i Luxemburg, precis om Cornucopia så klokt påpekar.

Dessutom bjuder frikostiga och nyliberala Sverige på prospekteringen. Vi ger i praktiken bort våra naturresurser på ett fat och sedan, efter 10 till 20 år, lämnas byggden med en förstörd natur som staten får gå in och återställa. Om 20 år har väl skatteintäkterna kollapsat så hårt att man kommer, på ren svenska, skita i att återställa gruvan utan den lämnas vind för våg, varpå det sedan 70-talet redan kraftigt avbefolkade Kaunisvaara nu töms helt. Kanske nån eremit som bor kvar och målar tavlor eller vallar getter och bloggar lite? Kanske Cornucopia flyttar dit? 

Det finns tusen och en anledningar till varför kommunala inkomstskatter eller bolagskatter inte kommer att vara tillräckligt för att täcka upp för varken prospektering eller återställande efteråt. Det är en minusaffär från början tillslut för alla inblandade parter, förutom ägarna av det Kanadensiska gruvbolaget Northland Resources och politikerna som kan slå sig för bröstet då de minsann ser till att skapa jobb i den absurda arbetslinjens namn. Grattis! Arbetslinjen som förövrigt både Sossarna och Moderaterna driver stenhårt.

Stefan Löfven, vår blivande statsminister (nu när missnöjespendeln svänger tillbaka i valet 2014) har ju som bekant inga planer på att klämma åt vinster i vård och skolverksamhet, utan det är ok så länge "kvaliteten är bra". Staten ska alltså expropriera resurser via den heliga kon - inkomstskatten - som sedan skall matas in i bolag som kan ta ut höga vinster utan att återinvestera dem i marknaden.

 

Stefan Löfven visar sin stora kunskap i företagsekonomi då han säger att "man kan överskott i verksamheten och ändå ha bra kvalitet". Jo tack! Det förstår vi, frågan är om man ska ta ut vinster från ett skattefinansierat bolag istället för att investera "överskottet" tillbaka in i verksamheten?


När det gäller minerallagen har Sossarna och Stefan Löfven samma nyliberala tänk som ovan. Lyssna på Stefan Löfvens svammel nedan. Det otroligt hur han mumlar på klassiskt politikermaner.  Blablabla...., mineralförsörjningsstrategi, utbildning, forskning, vidareutbildning, miljön ska återställas,eeehe, viktigt.......osv. Helt livrädd för att säga nånting som kan tolkas företags- och därmed jobbfientligt. 

Lyssna: Stefan Löfven om mineralskatt

Vi ska vara glada, som Löfven säger i slutet, för att det kommer hit ett företag och ger oss minus i kassan. Dessutom har han mage att säga att vi ska vara glada för att vi får tillgång till mineralerna. Jag vet inte hur han menar riktigt och jag utgår från att han inte begriper det själv heller.

Det jag har beskrivit ovan är ett givet exempel på varför dagens skattesystem med den heliga och - om man fråga vänstern - myyycket solidariska inkomstskatten är ohållbart. Arbetare och bolag kan man flytta på, men mark, fastigheter och mineralfyndigheter flyttar du inte lika lätt på.

I exemplet ovan beskattas arbetarna medan bolaget i princip får fri lejd. Det är de som jobbar som ska bära skattebördan enligt både Moderaterna och Socialdemokraternas politik.

Med nya penningsystem som t.ex. Bitcoin kommer det bli allt svårare att beskatta inkomster. Ett skattesystem som beskattar markvärden förhindrar den typ av "rent seeking" som Northland håller på med och låter naturresurserna tillfalla folket, förslagsvis genom någon form av basinkomst.

Milton Friedman sammanfattar det hela nedan på att fantastiskt bra sätt. Om du inte uppskattar hans raljerande över socialismen kan du spola fram ca. 2 min. Imponerande är det att han år 1999 vid 88 års ålder förutser uppkomsten av e-valutor som Bitcoin eller "e-cash" som han kallar det och varför dessa kommer nödsaka oss att beskatta landvärden istället för inkomst.



Snor nedan citat från Liberty Silver's kunskapscentral.

“The one thing that's missing, but that will soon be developed, is a reliable e-cash. A method where buying on the internet you can transfer funds from A to B, without A knowing B or B knowing A. The way in wich I can take a 20 dollar bill and hand it over to you and there's no record of where it came from. And you may get that without knowing who I am. That kind of thing will develop on the Internet.”

Jag är personligen ingen följare av Friedman eller Chicagoskolan och tycker mycket av det de påstår är felaktigt eller puckat. För den saks skull innebär det inte att det inte finns något fruktbart alls att hämta från Freidman. Det finns det men det kommer naturligtvis vissa ideologiskt förblindade personer aldrig att fatta, lika lite som de som hejat på ett specifikt fotbollslag hela sitt liv kommer erkänna att laget i fråga är kasst.








fredag 17 maj 2013

Gästinlägg: "Har facket och kapitalet egentligen samma agenda?"

Nedandående är en återpublicering av ett inlägg från bloggen "Parasitstopp - ett nytt penningsystem" från den 19 februari 2013:


"Det var en bra film om lönesänkningar på SvT om lönesänkningar som skett den sista årtionden. Produktiviteten har ökat enormt samtidigt som lönerna hållits tillbaka. Det finns mao möjlighet att dra ned på arbetstiden då automatiseringen gjort att folk inte behöver jobba lika mycket. Alla skulle ändå kunna ha en bra levnadsstandard. Varför prioriterar då inte facket lägre arbetstid, medborgarlön och högre löner? Jag tror att en förklaring ligger i att facket i mångt och mycket är i samma situation som systembolaget. Systembolaget ska utåt verka för mindre supande och sitt eget avskaffande – facket ska verka för mindre jobb och mer fritid – i utopin borde facket jobba för sitt eget avskaffande och minimering av arbete. Men Systembolaget kränger sprit samtidigt som de låtsas såga av grenen de sitter på – likadant med facket. Varför skulle facket vilja ha färre arbetare när detta skulle innebära att antalet medlemmar minskar och fackpamparnas egna försörjning äventyras? Facket har blir ett fack för facket som företräder sitt egna intresse och inte sina medlemmars. Därför vill facket ”skapa fler arbeten” – oavsett om de behövs eller ej.

För att inte snacka om arbetsförmedlingen och socialförvaltningen – vad skulle de göra om folk fick mer möjlighet att ta hand om sig själva och varandra? Arbetsförmedlingen och socialförvaltningen. är ju, liksom både facket och systembolaget satta att försöka utrota sig självt. Givetvis finns samma målkonflikt i detta – vad är sannolikheten att någon av ovan organisationer begår harakiri självmant? Tvärtom, de gör nästan allt för att bli större (men där nyttoeffekten för medborgarna blir allt mindre, ja t.o.m negativ, såsom i löneutvecklingen). Klart som fan att inte dom vill ha en medborgarlön som ger en dräglig bas för alla.

Kapitalisterna har givetvis samma mål men de är i alla fall öppna med det. Att de sedan de dolt slaveriet genom att bankerna tillåts skapa penningsurrogat genom att skuldsätta allt med kontopåhitt är en annan sak.

Likadant är det med broilerfabrikerna som kallas partier – de är måna om sina egen försörjning som skulle äventyras om Wigfors tankar genomfördes:

“Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Partierna borde mao jobba för att frigöra sina väljare i möjligaste mån – men om de lyckas finns inget behov av politiker. Målkonflikten är given och därför jobbar även partier med att se till att folk måste krypa efter onödiga arbeten istället för att få del av ett överflöd och få en självständighet i Wigfors anda.

När representationen representerar sig själv är den inte längre representativ för gruppen den är satt att representera.

Vi ”arbetar” för att vi inte ska få tid och frihet att skapa värden utanför systemet. Vi arbetar för att hålla uppe värdet på den fiktiva enheten pengar så att de som påstås företräda oss kan fortsätta suga ut oss. Så det gäller att göra folk beroende av pengar för om de blev mer självständiga och kunde hjälpa varandra så skulle folk använda mindre med pengar.

Varför ska vi annars öka pensionsåldern när arbetslösheten är skyhög bland ungdomar. Enligt filmaren Stefan Jarl är arbetslösheten för ungdomar mellan 16-25 år runt 75% om man skalar bort alla låtsasjobb. Vi ska krypa efter pengar till varje pris. – vi ska vara tjänare åt överheten. Det är ingen tillfällighet att det heter ”tjäna pengar”."

Slut på återpublicering.

Tyckte att detta var ett tänkvärt och relevant inlägg med tanke på det jag skrev om evig tillväxt och om att politikerna inte längre jobbar för folket utan endast för att ta sig igenom sin egen mandatperiod så att de sedan snabbt kan skylla eventuella oegentligheter på sin efterföljare. Känns som att även facket allt mer jobbar för sin egen skull med målet att skapa så mycket arbete som möjligt. Istället borde några framsynta personer i facket jobba på att omdefiniera synen på arbete. Ekonomen Bernard Lietaer (som förövrigt Anders Wijkman talar om i klippet) berättar bl.a. om att ordet "job" skapades under 1800-talets England och betydde specifikt något som man gör för att få lön - pengar. Det är alltså inte (nödvändgtvis) något som man brinner för eller känner stolthet över.

onsdag 15 maj 2013

Fungerar ett samhälle som kräver tillväxt?

Nedanstående video är starkt rekommenderad eftersom den så tydligt bevisar att det inte är politikerna i parlamenten som kommer genomföra de avgörande förändringarna som krävs för ett hållbart samhälle (precis som allas vår storherre Cornucopia? har påpekat tidigare) utan civilsamhället med människor på gräsrotsnivå. Precis som det påpekas i videon så kan politikerna mycket väl vara medvetna om problemen med evig tillväxt och att den måste komm till ett slut, men bara inte under "min" mandatperiod. Slutet på tillväxten kommer nämligen innebära kännbara ekonomiska problem som helt enkelt är för kostsamma för att merparten av väljarna skall kunna acceptera dem. Det bästa för miljön är naturligtvis stagnerade tillväxt. Det mesta annat är bara "greenwashing" och avlatsbrev. De flesta väljarna är nog beredda att verka för en bättre miljö, men bara till ett visst pris. Merparten ryggar nog tillbaks när de får se den riktiga prislappen som gör gällande att det minsann inte räcker att sopsortera - vi måste även gå tillbaka till 80-talets tillväxtnivå. Fram med sosse-containern Volvo 740.

Få företag talar om att anpassa sig till en värld där tillväxt är negativ. Ett av dem som dock gör det och som jag imponeras av är Polarbröd. Styrelseordförande Anna Borgeryd, som även skriver bloggen Wood & Blue, medverkar här.



Videon ger enligt mig fullödiga argument till varför det är blankröst i valet som gäller och inget annat.

Jag vill även be om ursäkt till mina läsare för det stora uppehåll som jag har haft i mitt bloggande. Detta beror på ett antal omständigheter som jag förmodligen kommer att få anledning att skriva om snart.

tisdag 30 april 2013

Pengar är....?

Hittade följande klipp på Lars P Sylls blogg. Det sammanfattar det som sändes i vetenskapens världs dokumentär om finanskrisen som sändes i höstas och som jag även har skrivit om här och här.



Som Kumhof säger i slutet så är det inte de som har skapat skulderna som sitter med den största delen av betalningsåtagandena nu när räkenskapens dag har kommit. Det är de fattiga - de som har fått den minsta delen av kakan - som gör det.

onsdag 17 april 2013

Förutsåg jag bitcoinbubblans krasch?


Redan den 25 mars skrev jag om ett orosmoln på bitcoin-himlen (den som "frälset" svävar i) nämligen verkyget Google Trends prognos för sökordet bitcoin. Som ni ser på bilden nedan är boxen prognos förbockad och då visas en streckad linje som alltså är en prognos för hur sökstatistiken kommer utvecklas. Prognosen visar en kraftig nedgång i början av april månad.


Varför är detta relevant då? Jo, därför att sist bubblan i bitcoin kraschade så följde prisutvecklingen googles sökstatistik förbluffande väl. Nu står det i rutan på bilden "April 2010 bitcoin: 0". Men det ovanstående är alltså en screenshot från den 25 mars 2013 (då sökningen genomfördes), men sökvärdet i april 2010 var alltså noll. Den långsiktiga trenden verkar enligt prognosen vara svagt uppåt.

På bilden ovan ser vi kraschen 2011.


Går det att lita på Google trends som spåkula? Vad tror ni?

fredag 12 april 2013

Bitcoin-bubbla - "Greed and Fear"

Bitcoin den virtuella kryptovalutan har gått igenom en massiv prisuppgång där priset steg från runt 10 dollar i januari till toppnoteringen häromdagen på runt 260 dollar.

Jag tycker personligen att tekniken och de företag och tjänster som utvecklas kring bitcoin är mycket intressanta. Jag fick tillfälle att tala med "frälset" under min vistelse i Berlin förra veckan, vilket råkade sammanfalla med en bitcoin-sammankomst på en bar i stadsdelen Neuköln vid namn Room77 som accepterar bitcoin. Själv hade jag inte med mig några bitcoin att konsumera för, så de fick nöja sig med gamla hederliga fiat-sedlar vilket de gladeligen tog emot i utbyte mot hamburgare och öl. Det gick också bra att betala med bitcoin, vilket vissa gjorde smidigt med sin smartphone. Jag träffade faktiskt en hel del vettigt folk med ganska intressanta idéer kring alternativa valutor och bitcoin. Det talades en del om det faktum som Cornucopia påpekat om behovet av derivat och att kunna blanka. Hade man kunnat blanka bitcoins så hade förmodligen bubblan aldrig blåsts upp så okontrollerat som de senaste veckorna. Priset har bokstavligen ökat exponentiellt och det är aldrig sunt oavsett vilken marknad det rör sig om. Dagen efter sammankomsten var Russia Today på plats och gjorde en intervju med bl.a. barägaren. Se nedan.



Precis som jag påpekade tidigare så är prisuppgångar av detta slag, oavsett tillgångsklass, aldrig sunda. Det är alltid folk som bränner sig illa. Dessa marknader drivs inte av rim och reson utan av fullständigt irrationella antaganden. Prisuppgångarna blir en självuppfyllande profetia. Den fria marknaden är inte nödvändigtivs alltid självreglerande och stabil. I vart fall inte vid varje enskilt tillfälle, även om vissa verkar tro det. Trots detta får man naturligtvis höra att "det är annorlunda den här gången", "det är nya tider", "en helt ny marknad och ny produkt", "går inte att jämföra med något annat" etc. Och därför är det alltså ingen bubbla enligt vissa, trots att priser stiger med flera tusen % på ett par veckor.

Men Faktum är att det spelar ingen roll hur bra produkten är eller vad det är för tider. Marknaderna tycks ändå drivas av det man på Wallstreet kallar "Greed and Fear". På uppvägen drivs de av "Greed": folk vill tjäna pengar och gör helt irationella köp och satsningar eftersom de ser uppgången som en självuppfyllande profetia. På vägen ner drivs marknaderna av "Fear": När något utlöser den sprickande bubblan säljer de luttrade investerarna av sina positioner illa kvickt, medan de som fortfarande befinner sig i förnekelsefasen sitter kvar på sina positioner i tron att det är en tillfällig nedgång och att det fortfarande är "annorlunda den här gången". När nedgången sedan fortsätter, vilket vi ser exempel på i bitcoin nu, så får även de mest frälsta evangelister panik och "fear-fasen" fortsätter. De säljer av för att inte drabbas av allt för stora förluster och detta fortsätter att pressa ner priset. Nu är alltså det riktiga marknadspriset - som, eftersom bitcoin är en slags valuta, rimligen borde baseras på värdet av de tjänster som valutan kan köpa i nu- eller närtid - helt ur spel. Det är bara "fear" som sätter priset.

Lyssna gärna på följande podacast som kommer från Bitconmagazine.com:



Scrolla fram till ca. 7:10 och lyssna på när killen som talar engelska med brytning fullständigt avvisar möjligheten för en bubbla. Denna podcast är upplagd för 2 dagar sedan. De andra är lite mer "oroliga" för prisuppgången och verkar ha erfarenhet från andra typer av marknader. Mannen med brytning står dock på sig och menar på att om han hade pengar så skulle han minsann köpa, köpa, KÖPA. Han hävdar också att det inte är en bubbla med argumentet att "det är en massa folk som ringer mig som inte kan något om bitcoin och vill köpa! De frågar: hur köper jag?". Hans uttalande är naturligtvis extremt komiskt och en kontraindikator. När en massa människor vill köpa en produkt som de inte vet något om, bara för att priset är på väg upp, så är det snarare troligt att det är just en bubbla. Inte tvärtom. Lyssna gärna även vid 10:15 när den ena mannen talar om att han är van vid normala marknadsförhållande och därför oroas varpå man kan höra mannen med brytning (som är med via telefon) fnysa. Komiskt minst sagt.

Man får heller inte glömma att bitcoin är ett valuta-system med öppen källkod. Det finns alla möjligheter i världen att förbättra och starta nya valutor med andra egenskaper. T.ex. finns litecoin som vissa av "frälset" på den tidigare nämnda sammankomsten talade om. De hade tydligen "diversifierat sig" och flyttat lite av sina bitcoins till litecoin. "Bitcoin is the gold and litecoin is the silver", sa en av frikyrkopastorerna i kryptovaluta-sekten med något religiöst i blicken. Vi får väl se.

Själv innehar jag som tidigare nämnts 12 bitcoins som jag köpte i början på 2011 för en dollar styck. Jag tycker därför det är mycket nöjsamt att följa upp- och nedgångarna. Ett tag var mina bitcoins värda nära 20 000 kr. Nu ligger de på ca. 5300 kr. Men det är som sagt bara imaginära värden och gäller endast om man tar hem vinsten. Själv sitter jag still i båten. Skulle de gå ner till noll har jag förlorat ca 80 kr. Går de upp till en miljon dollar styck, som Rick Falkvinge hävdade redan 2011,  så blir jag dollarmiljonär. Den som lever får se.

måndag 8 april 2013

Om att lära sig använda Twitter

Jag har ju då ett Twitter-konto som ni, mina kära läsare, kanske redan har upptäckt. Om ni inte har det finns mitt twitter-flöde i en såkallad widget här till höger på sidan. Om ni inte redan följer mig på Twitter så tycker jag att ni gott kan börja med det. Än så länge använder jag i princip bara Twitter för att "tweeta ut" mina inlägg. Jag är alltså inte en särkilt avancerad Twitter-användare, något som blev uppenbart i torsdags förra veckan. Jag loggade då in på Twitter via min iphone och fick se följande medelande:


Radioprogrammet P3 Kazimerska med Natalia Kazimerska ville komma i kontakt med mig. De hade tydligen försökt nå mig på måndagen den 1 april. Det slog mig faktiskt att det kunde vara någon form av skämt, men senare mindes jag något som gjorde att jag var tvungen att refusera den teorin. Jag hade nämligen under den 1 april gått in på mediacreeper.se vilket är en sida som innehåller information om vilka av medlemmarna i den 3:e statsmakten som besöker ens sida. Där syntes tydligt fyra träffar från någon som suttit bakom Sveriges Radios servrar. Vad kunde de vilja mig? Vid närmare undersökning visade det sig att P3 Kazimerska hade på tisdagen haft ett program som  till stora delar handlat om alternativa valutor och förstås den hetaste av alla kryptovalutor - Bitcoin. Rick Falkvinge, grundare av Piratpartiet samt Andreas Cervenka intervjuades under programmet.

Kul att bli kontaktad av Sveriges Radio! Synd att man uppenbarligen inte kan med Twitter....

Här är programmet från tidsdagen den 2 April.

Bitcoin inte som guld och silver

Det talas om Bitcoin - den decentralsierade kryptovalutan - överallt just nu. Priset har stigit vansinnigt mycket de senaste månaderna och är i skrivande stund uppe på 180 dollar per bitcoin. Dock fluktuerar priset väldigt mycket men trenden har varit uppåt. Trots skrik om en bubbla som kommer att krasha vilken dag som helst så har bitcoin fortsatt att bryta sig igenom nya prisnivåer. Det är naturligtvis inte helt bra att någonting som ska funka som en valuta - ett bytesmedel - mångdubblats i pris på ett par månader. Detta minskar naturligtvis cirkulationen av valutan kraftigt. Uppskattningsvis befinner sig de flesta bitcoins i ett flertal "wallets", utspridda på datorer över världen och cirkulerar alltså inte runt som pengar. De "smörjer" alltså i dagsläget inte ekonomin särskilt bra.

Bitcoins egenskaper liknar guldets egenskaper väldigt mycket. De finns i en begränsad förutsägbar mängd och de är delbara ner till oändlighet. Huruvida de över någon längre sikt är värdebevarande återstår förstås att se. Trots dessa uppenbara likheter har det varit svårt för många förespråkare av "hårdvaluta" (guld, silver) att acceptera bitcoin. Man får höra saker som att det bara är en "fiat-valuta", att de inte har något "inneboende" värde osv. Alla de här saker är naturligtvis trams och idioti. Folk som gör dessa uttalanden har förstås ingen aning om hur varken värden uppstår eller vad "fiat" betyder.

Oftast är det folk från den vulgo-libertarianska kyrkan som tillber guld som den heliga gralen. Resonemanget går ungefär: "Guld är alltid pengar eftersom pengar alltid är guld. Om guld inte är pengar beror det på att staten har hindrat den fria marknaden och om den perfekta fria marknaden bara fick fritt spelrum så skulle guld vara pengar. Punkt." Argumenten brukar vara att mängden guld inte spelar någon roll eftersom guld kan, till skillnad från t.ex. diamanter, i teorin delas ner till atomnivå.
Argumentet brukar annars vara att vi inte skulle kunna gå tillbaka till en guldstandard eftersom det idag finns för lite guld. Guldbaggarna brukar dock bemöta detta argument med att hävda att det med modern teknik skulle kunna räcka med några gram guld för hela världens befolkning. Man skulle kunna låsa in ett guldmynt i ett valv och sedan ge alla i hela världen ett kontokort. Man tar sedan och på pappret delar upp guldet i låt oss säga 6 miljarder bitar. Alla får alltså varsin bit på sitt konto. När man sedan handlar i affären med sitt "guldkort" flyttas endast ägandeskapet av ens mikroskopiska guldklimpar från ett konto till ett annat.

För den som är någorlunda normalbegåvad framstår ovanstående exempel naturligtvis som absurt. Vart ska guldmyntet låsas in? Vem ska vakta det? Nu inser nog till och med guldbaggarna innerst inne att detta bara är ett teoretiskt exempel som ska visa på styrkan i att använda guld som pengar, och hur bra den fina egenskapen, att guld kan delas i ett närmast oändlig antal delar, kan användas i ett modernt samhälle. Problemet är att exemplet visar ingeting annat än hur insnärjda guldbaggarna är i sina egna ideologiska marionettsnören som är fästa i deras synapser. Det är lite som att se på gamla bilder från 1800-talet på folk som försökte bygga evighetsmaskiner och blev galna i processsen. De försökte koppla kraftöverföringar kors och tvärs, omedvetna om de oundvikliga förluster som sker vid alla typer av kraftöverföringar, t.ex. i form av friktionsvärme. Världen kan ibland te sig som väldigt avancerad, men den är ibland enklare än vad man tror. Om man nu förespråkar de egenskaper hos pengar som guldbaggarna gör torde man vara betydligt mer intresserad av bitcoin-tekniken. Bitcoins kan nämligen delas ner till en hundra miljonte del (alltså 1/1 000 000) och du kan fortfarande ta den i fullständig besittning. Rimligtvis utan någon större väntetid och utan att den blåser bort i vinden.

Guld brukar framhållas som en decentraliserad valuta i händerna på "folket". Problemet med guld idag är att det mesta finns hos en förhållandevis lite andel rika människor. Jag har sett uppskattningar på att det idag endast finns ca. en tredjedels uns (eng. ounce 31.1 gram) av investeringsguld (eng. investment grade) tillgängligt för varje person i världen. Detta räknar förvisso inte med allt smyckesguld och övriga numismatiska samlarmynt, men det ger oss ändå en fingervisning om hur lite det faktiskt rör sig om. Att låsa in sitt fysiska guld i ett valv och lagerhålla det kräver sträng bevakning. Att därefter kunna spendera det digitalt kräver avancerad teknik och ständiga revisioner för att säkerställa att mängden guld i valvet stämmer överens med mängden guld på pappret och på kontot. Hur kan du vara säker på att den mängd guld som finns på pappret finns i valvet? Kanske uppstår samma problem som på cypern? Eller är det så att det faktiskt inte behövs något guld i valvet utan att guldet endast funkar som en beräkningsenhet.

Den kryptografiska tekniken som bitcoin bygger på kräver ingen lagerhållning som sådan. Du kan när som helst ta dina bitcoin i besittning och därmed undvika tredjepartsrisk.

Däremot finns det andra missuppfattningar om bitcoin som att bicoinsystemet aldrig skulle kunna användas för fraktionella reserver vilket inte är sant. När värdet av bitcoin ökar kommer folk som innehar stora summor att vilja lagra dem säkert nånstans. En slags bank helt enkelt.

Bloggaren Flute skrev häromdagen ett inlägg om bitcoin där han påpekade att om internetuppkopplingen fallerar så funkar inte bitcoin. Nej, de är ju sant. Dock funkar inte det vanliga banksystemet heller då eftersom det till stor del använder samma internet som vi gör till vardags.

Han länkar även till en förvirrad artikel från bloggen Zero Hedge som förvisso ger en del goda insikter i hur bitcoin funkar men som i slutet av artikeln snurrar in sig i de tidigare nämnda marionett-snörena.

Bl.a. sägs det vara ett problem att bitcoin kräver avancerad teknik som t.ex. en smartphone för att kunna  accepteras som betalningsmedel hos t.ex. en vanlig frisörsalong.

Citat:

"Bitcoins can do the job already for internet-based impersonalized purchases, because the marginal cost of the exchange technology they go along with is already almost zero for those who possess it. However, the transposition of that technology in the physical world of common face-to-face shopping (getting a haircut, buying a sandwich, or purchasing vegetables at the local grocery shop) would imply extra costs. True, these costs would decrease progressively as portable smartphones with permanent internet access become more widely used, not only by buyers, but also by sellers. The key point, however, is that bitcoins could become a generalized medium of exchange only through the accessory use of other, specific and physical, goods in an economy that has reached a very high level of technological development. This is a tremendous disadvantage, for at least two reasons. First, at any given moment, the level of technological development is not uniform for all individuals within the same (national) economy. While some have access to the latest technology in a given field of activity, others prefer to stick to older versions. This is definitely due to the cost of replacing existing capital goods, but also to individual preferences, and sometimes to personal wealth. Consequently, bitcoins could become money only at the point when the technology that embodies them becomes commonly used. We are not there yet."

Ovanstående artikelcitat antar att för att något ska bli pengar som måste det kunna köpa alla tillgängliga varor och tjänster i ett samhälle. Detta är naturligtvis inte sant. Tanken med pengar som uppstår spontant, och inte via ett statligt dekret, är att de frivilligt ska kunna refuseras eller till och med accepteras mot ett lägre pris än vad som marknaden i övrigt stipulerar. En frisörsalong kan frivilligt välja att ta emot hela, eller varför inte halva betalningen i bitcoin. Bara för att inte alla har smartphones, vilket är ett enkelt sätt att betala med bitcoin, så betyder det inte att bitcoin inte kan funka som pengar. Tvärtom är det bra om vi får en större flora av pengar i samhället. Det är, som jag tidigare skrivit upprepade gånger, monokulturerna i samhället som ligger till grund för en stor del av problemen vi ser i samhället idag. Inom finans såväl som i jordbruk, med milsvida åkrar som bara odlar en sorts gröda, och bara en sorts pengar. Dessutom kan bitcoin innebära stora kostnadsbesparingar för branscher som säljer varor med extremt låg marginal. Där kan transaktionskonstnaderna via konto och kort ibland utgöra en väldigt stor del. Den extremt lilla transaktionskostnaden för att överföra bitcoins kan innebära vinstökningar på upp till 50%. Och detta genom att bara använda sin dator (som man redan har) eller genom att ladda ner en app till sin smartphone, som i alla fall väldigt många i västvärlden redan har.

I slutet av Zero hedge-artikeln går författaren in in något slags resonnemang om att guld och silver ändå alltid är bäst. Snick snack!


 

fredag 5 april 2013

Regnskogar mot Coca Cola?


Hummanekologen Alf Hornborg har en hel del intressanta funderingar kring pengar och penningsystemet. Han säger bland annat att pengar är en ide som vi inom västerländsk civilisation har utvecklat om att allting är utbytbart mot allting annat. Hornborg säger: “Jag brukar lite raljerande säga att man kan byta regnskogar mot Coca Cola” 

Bör man kunna byta vilka värden som helst mot vilka andra typer av värden som helst? Leder det i en hållbar riktning? Hornborg talar om termodynamikens andra lag, den såkallade entropilagen, dvs. att varje energiomvandling i universum leder till ökad oordning. Detta innebär således att när man byter råvaror och energi, mot färdiga produkter på världsmarknaden, så belönas ständigt energi- och materialförskingringen med ny energi och nytt material som på nytt kan förskingras. Den kulturella idéen om att allting är utbytbart mot allting annat, sammankopplat med fysikens lagar, leder således till en ohållbar utveckling. Fysikens lagar kan vi inte ändra på, men kulturella föreställningar kan vi ändra på. Penningsystemet är en sådan föreställning. Hornborg föreställer sig vidare att man skulle kunna ha olika sorters valutor för olika typer av värden. En valuta för lokalvaror som mat, vedbränsle, barn- och äldreomsorg, samt andra varor och tjänster som man kan producera och utbyta inom den lokala ekonomin. En annan valuta som kan utbytas på en mera nationell eller till och med global nivå för att tex. kunna komma över avancerad teknik, råvaror etc. Att ha olika valutor på olika “nivåer” skulle kunna ge en större “resiljens” i samhället, där vi inte är lika känsliga för yttre omständigheter.



Många neoklassiska ekonomer skulle säga att man isolerar ett samhälle om man börjar använda en lokal valuta och att det då blir fattigt. BNP sjunker och vi har enligt ekonomen fått det sämre. Förmodligen beror detta på att de utgår från den eviga tillväxtens logik (eller icke logik). I en värld med minskande resurser gäller inte samma logik. Ekonomen Tomas H Greco talar om detta i många av sina skrifter. Han brukar säga: “U don’t isolate a society by using a local currency, you “insulate” it”. På svenska ungefär: “Du isolerar inte ett samhälle genom att använda en lokal valuta, du skyddar det” 

Precis som att en vågbrytare skyddar en småbåtshamn från ett stormigt hav, skyddar ett lokalt kreditkorporativ, eller en lokal valuta, den lilla ekonomin från att dränkas av världsfinansen vågor, utan att för den sakens skull göra den till ett innanhav. 

Bitcoin night at Room 77

Just came home from a Bitcoin evening in Berlin which is hosted once a month at a place called Room77. Met some really nice people with some truly interesting ideas:

Pay easily with bitcoin wallet


Bitcoin shirt...

Bitmenu!

Can you see the mastercard logo?


More reporting in the morning.

Längre rapport imorn och på svenska....



torsdag 4 april 2013

Historien om utbyte



Klassiskt har man sett pengar som ett bytesmedium som uppståt spontant på en marknad, där den mest säljbara varan har blivit det man kallar för pengar. Ur ett primitivt bytesamhälle, där man bytte en ko mot hundra fiskar, en gris mot ett par skor, eller en höna mot ett kilo morötter, uppstod pengar. I alla fall om man får tro våra ekonomiska läroböcker.  Man försöker komma över denna vara (pengar), inte för att man vill ha varan i sig, utan för att man vet att man kan använda den för att komma över nästan alla andra varor. Idag har, som jag tidigare beskrivit, pengar utvecklats till att vara mer av ett bokföringssystem (med banker som håller poäng i det ekonomiska spelet) än en vara. Pengar är en våg (kontobalans) snarare än en partikel (vara). Men det är fortfarande en “monokultur”. Med ett enda medie kan man komma över allt annat. Idag har även pengar blivit det högsta ändamålet av alla. Inte som det var tänkt - ett mellansteg på vägen, ett sätt att underlätta för oss människor och göra oss mer “reciprokra”. Pengar är idag en slags likriktare. Vad är det för maskineri som sätter igång processer likt den jag tidigare beskrev i exemplet med skogen, betesmakerna, och planeten jorden? Ett maskineri som gör allt till samma. Något som tuggar i sig själva grunden för vår fortlevnad, så som vattendrag, växtlighet, djur, skog, betesmarker, grundvatten, glaciärer och människor, och på andra sidan spottar ut pengar. Ett maskineri som likriktar och likviderar.

Denna likriktning, eller “monokulturtänkande”, är något vi ser överallt idag. Inom jordbruket såväl som industrin. Allt ska helst vara samma. Var sak på sin plats. Ju större arbetsdelning desto bättre. I det här fallet är “bättre” lika med “effektivare”. Ju effektivare något är, desto bättre är det alltså. Ju mer fördummande och monotona arbetsupggifter vi utför, och ju mindre vi förstår det totala sammanhanget av det vi gör, desto bättre. Vårt penningsystem är en produkt av industrialismen, utspottad ur samma typ av maskineri som industrialismen har skapat, och detta har kommit att genomsyra vårt samhälle. Vi ser det inom vitt skilda sfärer. Skolan är ett exempel på det “löpande band” och monokulturer som den har skapat. Att alla barn är indelade i klasser där deras högsta gemensamma nämnare är deras “produktionsdatum”  är ett givet exempel. Vår fördummning, likt skogens och betesmarkernas förstörelse, ökar vår bruttonationalprodukt, och alla har enligt ekonomernas logik fått det bättre. Vi likviderar inte bara naturresurser utan även mänskliga resurser.

Men stämmer verkligen ekonomernas historia om hur pengar uppstod i ett primitivt samhälle och ur dess “bytesekonomi” , eller är det endast en rent teoretisk modell? Är det rent av en ekonoms hjärnspöke? Enligt författaren och socialantropologen David Graeber var det förmodligen inte alls så det gick till. Det har sällan eller aldrig i historien funnits några “primitiva”, renoldade bytesamhällen. Istället har man haft en form av “gåvoekonomier” som på vissa sätt liknar ett kreditpenningsystem, fast mera informellt. Man antecknade i många fall inte vem som var skyldig vad utan det höll man reda på i huvudet. Om grannen gick förbi och sa, “det var en fin gris du har”, kanske man sa, ”vad kul att du tycker det, ta den vetja!”. Så tog man grisen från grannen, utan att betala. Men grannen la naturligtvis grisen på minnet och förväntade sig att få något i gengäld i framtiden. Mycket pekar även på att man hade flera olika plan av utbyten. Smycken kanske bara byttes mot andra smycken. Allting var inte utbytbart mot allt annat. Det var ingen monokultur, i jordbruket lika lite som i de pengar eller bytesmedel som användes.

onsdag 3 april 2013

Nicolas Cage om finanskrisens lärdomar

Det kan vara tufft att va kändis. Att ständigt behöva huka sig för paparazzifotografer som söker uppslag till tabloiderna tär på psyket. Även om man som normalt funtad person undviker att konsumera skvallerpress så undgick fotografernas hetsjakt på stjärnan Britney Spears förmodligen inte många.

Skådespelaren Nicolas Cage tröttande på fotograferna nån gång i mitten på 00-talet och beslutade sig för att fly till sjöss. 2006 gjorde han därför slag i saken och köpte egen ö i Karibien, sedan kom finanskrisen. Förutom ön ägde han en stor samling lyxbilar, ett slott och ett privatjet. Samtliga saker gick efter 2008 till förlustaktion. Trots detta säger han sig nu vara lyckligare och ägna mer tid åt sin familj.

En banal historia om en hollywodkändis med för mycket pengar kan tyckas, men den visar på de faktiska positiva möjligheter som krisen ger. Man ska aldrig låt en bra kris gå till spillo, brukar det heta, men då handlar det oftast om möjligheterna att tjäna pengar. De största förmögenheterna som någonsin tjänats har tjänats under kriser, som t.ex. krashen 1929, då visa magnater på wall street tjänade mer pengar på några få månader än vad de gjort under 30 års tid. Men under denna krisen bör vi kanske fokusera på att lära oss vad som faktiskt är viktigt på allvar. Vi kommer att bli tvungna att ta tag i de svåra, djupa, filosofiska frågorna om hur vi vill att vårt samhälle i grunden ska se ut. Därför utgör krisen en enorm möjlighet, inte att roffa åt sig mer utan att dela med sig till andra med det som faktiskt är viktigt på riktigt. En möjlighet att en gång för alla få till en djupgående diskussion om saker som skuld, penningsystem, banker, valuta och pengar.

Inte vad pengar GÖR utan vad pengar ÄR!


Penningsystemet - ringen i näsan?


”If the doors of perception where cleansed, everything would apear to man as it is, infinite. For
man has closed himself up, 'till he sees all things through narrow chinks of his cavern.”
- William Blake

Det är intressant att reflektera över vårt rika västerland och det överflöd som vi genererar. Om någon “medelsvensson” levandes under, låt oss säga 1800-talets slut, hade kunnat se in i framtiden och upptäcka hur mycket mat vi hade, hur mycket husrum det fanns, vilka tekniska vidunder som var människa (i väst) hade tillgång till, samt hur lättillgängligt allt detta var, kan man nog tänka sig att de hade antagit att en värld av lycka, harmoni och fullständig ekonomisk stabilitet torde råda. Vi som är här nu vet att så inte är fallet. Vi kan alltså konstatera att vi på det sociala planet har misslyckats totalt. I dagens samhälle tycks vi snarare - kanske till 1800-tals människans stora förskräckelse - ha en syn på resurser som väldigt knappa. Så pass knappa att det helt enkelt inte finns tillräckligt åt alla och att vi därför, till varje pris, snabbt måste roffa åt oss så mycket som möjligt, så att vi inte blir utan. Man vill ju inte bli lämnad på bar backe. Det är förvisso sant att vi har en begränsad mängd förnyelsebara resurser, t.ex. olika mineraler. Dessa är naturligtvis inte oändliga, vilket vi ibland verkar tro. Men att det för den sakens skull inte skulle finnas tillräckligt med mat, husrum, utbildning och arbete åt alla, är något som helt klart kan ifrågasättas. Men detta tycks vara synen som vi i väst idag har på vårt samhälle. Brist.

Vi har inte ens fullt ut lyckats lösa problemet med fattigdom här i väst. Hur ska vi lyckas lösa världsfattigdomen när vi inte ens kan hjälpa vår egen granne?

Men hur är det om vi ser bortom det eurocentriska perspektivet? Hur ser det ut i andra delar av världen där man har andra typer av bytessystem? Hur ser det ut i uråldriga kulturer, eller kulturer som har varit och fortfarande är avskilda från väst?

I filmen ”The Money Fix”, som handlar om dagens penningsystem, diskuteras hur dagens ekonomi påverkar vårt ekosystem, och hur det vi använder som bytesmedium – pengar – påverkar olika beteenden i samhället. Bernard Lietaer, som bl.a. var med och designade Euro-valutan, pekar på hur olika slags penningsystem faktiskt påverkar de psykosociala beteenden som finns i samhället.

Han säger exempelvis:

“Det klassiska, konventionella sättet att tänka på pengar är att det är ett passivt bytesmedium
som används som en bekvämlighet för utbyten människor emellan och att det inte påverkar
vilka transaktioner som görs, det gör dem bara lättare. Ej heller påverkar det relationerna
mellan människor som använder den sortens pengar. Både dessa antaganden har visat sig vara felaktiga...”

Ett land som är intressant att tittat på när det gäller alternativa valutor är Japan. Japan är idag ett på många sätt modernt och västerländskt samhälle - en modern och välutvecklad industrination som producerar ett stort överflöd av varor och tjänster - men trots detta har man länge haft problem med att tex. ta hand om de äldre personer som behöver omvårdnad eller kanske bara hjälp med vardagssysslor som att gå och handla. I Japan fanns i slutet av 2003 över 600 alternativa valutasystem. Om du aldrig har hört talas om detta kan det bero på att det finns extremt lite information tillgänglig om dessa system på något annat språk än Japanska.

För att lösa problemet med äldrevård bestämde sig Mr. Tsutomu Hotta, före detta premiärmisnister i Japan, för att efter sin pension rikta sin energi mot detta. Resultatet blev Fureai Kippu, som är en så kallad “sektoriell” valuta vilket innebär att den är tänkt att användas inom en speciell sektor. I det här fallet är sektorn sjuka, handikappade och äldre som behöver hjälp med matlagning, städning, skjuts med bil, gräsklippning eller bara lite sällskap till kaffet. Fureai Kippu betyder ungefär “vårdande relationskuponger”. Dessa elektroniska kuponger betalas till personer som hjälper äldre och handikappade med allt de kan tänkas behöva som inte täcks av det japanska sjukvårdssystemet. Som beräkningsenhet (eng. unit of account) har man valt timmar. I Sverige är vår beräkningsenhet kronor. Det alltså den objektiva enhet som man använder för att mäta värde. För en timmes vardaglig hjälp tjänar man alltså en Fureai Kippu kupong. Dessa kan sedan sparas, antingen tills dess att man själv blir äldre och behöver hjälp, eller spenderas på en släkting som är äldre och behövande.

374 olika ideella organisationer i Japan utfärdar valutan och deltagare i Fureai Kippu-systemet kan genom två datoriserade clearinghus, genom organisationen Sawayaka Healthcare Foundation, föra över valuta från ena delen av landet till den andra.

2012: Time for Change, Fureai Kippu from Pedro Davies on Vimeo.

Denna sortens valuta har ett socialt genomslag som skiljer sig kraftigt från den sortens pengar som vi normalt använder, dvs. den nationella valutan. Fureai Kippun skapar helt andra relationer än vad konventionella pengar gör. Ponera att du till exempel har en gammal släkting som bor många mil ifrån där du bor. Personen i fråga kanske inte vill, eller kan bo nära dig, av olika skäl, men skulle ändå behöva din hjälp med att handla, laga mat, bära ut sopor, etc. Med ett valutasystem som Fureai Kippu kan du nu istället hjälpa en äldre person som bor i ditt lokalsamhälle och sedan skicka valuta till din fjärran belägna släkting som i sin tur köper tjänsten där denna bor. Relationen blir annorlunda eftersom den äldre damen som du hjälper hemma hos dig kanske motsvarar din mor, vilket innebär att du kommer vara lite extra noga med att hon ska få sitt kaffe precis så som hon vill ha det. Intressant att notera är att i undersökningar anger de äldre att de som får betalt i Yen ger sämre service än de som får betalt i Fureai Kippu. Förhållandena är annorlunda beroende på vilken typ av pengar som används.

Se även filmen, "The Money Fix" om du inte har gjort det. Här med svensk text för den som tycker det är behagligt:




tisdag 2 april 2013

Fiskfusk men ingen "fuskfisk".

Först hästkrakar (som egentligen är åsnor) och nu fula fiskar.

Efter köttskandalen där häst- och åsnekött skickades kors och tvärs över Europa ett par gånger innan den hamnade i svenska magar, och till britternas stora förskräckelse även i deras magar, så har nu engelsmännen lagt om sina matvanor och äter både mindre bearbetat kött och mer vegetariskt. I Storbritannien är hästen lite helig och starkt förknippad med sporter som hästpolo. Man har växlat om till att köpa från mer lokala slakterier samt att äta mer fisk. Det är givetvis en bra utveckling. Nu har det dock visat sig att många fiskar är felmärkta och att det kanske är någon billigare fisk i  den "fish-n-chips" britterna får i sin näve, inslagen i tidningspapper. Kanske inte torsk utan istället pangasius-filet, eller rent av någon fisksort som vi traditionellt inte använt som matfisk. I Irland sägs så mycket som var fjärde förpackning innehålla annan fisk än vad innehållsförteckningen anger. Ole, dole, dof... Samma siffra i USA.

De uppseendeväckande resultaten kommer från laboratoriegruppen Eurofin, vars forskare i Hamburg granskat den europeiska marknaden.

–" Myndigheterna på flygplatsen i Frankfurt har hittat några nya arter, arter som inte fångats tidigare, arter som inte varit inne i livsmedelskedjan tidigare, som aldrig förr har kommersialiserats."

Spännande tycker jag! Kanske kan vara något riktigt kulinariskt. Det är fullt av humor detta. Läser vidare i Svds artikel, och se: "Lobbygruppen Oceana, som jobbar för hårdare kontroller, menar att branschen är ”rutten och komplex”". Fniss.

Problemet är naturligtvis, som med penningsystemet och mycket annat här i samhället, den massiva och komplexa centraliserade industrialiseringen av matproduktionen. Och tyvärr spelar det mindre roll om man är vegterian eller inte. Merparten av den vegetariska maten kommer också den ifrån massiva mono-kulturer, dvs. vidsträckta åkrar som odlar exakt samma gröda och som hela tiden är under tung luft räd av diverse gödnings och bekämpningsmedel som kräver enorma mängder fossila bränslen. 

Det finns mycket gott som kommer ur dessa kött- och fiskskandaler, så som att folk faktiskt väljer bort kött som är producerat industriellt och istället väljer lokala och hållbara alternativ såsom ekologiskt och/eller naturbeteskött. Får man inte tag på detta bör man naturligtvis i största möjliga mån välja vegetariskt. Det är inte farligt att äta vegetariskt emellanåt och det är inte lika med "att äta en sallad" oavsett vad "Cornucopia?" skriver för obalanserade saker om hjärnskador och dylikt trams. Man kan gott skämmas lite över att äta industrikött. Det skadar inte. Anledningen att Cornucopia slår vilt omkring sig och kallar folk som vill diskutera köttskatt för "kötthatare" och "puckon" är för att man har trampat på en av hans ömma tår, och visst, då kan man få skrika lite innan smärtan går över. Han säger nämligen själv uttalat att, även om han föder upp egna lam på sin gård så slafsar han i sig industrikött när det bjuds. Utan att blinka. Jag gör det med ibland, men så kallar jag ingen som inte gör det för "kötthatare" eller hjärnskadad heller. 

Trots dessa galenskaper har han rätt. Naturbeteskött är bra för miljön då det skapar kolsänkor och till och med kan höja jordmånen. Det tillåter oss även att producera mat på områden där det inte går att odla utan bara växer gräs. Cellulosan i gräs kan som bekant inte människor bryta ner, utan det kräver alltså en idislare som t.ex. en ko.        




 

Evig hållbarhet eller likvidering?


Ett problem med pengar jämfört med de flesta dagligvaror som vi använder är att de inte förfaller eller blir dåliga med tiden, som t.ex. mat, kläder mm. Visst, inflationen förstör successivt en del av värdet på pengar, men om du investerar dem rätt så förräntar sig pengarna magiskt.

Det leder till vissa “moraliska” problem. Låt oss säga att du äger ett stort skogsområde med såväl tät granskog som vidsträckta naturbetesmarker. Du kan bedriva skogsvård och averka lite skog åt gången på olika platser varje år genom att gallra ut träd istället för att kallhugga. Du kan på naturbetesmarkerna ha djur som både kor, getter och lam, vilket leder till hållbar köttproduktion samt håller landskapet på dessa områden öppet och bidrar till biodiversiten. Dessutom skapar det kolsänkor som binder Co2 genom att det ökar ytjordskiktet, som på många ställen idag är utarmat. Gallringen som du utför innebär också att naturen påverkas positivt eftersom insekter frodas på ett naturligt sätt, till skillnad från när man kallhugger. Våra svenska naturbetesmarker är Sveriges artrikaste biotoper med tusentals olika arter av växter, insekter, fåglar. Läs mer här och här om du inte tror på ovanstående.

Låt oss säga att du årligen får ut ved och virke från skogen, samt kött från naturbetet, till ett värde av en miljon kronor, och detta är hållbart för så gott som all framtid. Inte illa alls. Men faktum är att du skulle kunna tjäna ännu mer. Mycket mer! Hur? Averka all skog på en gång genom att helt enkelt kalhugga skogen. Du skulle du då på ett år få ut 100 miljoner istället för 1 miljon. Investerar du sedan dessa pengar i något räntebärande, med en ränta på låt oss säga 5% om året, kommer du tjäna 5 miljoner om året!

Vi har nu nämligen låtit likvidera skogen. Vi har förvandlat en icke likvid tillgång - något vi inte kunde handla i affären med (det duger inte att gå till Ica och erbjuda ved i utbyte mot pasta) - till en likvid tillgång, något som de flesta människor och företag accepterar i utbyte mot varor och tjänster - pengar.

Kanske kan vi tillämpa ovanstående exempel till att omfatta hela planten jorden?

Hela världens samlade BNP var år 2011 ca. 69 biljoner dollar. Vi skulle kunna besluta oss för att “casha in” och få en rejäl hacka på bankontot. Det kanske inte skulle gå att likvidera hela jorden lika fort som med vår skog, så låt säga att vi har 10 år på oss. Då borde vi hinna utvinna alla jordartsmetaller, kalhugga all skog så att det bara fanns öknar kvar. Eventuell kött eller mjölkproduktion flyttar vi till enorma lador med mjölk och slaktrobotar, där korna får äta spanmål istället för deras naturliga föda som är gräs. Vi odlar en massa GMO-grödor, tex. soja, som vi besprutar med olika bekämpningsmedel utvunna från olja. Perfekt för att mata korna med. Detta kommer naturligtvis förgifta alla vattendrag och oceaner, men vad gör det? Vi ska ju likvidera jorden!

Återigen är det intressant med etymologi, dvs. läran om vart ord kommer ifrån samt deras släktskap.

Vad betyder egentligen likvidera?


1 avveckla ett företag, avveckla, lägga ner
2 betala, göra upp, erlägga likvid för


Den mest intressanta definitionen är dock den tredje och sista.


3 undanröja, avskaffa, göra slut på; avliva, döda, avrätta, verkställa likvidering
Det ovanstående exemplet med planeten jorden kanske känns absurt, men om vi tänker lite på det inser vi snart att det är faktiskt precis det vi håller på att göra, dvs. avliva, döda, avrätta, eller verkställa likvidering av planeten jorden.


Vi rear ut helt enkelt. Allt ska bort...


onsdag 27 mars 2013

R.I.P utbildning

Cornucopia skrev idag ett inlägg om det svenska katastrofala utbildningssystemet som sedan 90-talet monterats ned till den grad att många ungdomar som idag når universiteten knappt kan läsa och skriva.
Han länkar till ett antal artiklar, bl.a. Daniel Pargmans blogg, som är anställd på KTH, och hans senaste artikel som handlar om nya numret av fack-tidningen "Universitetsläraren.

Jag tänker inte analysera inlägget i allt för stor grad utan läs det själv.

Däremot blir det lätt en ensidig analys från mångas sida när man läser att utbildningssystemet är på väg att falla samman. Lite "Jan Björklund-syndromet". Folk slår näven i bordet av förskräckelse och kräver hårdare tag, mer läxor, betyg i skolan från tidigare ålder. Förskoleplikt så att vi kan stöpa barnen i rätt form vid en tidigare ålder.

För att göra en djupare analys av problemet kan man fundera över hur skolan är uppbyggd och när dess grundstruktur skapades. Faktum är att det var under mitten av 1800-talet, mitt under den industriella revolutionen, som grunden till grundkoleutbildningen lades. Då för att ge barnen de kunskaper som de behövde för att bli både goda konsumenter och producenter, som kunde jobba i fabriken och läsa instruktioner och sedan konsumera på fritiden. Nåja, kanske inte så mycket konsumtion på 1800-talet men när väl 1900-talet kom, då j-vlar!

Dagens barn lever i den mest intensivt stimulerande tid i mänsklighetens historia. De formligen bombarderas av information dagligen från, TV, tidningar, dator, smartphones, etc. De kan hitta stora mängder information genom att bara söka på sin telefon och samtidigt vill föräldrar och lärare att de ska sitta i klassrum i bänkrader och koncentrera sig på svarta-tavlan. På tråkiga saker. Om de inte kan det har de förmodligen ADHD.

Läs gärna om Ricardo Semlers (författaren av Maverik) skolprojekt där barnen får lära sig "vad de vill".

Sir Ken Robinson som är föreläsare och expert på utbildningsfrågor talar ofta om exakt dessa saker. Videon nedan är en av hans föreläsningar i förkortad version och med tillhörande animationer.

Se den!

  


tisdag 26 mars 2013

Ocker - det elfte myntet


Ocker, det elfte myntet.

Denna liknelse är hämtad från den ekonomiske visionären Bernard Lietaer och hans bok “The Future of money”:

"En gång för länge sedan i en liten by, använde folk byteshandel för att genomföra alla sina transaktioner. Vid varje marknadsdag gick de runt med kycklingar, höns, ägg, kött, och bröd. De ägnade sig åt långdragna förhandlingar sinsemellan för att få tillstånd ett byte. Vid vissa nyckelperioder under året, såsom skörd, eller när någons lada behövde repareras efter en storm, återgick folk till traditionen att hjälpa varandra som de hade fått med sig från “det gamla landet”. De visste att om de någon dag själva skulle få problem fanns det andra som skulle hjälpa dem i gengäld.

Under en utav alla marknadsdagar kom en främling med svarta skor och elegant vit hat. Han observerade bybornas bytesprocess med ett lite hånfullt leende. När han såg en bonde springandes runt i inhägnaden med 6 höns, som han ville byta mot en stor skinka, kunde han inte låta bli att skratta. “Stackars folk”, sa han, “så primitiva”. Bondens fru överhörde främlingens monolog och sa, “tror du att du kan hantera hönsen bättre?” “Höns, nej,” svarade han “Men det finns ett mycket bättre sätt att eliminera allt detta krångel”. “Jasså, hur då?” frågade kvinnan. “Ser du trädet där?” sa främlingen. “Jag väntar här medans nån av er går och hämtar en kohud. Sedan kan varje familj besöka mig. Jag ska avslöja ett sätt som är bättre.”

Och så blev det. Han tog kohuden och skar ut perfekta runda stycken ur kohuden och satte därefter en väl utformad och elegant stämpel på varje rundstycke. Därefter gav han tio av dessa rundtycken till varje familj, varpå han förklarade att vart och ett av dem motsvarade värdet av en höna. “Nu kan ni byta och handla med dessa rundstycken - eller lädermynt - istället för de ohanterliga hönsen,” förklarade han.

Det verkarde vettigt. Alla var imponerader av mannen, med de blänkande skorna och den fina hatten. Efter att alla familjer fått sina 10 lädermynt sa mannen “Föresten, inom ett års tid kommer jag att komma tillbaks till samma träd och då vill jag att ni ger tillbaks 11 lädermynt. Det elfte myntet är ett bevis på uppskattning för den nya tekniken som jag har fört till ert samhälle. “Men vart kommer det elfte myntet att komma ifrån?” frågade bonden. “Du ska få se” sa mannen med ett förtroendeingivande leende.

Om vi antar att befolkningen i byn och dess årliga produktion håller sig konstant, vad kommer att hända? Kom ihåg att mannen bara skapade 10 lädermynt per familj. Vad ska det 11:e komma ifrån? Slutsatsen måste bli att en av de elva familjerna måste förlora alla sina mynt, oavsett hur väl de sköter sina affärer, så att de andra tio kan få sitt elfte rundstycke. När en storm hotade en utav familjernas grödor var folk plötsligt inte lika villiga att hjälpa till längre.

Medan det var mer effektivt att utbyta rundstyckena istället för höns på marknaden, innebar detta nya bytesmedium också den oönskade sidoeffekten att aktivt motverka det spontana samarbetet som traditionellt fanns i byn. Istället skapade den nya penningsekonomin en systemisk underström av tävlan bland de inblandade."

Den ovanstående liknelsen visar hur ränteaspekten – det elfte myntet - i penningsystemet, skapar en osäkerhet och girighet som i sin tur skapar en tävlan om resurserna. Kan dessa element någonsin elimineras om våra livsnödvändigheter är denominerade i räntebärande pengar?

Konkurs?

Hur kan denna by nu undvika att en utav familjerna går i konkurs? De skulle naturligtvis kunna gå tillbaka till mannen och säga. “Kan du ge oss några ytterligare mynt, eller i det här fallet rundstycken av skin, så slipper någon av oss i byn bli bankrutt? Mannen med vita hatten säger, “Ja, men bara om ni kan försäkra mig om er förmåga att betala tillbaks. Eftersom varje lädermynt är värt en kykling. Jag kan låna ut nya mynt till dem som har fler höns än antalet mynt som de redan är skyldiga mig. Om de inte betalar tillbaka lädermynten kan jag beslagta hönsen istället. Och eftersom jag är så snäll kommer jag även bevilja lån av lädermynt till de som inte har några extra höns, så länge de kan övertyga mig om att de kan föda upp fler höns i framtiden. Jag kan låna ut nya lädermynt mot en ränta på 10%. Om du är en duktig uppfödare och kan öka din flock med 20% på ett år kommer du bli rik, även efter räntebetalningen är avklarad!”

En bybo frågar nu, “Det låter bra, men eftersom du ber om en ränta om 10% kommer det ju fortfarande inte att finnas tillräckligt med mynt när allt ska betalas tillbaks.” “Lugn!” säger mannen, “Jag kommer att ha skapat ännu fler mynt av kohud, med eleganta stämplar på, när den dagen kommer. Jag kommer alltid att vara villig att låna nya lädermynt in i cirkulation, Så länge ni bara ser till att producera fler höns. Så länge ni gör det och ser till att hela tiden fortsätta att öka er hönsproduktion så kommer det aldrig bli några problem.”

Systemet kommer förmodligen att funka bra ett tag. Så länge byborna fortsätter att öka sin hönsproduktion tillräckligt fort (vilket de ju måste göra för att få tag på de extra lädermynten som behövs för att återbetala deras skuld till mannen inklusive ränta) kommer ingen att behöva bli insolvent och därmed bankrutt. Byn och dess hönsbestånd växte enormt och det kom fler män i hatt som också satte igång att skära ut rundstycken ur läderhudar, och stämpla dessa med sitt sigil, för att sedan låna ut dem till vem helst som hade en god affärsplan för att kunna föda upp fler höns.

Efter ett tag började problem dyka upp. Tex började det bli uppenbart att ingen egentligen behövde alla dessa höns. “Vi börjar bli trötta på ägg”, sa folk. Men eftersom man hela tiden var tvungen att skapa fler mynt - som ju värderades i höns – för att kunna betala räntan på lånen så gällde det att skapa efterfrågan på höns. Och ägg.

Vissa började även märka hur den omgivande naturen hade förändrats. De en gång bördiga och böljande fälten som omgav byn hade nu förvandlats till stinkande giftiga avfallshögar, och många vattendrag som omgav dem var förgiftade av ammoniak. De åkrar som fortfarande var tjänliga hade berövats på sin naturliga flora till förmån för att odla foder till hönsen. Monokulturer hade blivit förhärkskande i och med det nya odlingssättet.

Enstaka bybor började protestera. En kvinna och sa, “Vi måste sluta med detta innan vi drunknar i hönsskit”. Mannen med den vita hatten drog kvinnan åt sidan, “Oroa dig inte. Det finns en annan by här i närheten med gott om åkrar som sedan länge legat i träda. Vi planerar att belägga hönsproduktion där. Byn kan inte sluta växa nu. Hur ska ni kunna betala tillbaka de lädermynt som ni är skyldiga mig, med ränta, om ni inte utökar? Tänk på din grannar. Till och med jag skulle bli bankrutt.

Så de andra byarna gick samma öde till mötes som den första, med förstörda marker, vattendrag och fler höns än vad man någonsin behövde.

Men trots stora insatser för att upprätthålla tillväxt, började takten att avta. När tillväxttakten avtog började skulderna stiga kraftigt i förhållande till inkomsterna, tills många använde hälften av sina lädermynt till att endast betala av sina skulder till mannen i hatten. Många blev bankrutta och fick jobba för svältlöner åt arbetsgivare som knappt själva kunde möta sina betalningsåtaganden till mannen i hatten. Färre och färre hade råd att köpa höns eller produkter baserad på hönsproduktionen, såsom ägg eller duntäcken, vilket gjorde det ännu svårare att upprätthålla tillväxten. Mitt i allt detta överflöd fick alltså folket mindre och mindre att leva av. En paradoxal situation med knapphet trots överflöd. Är det inte just där vi har hamnat idag?

Denna ekonomiska parabel visar med all önskvärd tydlighet att om det är något i penningsystemet som är fel så är det knappast att pengar skulle skapas “ur tomma intet”. Ej heller att pengar inte är gjort av guld eller något annat greppbart. Istället är det omöjligheten att vid varje enskilt tillfälle återbetala alla pengar, med ränta, som är det underliggande problemet. Det driver på tillväxt på ett sätt som i längden inte är ekologiskt hållbart. Varken lokalt eller globalt.

Ekonomi (från gr. oikos, “hus” och nomos, “lag”) är “läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet”. Det betyder Inte: “ att producera ett överflöd av resurser, som ingen behöver, för att tillgodose ockrarnas behov”.





måndag 25 mars 2013

Google trender med medvind: Vad är pengar?

Google trends är ett intressant verktyg för att kolla hur heta olika sökord är och vad trenden över lite längre sikt för dessa är. Du kan skriva in valfritt sökord och se trenden för detta ord tillbaka till januari 2004.



Det ovanstående inbäddade resultatet visar dock ej prognos varför jag gör en klassisk screenshot för att få med det:

Det streckade linjen är alltså det prognostiserade resultatet för ett år framåt.


Intressant är att sökorden "Vad är pengar" fanns fram till oktober 2008 inte ens med i statistiken varpå de fick en kraftig uppgång, förmodligen i samband med finanskrisen, och har sedan dess en stadigt ökande statistik. Söker jag på "vad är pengar" i Googles egna webbläsare, Chrome, med anonym surf påslagen ligger jag som tredje träff på Google. Nu ska man ju vara medveten om att Google har avancerade filterfunktioner som påverkar sökresultaten beroende på vilken dator, ip-adress, webbläsare du sitter på. Om du är inloggad på din gmail påverkar detta också. Därför går jag via VPN-tjänst (för att skydda min ip) samt har anonym surf påslagen i Chrome när jag "prov-googlar". I bloggers statistikverktyg ökar även sökträffarna som ger inlänkningar från Google på just "Vad är pengar" kraftigt. Antar att det kan betyda att man bloggar om rätt ämne. 

Lär nog bli allt mer aktuellt allt eftersom bank/finans/valutakriserna duggar tätare.

 Den allt mer populära decentraliserade kryptovalutan Bitcoin har intressant nog en sökstatistik som väldigt väl matchar dess pris-trender.



Intressant att veta vore naturligtvis hur prognosdelen i Google trends funkar och med vilka algoritmer den framställs. Ju mer data på ett sökord som finns desto säkrare är förmodligen prognosen.

Intressant är att prognosen för sökordet bitcoin visar en förväntad kraftig nedgång i april. Se nedan:

Kommer priset följa efter? Den som lever får se.

Tilläg:

Såg för övrigt att Cornucopia skrivit ett inlägg om bitcoin i fredags som jag helt hade missat. Han är inne på att det återigen är en bubbla, tydligen uppumpad av Max Keiser. Frågan är om Max verkligen har kraft att höja priset i någon större utsträckning...




fredag 22 mars 2013

Pengar - våg eller partikel?

Ord som insättning är, tillsammans med en massa annan bankterminologi, anakronistisk, dvs. något som kommer från en tid då pengar var en verklig vara, t.ex. mynt i form av guld och silver. Men nu för tiden är pengar endast siffror i ett bokföringssystem och balansen på ditt konto är, trots att den av banken benämns som en insätting, endast en visualisering av dina nuvarande “poäng” i det ekonomiska spelet.

Under vetenskapens historia har fysiker lagt fram olika teorier om vad ljus är för något. Allt från Christiaan Huygens teori om ljuset som en våg till Isaac Newtons partikelteori. Inom den moderna kvantfysiken verkar det dock som att ljuset är “både och”. Både en våg och en partikel, eller helt enkelt en foton.

Men sanningen är nog snarare att pengar i sin kärna är en våg med partikelegenskaper snarare än en partikel i sig. En metafysisk snarare än fysisk gestaltelse.

Precis som att man på 1700-talet trodde att ljuset var endast en partikel, trodde man även att pengar endast kunde vara en “partikel”, det vill säga, något substansiellt som t.ex. guld eller silver. Men sanningen om pengar är dock att det är mera likt dagens teori om ljus än gårdagens.

Precis som att ljus kan beskrivas som antingen en partikel eller en våg, som rör sig genom något slags medie, kan även pengar beskrivas som antingen en “sak” (partikel) eller en kontobalans (våg) som rör sig upp och ner i form av en fluktuerande siffra. Precis som våra bankkonton.

Vi talar och tänker fortfarande idag ofta om pengar som en sak, särskilt när de existerar i form av en fysisk sedel som tex. en 100kr sedel.



Kanske behöver vi likt teorierna om vad ljuset är, en ny teori om vad pengar är?


Kanske är det penningsystem vi befinner oss i, förutom vissa enskilda element, ett sunt och bra system som effektivt “monetariserar” icke likvida tillgångar som hus, bilar, företag, (eller endast förtroende) till en likvid tillgång som man kan spendera som pengar. En fråga man kan ställa sig är vilka som skall ha kontroll över systemet? Ska det vara privata intressen som utövar sitt inflytande och makt på ett sätt som bara gynnar dem själva och inte det allmäna, eller ska det vara folket - de som verkar inom ekonomin  (må den vara lokal eller nationell) - som styr och har makt över systemet?

Man talar ofta om olika allmännyttor, men sällan talas det om kanske den allra viktigaste allmännyttan, nämligen kredit-alllmänningen, det som man på engelska kallar “the credit commons”.
De svenska sparbankerna som bildades vid 1800-talets början främjade kredit-allmänningen genom att enligt “kyrktornsprincipen” erbjuda lån till de verksamma i lokalsamhället och enligt den kooperativa modellen återinvestera vinsten i verksamheten.

Argumentet att pengar skapas ur “tomma intet” håller inte. Pengar är förvisso till 96% inte någon “sak”, utan är en kontobalans i ett bokföringssystem, men de skapas inte hux flux ur tomma inte utan de skapas när en kreditgivare (banken) och en gäldenär (låntagare) träffar en överenskommelse. Då skapas pengar som en bokföringspost i bankens huvudbok.

Icke heller är problemet att pengar inte längre består av eller är uppbackade av guld och silver. Även under tex. 1800-talets guldstandard existerade de flesta pengar i form av krediter och cirkulerade antingen som privat utgivna banksedlar, eller så användes checkar, med vilka kontobalanserna ändrades i efterhand då posterna bokfördes i bankens huvudbok - efter checkarna hade lösts in. Ett kreditpenningsystem då som nu.

De guldkramare och vulgo-libertarianer som ser guld som den enda tänkbara och sanna valutan, och som ihärdigt förespråkar en guldstandard med "Full Reserve Banking" (full täckning i guld och inga kreditsedlar som jag skrev om här) så kan det ju vara intressant att kolla lite på den svenska fri banks-perioden.

Erik Lakomaa har skrivit rapporten, Free Banking in Sweden 1830–1903: Experience and Debate. På s.4 anges tydligt att alla fyra banktyper som fanns på 1800-talets fribank-era gav ut krediter som inte var fullt uppbackade av guld utan endast fraktionella reserver. Att förvänta sig att några banker under någon längre period ska hålla fulla reserver i guld är en utopi. Finns det en efterfrågan på krediter så kommer bankerna att uppfylla den så länge det finns acceptabla säkerheter i form av t.ex. fastigheter eller förväntade inkomster. I perioden på 1800-talet som beskrivs i Lakomaas rapport funkade guldet i princip endast som en beräkningsenhet (unit of account), även om man gick den krångliga omvägen via de svenska kronan som definierades enligt en viss vikt i guld.

Återigen: Läs mitt inlägg om guldsedlar och skuldsedlar.

Istället för att söka svaret till problemen i att pengar skapas ur tomma intet bör vi kanske titta på en annan frågeställning, nämligen den som handlar om det som i vissa religioner anses vara en dödssynd, nämligen ocker. Ska det vara tillåtet att ockra, det som på engelska kallas “ususry”, dvs att ta ut ränta på pengar man lånar ut? Vad blir konsekvenserna av ocker?


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...