onsdag 27 mars 2013

R.I.P utbildning

Cornucopia skrev idag ett inlägg om det svenska katastrofala utbildningssystemet som sedan 90-talet monterats ned till den grad att många ungdomar som idag når universiteten knappt kan läsa och skriva.
Han länkar till ett antal artiklar, bl.a. Daniel Pargmans blogg, som är anställd på KTH, och hans senaste artikel som handlar om nya numret av fack-tidningen "Universitetsläraren.

Jag tänker inte analysera inlägget i allt för stor grad utan läs det själv.

Däremot blir det lätt en ensidig analys från mångas sida när man läser att utbildningssystemet är på väg att falla samman. Lite "Jan Björklund-syndromet". Folk slår näven i bordet av förskräckelse och kräver hårdare tag, mer läxor, betyg i skolan från tidigare ålder. Förskoleplikt så att vi kan stöpa barnen i rätt form vid en tidigare ålder.

För att göra en djupare analys av problemet kan man fundera över hur skolan är uppbyggd och när dess grundstruktur skapades. Faktum är att det var under mitten av 1800-talet, mitt under den industriella revolutionen, som grunden till grundkoleutbildningen lades. Då för att ge barnen de kunskaper som de behövde för att bli både goda konsumenter och producenter, som kunde jobba i fabriken och läsa instruktioner och sedan konsumera på fritiden. Nåja, kanske inte så mycket konsumtion på 1800-talet men när väl 1900-talet kom, då j-vlar!

Dagens barn lever i den mest intensivt stimulerande tid i mänsklighetens historia. De formligen bombarderas av information dagligen från, TV, tidningar, dator, smartphones, etc. De kan hitta stora mängder information genom att bara söka på sin telefon och samtidigt vill föräldrar och lärare att de ska sitta i klassrum i bänkrader och koncentrera sig på svarta-tavlan. På tråkiga saker. Om de inte kan det har de förmodligen ADHD.

Läs gärna om Ricardo Semlers (författaren av Maverik) skolprojekt där barnen får lära sig "vad de vill".

Sir Ken Robinson som är föreläsare och expert på utbildningsfrågor talar ofta om exakt dessa saker. Videon nedan är en av hans föreläsningar i förkortad version och med tillhörande animationer.

Se den!

  


tisdag 26 mars 2013

Ocker - det elfte myntet


Ocker, det elfte myntet.

Denna liknelse är hämtad från den ekonomiske visionären Bernard Lietaer och hans bok “The Future of money”:

"En gång för länge sedan i en liten by, använde folk byteshandel för att genomföra alla sina transaktioner. Vid varje marknadsdag gick de runt med kycklingar, höns, ägg, kött, och bröd. De ägnade sig åt långdragna förhandlingar sinsemellan för att få tillstånd ett byte. Vid vissa nyckelperioder under året, såsom skörd, eller när någons lada behövde repareras efter en storm, återgick folk till traditionen att hjälpa varandra som de hade fått med sig från “det gamla landet”. De visste att om de någon dag själva skulle få problem fanns det andra som skulle hjälpa dem i gengäld.

Under en utav alla marknadsdagar kom en främling med svarta skor och elegant vit hat. Han observerade bybornas bytesprocess med ett lite hånfullt leende. När han såg en bonde springandes runt i inhägnaden med 6 höns, som han ville byta mot en stor skinka, kunde han inte låta bli att skratta. “Stackars folk”, sa han, “så primitiva”. Bondens fru överhörde främlingens monolog och sa, “tror du att du kan hantera hönsen bättre?” “Höns, nej,” svarade han “Men det finns ett mycket bättre sätt att eliminera allt detta krångel”. “Jasså, hur då?” frågade kvinnan. “Ser du trädet där?” sa främlingen. “Jag väntar här medans nån av er går och hämtar en kohud. Sedan kan varje familj besöka mig. Jag ska avslöja ett sätt som är bättre.”

Och så blev det. Han tog kohuden och skar ut perfekta runda stycken ur kohuden och satte därefter en väl utformad och elegant stämpel på varje rundstycke. Därefter gav han tio av dessa rundtycken till varje familj, varpå han förklarade att vart och ett av dem motsvarade värdet av en höna. “Nu kan ni byta och handla med dessa rundstycken - eller lädermynt - istället för de ohanterliga hönsen,” förklarade han.

Det verkarde vettigt. Alla var imponerader av mannen, med de blänkande skorna och den fina hatten. Efter att alla familjer fått sina 10 lädermynt sa mannen “Föresten, inom ett års tid kommer jag att komma tillbaks till samma träd och då vill jag att ni ger tillbaks 11 lädermynt. Det elfte myntet är ett bevis på uppskattning för den nya tekniken som jag har fört till ert samhälle. “Men vart kommer det elfte myntet att komma ifrån?” frågade bonden. “Du ska få se” sa mannen med ett förtroendeingivande leende.

Om vi antar att befolkningen i byn och dess årliga produktion håller sig konstant, vad kommer att hända? Kom ihåg att mannen bara skapade 10 lädermynt per familj. Vad ska det 11:e komma ifrån? Slutsatsen måste bli att en av de elva familjerna måste förlora alla sina mynt, oavsett hur väl de sköter sina affärer, så att de andra tio kan få sitt elfte rundstycke. När en storm hotade en utav familjernas grödor var folk plötsligt inte lika villiga att hjälpa till längre.

Medan det var mer effektivt att utbyta rundstyckena istället för höns på marknaden, innebar detta nya bytesmedium också den oönskade sidoeffekten att aktivt motverka det spontana samarbetet som traditionellt fanns i byn. Istället skapade den nya penningsekonomin en systemisk underström av tävlan bland de inblandade."

Den ovanstående liknelsen visar hur ränteaspekten – det elfte myntet - i penningsystemet, skapar en osäkerhet och girighet som i sin tur skapar en tävlan om resurserna. Kan dessa element någonsin elimineras om våra livsnödvändigheter är denominerade i räntebärande pengar?

Konkurs?

Hur kan denna by nu undvika att en utav familjerna går i konkurs? De skulle naturligtvis kunna gå tillbaka till mannen och säga. “Kan du ge oss några ytterligare mynt, eller i det här fallet rundstycken av skin, så slipper någon av oss i byn bli bankrutt? Mannen med vita hatten säger, “Ja, men bara om ni kan försäkra mig om er förmåga att betala tillbaks. Eftersom varje lädermynt är värt en kykling. Jag kan låna ut nya mynt till dem som har fler höns än antalet mynt som de redan är skyldiga mig. Om de inte betalar tillbaka lädermynten kan jag beslagta hönsen istället. Och eftersom jag är så snäll kommer jag även bevilja lån av lädermynt till de som inte har några extra höns, så länge de kan övertyga mig om att de kan föda upp fler höns i framtiden. Jag kan låna ut nya lädermynt mot en ränta på 10%. Om du är en duktig uppfödare och kan öka din flock med 20% på ett år kommer du bli rik, även efter räntebetalningen är avklarad!”

En bybo frågar nu, “Det låter bra, men eftersom du ber om en ränta om 10% kommer det ju fortfarande inte att finnas tillräckligt med mynt när allt ska betalas tillbaks.” “Lugn!” säger mannen, “Jag kommer att ha skapat ännu fler mynt av kohud, med eleganta stämplar på, när den dagen kommer. Jag kommer alltid att vara villig att låna nya lädermynt in i cirkulation, Så länge ni bara ser till att producera fler höns. Så länge ni gör det och ser till att hela tiden fortsätta att öka er hönsproduktion så kommer det aldrig bli några problem.”

Systemet kommer förmodligen att funka bra ett tag. Så länge byborna fortsätter att öka sin hönsproduktion tillräckligt fort (vilket de ju måste göra för att få tag på de extra lädermynten som behövs för att återbetala deras skuld till mannen inklusive ränta) kommer ingen att behöva bli insolvent och därmed bankrutt. Byn och dess hönsbestånd växte enormt och det kom fler män i hatt som också satte igång att skära ut rundstycken ur läderhudar, och stämpla dessa med sitt sigil, för att sedan låna ut dem till vem helst som hade en god affärsplan för att kunna föda upp fler höns.

Efter ett tag började problem dyka upp. Tex började det bli uppenbart att ingen egentligen behövde alla dessa höns. “Vi börjar bli trötta på ägg”, sa folk. Men eftersom man hela tiden var tvungen att skapa fler mynt - som ju värderades i höns – för att kunna betala räntan på lånen så gällde det att skapa efterfrågan på höns. Och ägg.

Vissa började även märka hur den omgivande naturen hade förändrats. De en gång bördiga och böljande fälten som omgav byn hade nu förvandlats till stinkande giftiga avfallshögar, och många vattendrag som omgav dem var förgiftade av ammoniak. De åkrar som fortfarande var tjänliga hade berövats på sin naturliga flora till förmån för att odla foder till hönsen. Monokulturer hade blivit förhärkskande i och med det nya odlingssättet.

Enstaka bybor började protestera. En kvinna och sa, “Vi måste sluta med detta innan vi drunknar i hönsskit”. Mannen med den vita hatten drog kvinnan åt sidan, “Oroa dig inte. Det finns en annan by här i närheten med gott om åkrar som sedan länge legat i träda. Vi planerar att belägga hönsproduktion där. Byn kan inte sluta växa nu. Hur ska ni kunna betala tillbaka de lädermynt som ni är skyldiga mig, med ränta, om ni inte utökar? Tänk på din grannar. Till och med jag skulle bli bankrutt.

Så de andra byarna gick samma öde till mötes som den första, med förstörda marker, vattendrag och fler höns än vad man någonsin behövde.

Men trots stora insatser för att upprätthålla tillväxt, började takten att avta. När tillväxttakten avtog började skulderna stiga kraftigt i förhållande till inkomsterna, tills många använde hälften av sina lädermynt till att endast betala av sina skulder till mannen i hatten. Många blev bankrutta och fick jobba för svältlöner åt arbetsgivare som knappt själva kunde möta sina betalningsåtaganden till mannen i hatten. Färre och färre hade råd att köpa höns eller produkter baserad på hönsproduktionen, såsom ägg eller duntäcken, vilket gjorde det ännu svårare att upprätthålla tillväxten. Mitt i allt detta överflöd fick alltså folket mindre och mindre att leva av. En paradoxal situation med knapphet trots överflöd. Är det inte just där vi har hamnat idag?

Denna ekonomiska parabel visar med all önskvärd tydlighet att om det är något i penningsystemet som är fel så är det knappast att pengar skulle skapas “ur tomma intet”. Ej heller att pengar inte är gjort av guld eller något annat greppbart. Istället är det omöjligheten att vid varje enskilt tillfälle återbetala alla pengar, med ränta, som är det underliggande problemet. Det driver på tillväxt på ett sätt som i längden inte är ekologiskt hållbart. Varken lokalt eller globalt.

Ekonomi (från gr. oikos, “hus” och nomos, “lag”) är “läran om hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet”. Det betyder Inte: “ att producera ett överflöd av resurser, som ingen behöver, för att tillgodose ockrarnas behov”.





måndag 25 mars 2013

Google trender med medvind: Vad är pengar?

Google trends är ett intressant verktyg för att kolla hur heta olika sökord är och vad trenden över lite längre sikt för dessa är. Du kan skriva in valfritt sökord och se trenden för detta ord tillbaka till januari 2004.



Det ovanstående inbäddade resultatet visar dock ej prognos varför jag gör en klassisk screenshot för att få med det:

Det streckade linjen är alltså det prognostiserade resultatet för ett år framåt.


Intressant är att sökorden "Vad är pengar" fanns fram till oktober 2008 inte ens med i statistiken varpå de fick en kraftig uppgång, förmodligen i samband med finanskrisen, och har sedan dess en stadigt ökande statistik. Söker jag på "vad är pengar" i Googles egna webbläsare, Chrome, med anonym surf påslagen ligger jag som tredje träff på Google. Nu ska man ju vara medveten om att Google har avancerade filterfunktioner som påverkar sökresultaten beroende på vilken dator, ip-adress, webbläsare du sitter på. Om du är inloggad på din gmail påverkar detta också. Därför går jag via VPN-tjänst (för att skydda min ip) samt har anonym surf påslagen i Chrome när jag "prov-googlar". I bloggers statistikverktyg ökar även sökträffarna som ger inlänkningar från Google på just "Vad är pengar" kraftigt. Antar att det kan betyda att man bloggar om rätt ämne. 

Lär nog bli allt mer aktuellt allt eftersom bank/finans/valutakriserna duggar tätare.

 Den allt mer populära decentraliserade kryptovalutan Bitcoin har intressant nog en sökstatistik som väldigt väl matchar dess pris-trender.



Intressant att veta vore naturligtvis hur prognosdelen i Google trends funkar och med vilka algoritmer den framställs. Ju mer data på ett sökord som finns desto säkrare är förmodligen prognosen.

Intressant är att prognosen för sökordet bitcoin visar en förväntad kraftig nedgång i april. Se nedan:

Kommer priset följa efter? Den som lever får se.

Tilläg:

Såg för övrigt att Cornucopia skrivit ett inlägg om bitcoin i fredags som jag helt hade missat. Han är inne på att det återigen är en bubbla, tydligen uppumpad av Max Keiser. Frågan är om Max verkligen har kraft att höja priset i någon större utsträckning...




fredag 22 mars 2013

Pengar - våg eller partikel?

Ord som insättning är, tillsammans med en massa annan bankterminologi, anakronistisk, dvs. något som kommer från en tid då pengar var en verklig vara, t.ex. mynt i form av guld och silver. Men nu för tiden är pengar endast siffror i ett bokföringssystem och balansen på ditt konto är, trots att den av banken benämns som en insätting, endast en visualisering av dina nuvarande “poäng” i det ekonomiska spelet.

Under vetenskapens historia har fysiker lagt fram olika teorier om vad ljus är för något. Allt från Christiaan Huygens teori om ljuset som en våg till Isaac Newtons partikelteori. Inom den moderna kvantfysiken verkar det dock som att ljuset är “både och”. Både en våg och en partikel, eller helt enkelt en foton.

Men sanningen är nog snarare att pengar i sin kärna är en våg med partikelegenskaper snarare än en partikel i sig. En metafysisk snarare än fysisk gestaltelse.

Precis som att man på 1700-talet trodde att ljuset var endast en partikel, trodde man även att pengar endast kunde vara en “partikel”, det vill säga, något substansiellt som t.ex. guld eller silver. Men sanningen om pengar är dock att det är mera likt dagens teori om ljus än gårdagens.

Precis som att ljus kan beskrivas som antingen en partikel eller en våg, som rör sig genom något slags medie, kan även pengar beskrivas som antingen en “sak” (partikel) eller en kontobalans (våg) som rör sig upp och ner i form av en fluktuerande siffra. Precis som våra bankkonton.

Vi talar och tänker fortfarande idag ofta om pengar som en sak, särskilt när de existerar i form av en fysisk sedel som tex. en 100kr sedel.



Kanske behöver vi likt teorierna om vad ljuset är, en ny teori om vad pengar är?


Kanske är det penningsystem vi befinner oss i, förutom vissa enskilda element, ett sunt och bra system som effektivt “monetariserar” icke likvida tillgångar som hus, bilar, företag, (eller endast förtroende) till en likvid tillgång som man kan spendera som pengar. En fråga man kan ställa sig är vilka som skall ha kontroll över systemet? Ska det vara privata intressen som utövar sitt inflytande och makt på ett sätt som bara gynnar dem själva och inte det allmäna, eller ska det vara folket - de som verkar inom ekonomin  (må den vara lokal eller nationell) - som styr och har makt över systemet?

Man talar ofta om olika allmännyttor, men sällan talas det om kanske den allra viktigaste allmännyttan, nämligen kredit-alllmänningen, det som man på engelska kallar “the credit commons”.
De svenska sparbankerna som bildades vid 1800-talets början främjade kredit-allmänningen genom att enligt “kyrktornsprincipen” erbjuda lån till de verksamma i lokalsamhället och enligt den kooperativa modellen återinvestera vinsten i verksamheten.

Argumentet att pengar skapas ur “tomma intet” håller inte. Pengar är förvisso till 96% inte någon “sak”, utan är en kontobalans i ett bokföringssystem, men de skapas inte hux flux ur tomma inte utan de skapas när en kreditgivare (banken) och en gäldenär (låntagare) träffar en överenskommelse. Då skapas pengar som en bokföringspost i bankens huvudbok.

Icke heller är problemet att pengar inte längre består av eller är uppbackade av guld och silver. Även under tex. 1800-talets guldstandard existerade de flesta pengar i form av krediter och cirkulerade antingen som privat utgivna banksedlar, eller så användes checkar, med vilka kontobalanserna ändrades i efterhand då posterna bokfördes i bankens huvudbok - efter checkarna hade lösts in. Ett kreditpenningsystem då som nu.

De guldkramare och vulgo-libertarianer som ser guld som den enda tänkbara och sanna valutan, och som ihärdigt förespråkar en guldstandard med "Full Reserve Banking" (full täckning i guld och inga kreditsedlar som jag skrev om här) så kan det ju vara intressant att kolla lite på den svenska fri banks-perioden.

Erik Lakomaa har skrivit rapporten, Free Banking in Sweden 1830–1903: Experience and Debate. På s.4 anges tydligt att alla fyra banktyper som fanns på 1800-talets fribank-era gav ut krediter som inte var fullt uppbackade av guld utan endast fraktionella reserver. Att förvänta sig att några banker under någon längre period ska hålla fulla reserver i guld är en utopi. Finns det en efterfrågan på krediter så kommer bankerna att uppfylla den så länge det finns acceptabla säkerheter i form av t.ex. fastigheter eller förväntade inkomster. I perioden på 1800-talet som beskrivs i Lakomaas rapport funkade guldet i princip endast som en beräkningsenhet (unit of account), även om man gick den krångliga omvägen via de svenska kronan som definierades enligt en viss vikt i guld.

Återigen: Läs mitt inlägg om guldsedlar och skuldsedlar.

Istället för att söka svaret till problemen i att pengar skapas ur tomma intet bör vi kanske titta på en annan frågeställning, nämligen den som handlar om det som i vissa religioner anses vara en dödssynd, nämligen ocker. Ska det vara tillåtet att ockra, det som på engelska kallas “ususry”, dvs att ta ut ränta på pengar man lånar ut? Vad blir konsekvenserna av ocker?


torsdag 21 mars 2013

Yrvaken mediaanalys: Ryssen kommer?

Försöker lite trött sedan en sen gårdagskväll att analysera dagens mediaflöde. Fokus är förstås fortfarande till stor del på Cypern, åtminstone på ekonomisidorna.

Jag kan inte undgå att fortsatt fundera på Rysslands roll i detta hela. Svd näringsliv skriver om gasfältet Afrodite som upptäcktes av ett Amerikanskt oljebolag 2011och som innehåller 200 miljarder kubikmeter naturgas. Ett välkommet tillskott till Cyperns kassa. Men först måste man få upp gasen, eller? 

Först ska man komma ihåg att det enstaka borrhål som man gjorde 2011 inte räcker för att klassa fältet som "proven reserve" utan det klassas fortfarande som "unproven reserve" vilket innebär att 200 miljarder kubikmeter gas endast är en mycket grov uppskattning. Det kanske är mer, men det kan också vara mycket mindre. Kanske finns gasen där, men går det att få upp all gas med dagens teknik? Klassningen "unproven" bygger endast på geologiska data och uppskattningar. Om man nu kan borra fler hål och fastställa "proven reserves" är detta alltid under förutsättning att normala politiska och ekonomiska förhållanden råder, något man knappast kan förutsätta att så kommer vara fallet.

Bankerna ger inga "banklån" (krediter) på så osäkra grunder som "unproven" reserves. Solon Kasinis, chef på Cyperns energimyndigheten, hävdar dock att detta kommer att få fart på ekonomin om ett par år. Vilket låter underligt då byggstart av en anläggning för nedkylning av gasen till LNG (Liquid Natural Gas) planeras till tidigast 2015 vilket skulle kunna starta produktion 2018. Mer än ett par år från idag.

Kanske finns det 200 miljarder kubikmeter naturgas i Afrodite-fältet. Det kommer i så fall ge den som lyckas få upp den ur marken och leverera den ett tillskott på ett antal hundra miljarder dollar under ett antal års tid. Volymen motsvarar för övrigt 40% av vad hela EU förbrukar under ett år, så i Peak Oil sammanhang är det den klassiska urinen i sjön. 

Frågan är dock vem som kommer få ta del av dessa gasmiljarder. Då Cypern nu är i stor ekonomisk knipa kommer det naturligtvis en massa entiteter som vill "hjälpa till". Det rapporterades idag bara för någon timme sedan via Reuters att Cypern och Ryssland i detta nu diskuterar sammarbete i energisektorn såväl som banksektorn. 

Citat direkt från Reuters:

"There's a lot of teams now working on a number of issues. Banks, natural gas, are there opportunities (on which) we can base some cooperation and some support from Russia," Finance Minister Michael Sarris told reporters in Moscow. "We've asked for help clearly, but something that would make also economic sense for Russia."

Saken är den att Cypern är nästan helt beroende av importerad olja för sin energiförsörjning. Oljan kommer från Ryssland, och tidigare även från Syrien. Cypern säger sig vara beredd att ge säkerheter för ett lån på 5 miljarder euro från Moskva. De har tydligen redan ett lån på 2,5 miljarder som de nu vill förhandla ner kostnaderna för samt förlänga.

Citat direkt från Reuters:

"It might be possible for part of this loan to be convertible over time to equity in Cypriot assets, such as privatised state assets and hydrocarbon rights,"

Svart på vitt så vill alltså Ryssland som redan har lånat ut 2,5 miljarder som de mjölkar ränta på, och som säljer olja till Cypern eftersom de är helt importberoende, nu säkra naturresurser på Cypern. Ett klockrent exempel på början av det perfekta övertagandet av en nation genom skuld. När nationen sedan inte kan betala tillbaka är det bara att släppa in storföretag som får härja fritt i de tidigare allmänningarna.

Som det står svart på vitt i citatet från Reuters ovan, "privatised state assets and hydrocarbon rights," alltså nu privatiserade tidigare statliga tillgångar kan eventuellt övertagas av Ryssland.

Exempeln av den här metodiken från t.ex. USA är många, som när Bolivia privatiserade sin vattenförsörjning som såldes ut till Bechtel.

Förutom detta så anser sig Turkarna ha en andel i gasen vilket i sig kan bli en upptakt till konflikt mellan dessa länder.

Inslag från Svt nedan:

Fortsättning följer....


onsdag 20 mars 2013

Cyperns skuldavskrivning till bankerna

De senaste dagarnas händelser på Cypern är intressanta på många sätt. Det känns som att vi har varit i stormens öga ett tag vad gäller finanskrisen. Kanske är det dags för kris-vindarna att få fotfäste på nytt?

I Sverige och resten av EU har vi alltså en insättningsgaranti som innebär att om en bank faller och en sparare inte kan få ut några pengar så garanterar staten belopp upp till 100 000 EUR.

Banker är per definition ständigt insolventa. De kan alltså inte möta alla kunders fodringar på den valutan som deras skulder är denominerade i, för det är vad bankkonto-saldon representerar - en skuld på en valuta. I det här fallet är valutan Euro. För dig som är ny för konceptet att ett kontosaldo (det du ser på ditt bankonto) är bankens skuld till kunden kör jag här en kort genomgång.

Det finns tre huvudsakliga sorters pengar i samhället idag. Vi tar Sverige som exempel men det samma gäller i resten av EU och i huvudsak även i världen:

  • Svenska kronor i form av kontanter - papperssedlar och mynt.
  • Svenska kronor i digital form som existerar i Riksbankens clearing system - RIX
  • Bankkrediter - de saldon som anges på ditt konto. 
Alla ovanstående funkar som pengar - dvs. de är ett bytesmedel -  fast på olika sätt och nivåer.

Den vanligaste formen är den sistnämnda bankrediten. Det är den vi ser på vår internetbank och det är den vi handlar med med hjälp av vårt kontokort i affären. Om vi för över pengar till en familjemedlem - som oftast har samma bank och därmed inte kräver clearing i riksbanken över natten - är det även denna form av pengar vi använder.

Läs mitt senaste inlägg för att få lite mer inblick.

Trots denna vetskap (eller ovetskap) om att bankerna defacto inte har tillnärmelsevis så mycket svenska  kronor tillgängliga som de har fodringar på svenska kronor (de krediter som du ser på ditt konto är en skuld till dig på svenska kronor), och därmed aldrig skulle kunna betala ut SEK till alla kunder samtidigt, så litar vi på banksystemet och använder skuldfodran som vi har på våra konton som pengar. Vi handlar med dem i affären med vårt kontokort.

Bankerna liknar alltså ett försäkringsbolag i den meningen att de räknar med att alla inte skall behöva deras tjänster samtidigt. Det händer ju även att försäkringsbolag går omkull vid t.ex. större naturkatastrofer och liknande och där skadorna är allt för stora för att kunna betala ut fullt belopp till alla  drabbade. Då gäller det att få hjälp från annat håll, t.ex. staten, eller att man kan dra fram nån snygg klausul som säger att det inte gäller om situationen är ditten eller datten.

En del av förtroendet för bankerna ligger i den statliga insättningsgarantin. Den sköts av Riksgälden och garanterar sparare att om en bank inte kan möta sina åtaganden vid t.ex. en bankrusning (då folk snabbt springer för att få ut sina sparade medel) så kommer de att få ut belopp upp till hundra tusen EUR. Det är samma inom hela EU och beräknas därför i EUR, men svenska sparare skulle naturligtvis få ut sina pengar i SEK vilket då skulle motsvara att det täcker upp till 840 000 kr i sparbelopp. Intressant att notera är att eftersom insättningsgarantin är denominerad i EUR kan den alltså öka och minska i omfattning. Om euron försvagas gentemot kronan får man således ett mindre belopp SEK utbetalt vid eventuell bankkollaps. I höstas hade du tex. fått max 870 000 kr, medan du nu endast får mindre än 840 000 kr. Nu har naturligtvis de flesta inte tillnärmelsevis dessa belopp på sina konton. faktum är att de flesta svenskar lever hand till mun och därför har förhållandevis lite sparmedel insatta på bankkonton. De har sett till att ha skulder till bankerna istället för några fodringar (vilket insättningar på bankkonton är - fodringar på svenska kronor och inte svenska kronor i sig). Skulder på framför allt villor och lägenheter som de "hyr" av banken genom sina räntebetalningar varje månad. Konstigt nog ser många detta som en sparform vilket går lite över mitt förstånd. Villor som nu är på väg ner i pris.

Men nu är den trygga insättningsgarantin delvis på väg att sättas ur spel genom de senaste dagarnas händelser på cypern. Bankerna har varit stängda sedan i fredags och fortfarande inte kunnat öppna. Det är oerhört svårt att få ut kontanter. Förslaget har varit att innan man öppnar bankerna ska alla sparare, små liksom stora, få en såkallad "hair cut". Man "skummar" bort lite "grädde från mjölken".
6,5 %  skulle enligt förslaget försvinna från en sparares bankonto som har mindre än 100 000 EUR insatt och 9,9% från den som har över 100 000 EUR. Är du en småsparare som har t.ex. motsvarande 50 000 kr på ditt konto skulle du helt plötsligt bara ha 46 750.
3250 kr försvinner. Garantin gäller alltså inte fullt ut.

Förslaget var ett krav från EU-trojkan för att de skulle bevilja nödlån men nu har dock ett enhälligt parlament röstat emot förslaget. Det blir inget nödlån, ingen "Haircut", än så länge, och bankerna fortsätter att hålla stängt. Men hur länge är det hållbart? Reservplaner diskuteras tydligen. En vecka har man på sig enligt Anders the Borg. Sedan ska Cypern vara assimilerat. "We will all be assimilated" av "Borgen", antar jag Kom ihåg att bankerna, oavsett vad man tycker om dem, är en vital del av dagens ekonomi. Förr var banker och penningsystemet mera åtskiljt när staten gav ut valutan genom att trycka sedlar som sedan vanligt folk deponerade på banken. Idag ÄR bankerna penningsystemet. Utan dem stannar alla handel snabbt av. Det är de som, med hjälp av centralbanken "clear:ar" alla transaktioner (debit och kredit) mellan köpare och säljare. Som jag skrev i föregående inlägg:

"Pengar är idag endast ett redovisningsystem. Ett sätt att “hålla poängen” i det ekonomiska spelet av att ge och ta."

Trots detta är det intressant att notera den situation av "ömsesidig skuldsättning" (eng. mutual indebtedness) som existerar i dagens system. Många av oss har skulder på bankerna via "lån" som vi ibland måste ta om vi tex. vill köpa en villa, eller liknande. Samtidigt har bankerna en skuld till många sparare att betala ut i nationell valuta (kronor, eur, dollar) om de begär det. Vem är skyldig vem?
Någon som tjatat om detta nästan outtröttligt är bloggaren parasitstopp. Kanske har hen rätt?

Världens makthavare har i alla fall bevisat att låntagarnas skulder till bankerna är mycket viktigare än bankernas skuld till spararna. Nationalstaterna har till synes helt tappat tilltron till sina egna valutor. De tror mer på bankernas fodringar på dessa valutor - krediter - än på den faktiska nationella valutan.

Jag vet att jag kanske upprepar mig, men för att förtydliga och hålla isär begreppen.
I Sveriges fall är denna valuta SEK och den finns återigen endast i två former:

  • Kontanter i form av sedlar och mynt. (detta är den enda form av SEK som en privatperson kan komma åt.)
  • Centralbanksreserver som endast storbankerna kan komma åt. Dessa finns på riksbanken.
 Allt annat är bara krediter dvs.s löften att betala antingen direkt (avista) eller med en löptid på en viss tid.

Ryssland har tydligen stora intressen på Cypern. Närmare hälften av spararnas pengar är från Ryssland. Många ryska oligarker, stålmagnater, med mera, håller enorma summor där och de vill förstås inte "klippa sig". Det spekuleras även i att ryska gasbolaget, Gazprom, har erbjudit lån till Cypern i utbyte mot framtida möjligheter att prospektera gasfyndigheter där.

Glöm aldrig att skuld i alla tider har varit ett sätt att erövra och suga ut andra människor. Kan du inte betala full likvid? Då lägger vi på räntan plus mellanskillnaden vid nästa betalning. Får vi inget då så ryker knäskålarna. Naturresurserna kan blir Cyperns knäskålar som ryker. USA har gjort så här förr och låtit storföretag (corporations) få tillgång till naturresurser i ett antal sydamerikanska länder. Kan ni inte betala? Ge oss eran olja då! Läs John Perkins som skriver om detta i hans bok, "Confessions of an Economic Hit Man". Dessutom har vi, som David Graeber skriver i sin bok om skuld (Debt: The first 5000 years) en nästan pervers moral kring att "betala det man är skyldig", oavsett på vilka grunder lånen givits.

Utvecklingen på Cypern kommer att bli mycket intressant. Detta kan vara början på en mycket allvarligt situation. Kanske kommer fler banksystem knäckas nu när folk ser att löftet om en insättningsgarantin inte är så mycket värd? Spanien? Italien?.......Sverige?!

Pengar ur tomma intet?


Många hävdar att problemet med dagens penningsystem är att det skapar pengar ur “tomma intet”. Med detta menar man att de pengar som skapas inte fullt ut har någon backning av rikitga svenska kronor.

Här följer en kort redogörelse för hur penningsystemet funkar idag:

När du tittar på ditt kontoutdrag, vilket idag oftast sker genom de internettjänster de flesta banker tillhandahåller, ser du ett antal siffror. Låt oss säga att på ditt lönekonto anges beloppet 20 000 kr. Dessa siffror ser vi som pengar och faktum är att det går utmärkt att också använda dem som pengar. När du går i din mataffär och handlar betalar du enkelt för dina varor med ditt kort. Det som sker är att ditt konto debiteras med det belopp du har handlat för och butikens konto krediteras. Beloppet som anges på ditt konto minskar och beloppet som anges på butikens konto ökar, men faktum är att INGA svenska kronor - SEK - har använts i transaktionen. Detta kan tyckas konstigt, men när vi tänker efter lite inser vi snart att det är helt sant.

I denna elektroniska transaktion har inga svenska kronor använts utan bara en skuld på svenska kronor.

Svenska kronor kan endast ges ut av staten via riksbanken och de existerar endast i två former:

  • Fysiska sedlar och mynt

  • Elektroniska saldon på storbankernas reservkonton. Dessa konton finns endast på riksbanken och är endast tillgängliga för ett antal svenska storbanker.

Storbankernas reservkonton används för att göra upp skulder internt mellan bankerna. T.ex. när du gör en överföring till en vän som har en annan bank än vad du har, använder bankerna dessa reservkonton för att överföra skulden.

Åter till det belopp som du ser på ditt konto. Detta belopp anger hur mycket svenska kronor som banken är skyldig dig. Du kan begära utbetalning på begäran, eller vid anmodan som det heter på bankspråk. Enklast gör du detta genom att gå till en uttagsautomat där du kan få svenska kronor i den enda form som är tillgänlig för privatpersoner - papperskontanter.
Våra konton är helt enkelt en skuldsedel i elektronisk form och dessa siffror cirkulerar vi runt i vårt samhälle som om de vore pengar. Och faktum är att de är pengar. Vi betalar våra räkningar, skatt, böter, osv, med hjälp av dessa elektroniska skuldesedlar, eller fodringar på svenska kronor. Vi kan när som helst hämta ut sedlar utställda av staten - svenska kronor - om vi så önskar, men de flesta av oss gör sällan eller aldrig detta, då vi har förtroende för våra digitala skuldsedlar.

Detta system medför också att bankerna har makten att skapa nya pengar i vårt samhälle. De kan inte skapa fler svenska kronor - det kan bara riksbanken göra - men de kan skapa fler fodringar på svenska kronor, vilket är vad våra bankkonton faktiskt representerar. Detta är kanske något som vi inte tänker på så ofta, men svenska kronor är de pengar vi faktiskt använder minst i samhälllet idag. Endast ca. 4% av alla pengar är svenska kronor i form av olika sedlar och mynt. Resten av pengarna är endast fodringar som existerar i form av saldon på våra bankonton.

Men om dessa saldon på bankkontona nu är en skuld och banken lovar utbetalning i svenska kronor, (vid anmodan) hur ska de kunna möta sina åtagande? Den totala mängden SEK i form av kontanter var ju bara 4%. Bankerna kan alltså bara infria 4% av sina löften. Om en bank har 1000 kunder och samtliga bestämmer sig för att på samma dag få sitt löfte infriat (genom att gå och begära ut kontanter) kommer alltså bara de 40 första kunna få sitt löfte infriat. De resterande 860 får gå hem med svansen mellan benen.

Trots detta faktum tänker vi vardagligen på våra kontosaldon som svenska kronor och alla priser i affären är angivna i svenska kronor. Svenska kronor är det man kallar för unit of account, eller på svenska beräkningsenhet. Det är alltså den allmänt vedertagna och accepterade enhet i vilken vi mäter värde. I Sverige.

Detta system ger naturligtvis bankerna en stor makt i samhället då det är de som skapar 96% av penningmängden och det gör de när de beviljar “lån”.

När du har bestämmt dig för att t.ex. köpa ett hus går du sannolikt in på banken för att be dem om ett såkallat lån. De kontrollerar att du har arbete så att du kan återbetala lånet plus ränta, samt kontrollerar din betalningshistorik. Om de tycker att allt ser bra ut bestämmer de sig för att bevilja ditt lån. Men vad är det egentligen som har lånats ut? Om jag lånar ut ett glas till dig innebär det att jag inte längre kan använda det eftersom du nu använder det. Jag måste vänta tills det att jag har fått tillbaka det. Begreppet “lån” i banksammahang är lite annorlunda än i den övriga världen.

Det som sker nu är att banken skapar ett konto åt dig där de “sätter in” pengarna. Men märk väl att de vid tillfället då lånet skapas inte behöver ha någon täkning in svenska kronor - SEK. Det enda de gör är att de skapar “krediter” på ditt konto med köpeskilligen för huset, låt oss säga en miljon, genom helt enkelt knappa in beloppet på ditt konto med hjälp av en dator.
Voilà! Nya pengar har skapats.

Det står nu på ditt konto 1 000 000 kr vilket vi ju nu vet betyder: “vi är skyldiga dig en miljon om du begär ut det”. Vi lever alltså i ett penningsystem som alltså bara bygger på krediter, eller förtroende.

Tänk på det så här:

Du får lön från din arbetsgivare i form av en automatisk elektronisk överföring från din arbetsgivares bankonto till ditt bankonto. Du går sedan och handlar och använder ditt betalkort för att överföra pengar från ditt konto till butikens konto. I det flesta fall tänker vi på pengar som något substansiellt. Om pengar nu är något med substans - en sak - vart är pengarna i ovanstående exempel? Transaktionen ökade och minskade bara lite siffror på olika bankkonton, nämligen ditt konto och de konton med vilka du gjort affärer. Pengar är idag endast ett redovisningsystem. Ett sätt att “hålla poängen” i det ekonomiska spelet av att ge och ta.

Sanningen är att alla är både köpare och säljare. När du säljer (tex. jobbar och får lön) ökar din kontobalans och när du köper (genom att handla varor) minskar den. Bankens roll i detta är endast att tillhandahålla den bokföring som är nödvändig för att uppväga, eller “cleara” dina köp mot dina försäljningar.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...