torsdag 20 december 2012

Fureai Kippu: Valuta som pensionsförsäkring

Som ni ser skriver jag "valuta som pensionsförsäkring" i rubriken. Jag insinuerar inte på något sätt att ni ska börja handla med valutor på Forex-marknaden, och därigenom säkra er pension.

Nej, jag talar om möjligheten att använda sig av alternativa valutasystem för att möta den framtid som kommer att bjuda på utmaningar som minskande resurser i form av tex. Peak Oil, Peak Coal och Peak Gas, vilket kommer att förändra vårt samhälle i grunden. Det pensionssystem som vi har byggt upp under de senaste hundra åren är anpassat för en värld med en evigt ökande tillväxt. För 100 år sedan var avkastningen på oljekällorna så hög att man inte kunde tänka sig att oljan någonsin skulle kunna ta slut. Nu kommer inte oljan ta slut heller, men produktionen kommer toppa (mycket talar för att den nådde sin topp 2005) för att därefter obönhörligen falla neråt. Eftersom oljan är vår enskilt viktigaste energiresurs är det lätt att koppla samman minskad ekonomisk aktivitet med oljebrist.

Ovanstående har naturligtvis konsekvenser för våra socialförsäkringssystem då dessa i stor grad bygger på förpliktelser - ett löfte - att betala ut pengar i framtiden. Men detta är som sagt endast ett löfte och löften är till för att brytas. De pengar som vi betalar in pensionssystemet idag sparas inte på något konto utan måste användas för att försörja dagens pensionärer som är de mest bortskämda i världshistorien.

Så hur ska vi då förbereda oss för en framtid med fallande resurser och, som en konsekvens av detta, fallerande samhällsfunktioner? Det finns naturligtvis en rad åtgärder man kan ta och en av dessa åtgärder är att skapa alternativa penningsystem. Det fina med alternativa valutor är att de kan designas för att uppfylla ett speciellt syfte. Det kan vara ett affärsmässigt syfte, som att underlätta och främja den lokala handeln i en stad, och det kan vara ett socialt syfte som i fallet med Fureai Kippu. Det är en så kallad "sektoriell" valuta vilket innebär att den är tänkt att användas inom en viss sektor. I det här fallet är sektorn sjuka, handikappade och äldre som behöver hjälp med matlagning, städning, skjuts med bil, gräsklippning eller bara lite sällskap till kaffet. Fureai Kippu betyder ungefär "vårdande relationskuponger" Dessa elektroniska kuponger betalas till personer som hjälper äldre och handikappade med allt de kan tänkas behöva som inte täcks av det japanska sjukvårdssystemet. Som beräkningsenhet (eng. unit of account) har man valt timmar. I Sverige är vår beräkningsenhet kronor. Det alltså den objektiva enhet som man använder för att mäta värde. För en timmes vardaglig hjälp tjänar man alltså en Fureai Kippu kupong. Dessa kan sedan sparas, antingen tills dess att man själv blir äldre och behöver hjälp, eller spenderas på en släkting som är äldre och behövande.

374 olika ideella organisationer i Japan utfärdar valutan och deltagare i Fureai Kippu-systemet kan genom två datoriserade clearinghus, genom organisationen Sawayaka Healthcare Foundation, föra över valuta från ena delen av landet till den andra.

Tänk dig att din mor, farmor, mormor, morfar, farbror, eller vem som helst, bor in en annan del av landet. Personen i fråga täcks inte av sjukförsäkringssystem, pension eller liknande och måste därför få hjälp från anhöriga. Familjemedlemmar kan då hjälpa någon som bor på deras ort motsvarande antal timmar som deras släkting behöver hjälp, vartefter de kan föra över Fureai Kippu kuponger till sin mormor, farmor, farfar, osv. som denne sedan kan spendera för att få den hjälp som krävs.

2012: Time for Change, Fureai Kippu from Pedro Davies on Vimeo.


Diskussionen kring alternativa valutasystem är viktigt. Det är därför tråkigt att det har skapats en debattstämning på vissa delar av nätet där de som talar om hur banksystemet funkar riskerar att pekas ut som konspirationsteoretiker eller penningsystemshaverister. På ena sidan finns de som tycker att vi inte behöver diskutera systemet, utan att allt är bra och att "alla är nöjda med dagens system", så varför diskutera? På andra sidan finns de som frenetiskt upprepar att statens valuta är den enda sanna och allt annat är bara "icke-pengar".

I går skrev bloggaren Cornucopia ett inlägg om den brittiska organisationen Contact the Elderly där han talar om problemen med nedmonteringen av välfärden och det faktum att vi själva kanske måste rycka in och upprätthålla de tjänster som stat/kommun/landsting inte längre klarar av.

Jag påtalade i kommentarsfältet till inlägget att alternativa valutasystem kunde bli en del av lösningen i framtiden, men tydligen ansågs det irrelevant för inlägget då det inte utvecklade någon vidare diskussion. Istället fortsatte pajkastningen mellan två läger. Fullständig sandlådenivå. Läs mitt tidigare inlägg för att få en uppfattning om senaste tidens utveckling.

Jag tycker det är tragiskt att se att det som skulle kunna leda till en konstruktiv diskussion om vad för alternativa lösningar som kan rädda, eller ersätta, fallerande välfärdssystem istället utmynnar i uppmaningar om att "ta sin medicin" etc. Som en bloggare med tiotusentals besökare i veckan borde det vara ens ansvar att förhålla sig lite mer neutral och försöka moderera diskussionen och lyfta den över sandlådenivån istället för att sjunka ner till den.
Om Cornucopia (Lars Vilderäng) känner sig hotad är det tråkigt och då borde han göra en polisnamälan. Men det kan även vara så att hans "blego" (blogg ego) blivit trampat på och därför tar det hus i h-lvete.  Trist är det i alla fall. Läs gärna diskussionen själva i kommentarsfältet.








tisdag 18 december 2012

Cornucopias skugga

Jag läste för ett par dagar sedan på bloggen Flute-tankar att det tydligen startats en ny blogg som kallas för "Cornucopias skuggblogg". Jag såg i Liberty Silvers forum att Cornucopia själv benämde bloggen som en "hat-blogg". Huruvida det är en "hat-blogg" eller inte låter jag vara osagt.

Bloggen i fråga säger att dess syfte är att citat: "kritisera samt föra fram alternativa tolkningar än de Cornucopia framför."

Jag tycker absolut inte att det är något fel i ovanstående med tanke på det stora besökarantal som Cornucopia åtnjuter och det inflyttande, på i alla fall en del av bloggosfären, som han kan utöva.

De som bidrar till bloggen verkar vara Lincoln, som driver bloggen "Ett nytt penningsystem", samt Dave1bs, som driver en blogg om bl.a. investeringar.

Jag tycker att Lincoln har skrivit en hel del matnyttigt på sin blogg och givit mig själv en del insikter i vissa aspekter kring bank och penningsystemet. Sen kanske inte alla detaljer är rätt i det Lincoln skriver, men det är det inte hos Cornucopia heller. Inte hos mig heller.

En utav anledningarna till att jag själv valde att starta bloggen "Vad är pengar?" var att jag länge upplevt att diskussioner på nätet som berör penningsystemet ofta utmynnar i pajkastning snarare än en vettig diskussion. Vad som är pengar och vad som inte är pengar ältas och tuggas i all oändlighet, istället för att de viktiga frågorna diskuteras, som hur penningsystemet kan komma att se ut i framtiden, hur det kan tänkas utvecklas i en värld med minskande resurser och hur det kan göras mer rättvist. Kanske även mer lokalt. Är verkligen de enda alternativen guld eller statligt utgivna pengar, eller kan det finnas en tredje väg? Kommer det finnas flera parallella system? Det är sådana frågor som är intressanta att diskutera.

Lincoln verkar tycka att Cornucopia har en "överlägsen" och "skitnödig" stil. Jag är inte helt obenägen att hålla med om detta, samtidigt som jag tror att det är en medveten taktik, och till viss del kan jag personligen roas av Cornus stil.

Men ibland kan man även tröttna på hans raljerande kring "boskuldslavar" och dylikt.

En skarp skiljelinje mellan dessa två bloggare verkar dels vara synen på vad som är pengar, och huruvida bankerna verkligen "skapar pengar ur tomma intet". Som jag tolkar det så påstår Lincoln på sin blogg "ett nytt penningsystem" att vi inte handlar med pengar utan bara "skulder på pengar".

Det är förvisso sant att vi handlar med skulder, närmare bestämt en skuld på svenska kronor - SEK.
Läs gärna vad jag skrivit om detta tidigare. Men innebär detta verkligen att det är "Icke-pengar", som Lincoln brukar uttrycka det. Jag anser att det är pengar. Om man säger att det är "icke-pengar" menar man på att statens valuta endast är att anse som pengar. Hur är det då med alla lokala valutor som finns världen över? Är de inte pengar?

En annan ståndpunkt där de skiljer sig är huruvida banker kan skapa pengar ut tomma intet. Cornucopia menar här på att svaret är nej, eftersom banken behöver kundens underskrift innan den kan ge ett "lån" och därmed skapa en kredit som cirkulerar som pengar. Ja, krediten cirkulerar som pengar och därmed är det pengar. Däremot är det inte svenska kronor, men svenska kronor har ingen ensamrätt på att vara pengar. 

Det är förvisso sant att ingen bank tvingar sina kunder att ta lån med "en pistol mot huvudet". Dock kan man verkligen fråga sig om inte systemet i stort skapar "skuldslavar"då många ser sig tvingade att ibland ta lån för att få ett skäligt boende. Banken kanske även säljer in sitt lån till kunden med övertygande argument om t.ex. evigt ökande bostadspriser. Så var nog ofta fallet. Särklit under bostadsbubblans största tillväxtfas. Man kanske inte kan begära att vanliga lekmän ska ha ingående kunskaper om hur ekonomi och skulder funkar när inte ens vissa Nobelpristagare verka ha det.

Då kanske skuldavskrivningar kan vara bra att föreslå som ett motargument, men det har jag inte sett Cornucopia göra någonstans. Kanske har jag missat det. Någon?

Ett bra inlägg som jag tycker Lincoln har gjort är "hur bankkasinot fungerar" vilket förklarar RIX på ett bra sätt.

Dock är jag tveksam till att bloggen Cornucopias skugga verkligen kommer leverera det som den utlovar på ett objektivt sätt. Men vem vet. Sen är det ju även så att den som kritiserar Cornucopia (i ganska hårda ordalag ibland) är anonym vilket Cornucopia inte är. Han heter Lars Wilderäng (och har tydligen en "Wilderhjärna" enligt Lincoln) och bor någonstans på landet utanför Göteborg.

Jag tycker faktiskt att Lincoln skulle kunna ta och avslöja vem han är och lite om hans bangrund. Det hade jämnat ut spelplanen lite.

Om man är trött på Cornucopias blogg "Cornucopia? Evig tillväxt i en ändlig värld?" kan man med fördel läsa bloggen Flute-tankar som tar upp ungefär samma ämnen som Cornucopia och har gjort så ungefär lika länge. Om man eventuellt stör sig på en arrogant och överlägsen stil så slipper man det garanterat hos Flute.

Jag rekommenderar i all korthet Flutes inlägg från 2009 där vederbörande skriver initierat om den globala kreditbubblan. Detta var ungefär i samband med att jag själv började få upp ögonen för frågor om ekonomi och pengar.  Även inlägget Peak oil - inflation eller deflation? från 2010 är en fröjd att läsa där han förklarar bl.a. inflation/deflation, vad det egentligen betyder och vad det innebär i ett Peak Oil scenario.

Om man även är trött på Lincolns blogg "Parasitstopp" och tycker att den börjar bli tjatig kan man med fördel läsa min blogg "Vad är pengar?". En blogg som Flute själv rekommenderar i detta inlägg.


//VÄP







lördag 15 december 2012

Göran Persson: "Den som är satt i skuld är icke fri"

Göran Persson säger i ett inspelat utalande i Svd att han är "mycket orolig" för hushållens höga skuldsättning. "Vi är är helt fixerade vid statsfinanserna", säger Göran, och erkänner även sin egen skuld i detta från perioden då han var Sveriges statsminister. Mångar har ifrågasatt den budgetsanering som Persson genomförde och vilken effekt den verkligen hade. Sanningen kan vara den att det var valutaspekulanter som då räddade Sverige. Politiker har en tendens att kunna överskatta sin förmåga när det gäller att påverka och "rädda" ekonomin.

 Han säger även att julhandeln är viktig, både som sysselsättning och som stämningsmätare på ekonomin i övrigt. Om den går dåligt så finns det en risk för en krash i fastighetsbranchen kommande år. Att julhandeln är "viktig" för dagens ekonomi kanske stämmer. Tyvärr har ju ordet ekonomi perverterats till att, istället för att som i sin ursprungliga mening innebära "att hushålla med resurser", istället betyda "konsumera så mycket som möjligt". Helst för lånade pengar.

Han påpekar även det faktum, som jag tidigare har skrivit om, att Sverige ligger i topp bland privat skuldsättning. Kanske har Göran Persson tittat på Vetenskapens värld där Dirk Bezemer talar om konsekvenserna av nedgången i fastighetspriserna i Holland och att Sverige visar exakt samma mönster, vilket innebär att bostadsbubblan förmodligen har spruckit.

Göran Persson brukar från vissa håll anklagas för att vara betald lobbyist, vilket kanske stämmer, men i det här fallet tycker jag att hans uttalanden är osedvanligt sunda.

fredag 14 december 2012

Pengar som skuld: Filmtips

Att pengar skapas som en räntebärande skuld när banker utfärdar "lån" är något som jag redogjort för i tidigare inlägg.

En filmserie som redogör för detta på ett mycket bra sätt är "Money as Debt".

Om du inte har sett dem tidigare och inte har några särskilda göromål under helgen så kan du bänka dig framför dessa tre animerade filmer som i de första två delarna förklarar penningsystemet ingående och i den tredje och sista föreslår en lösning som ligger mig själv varmt om hjärtat.

Håll tillgodo:











Del 2:




Del3:

Money as Debt 3 Full Length Movie, Evolution Beyond Money, Paul Grignon from Complementary Currency on Vimeo.

onsdag 12 december 2012

Om att bryta tabun

Vissa åsikter ska man bara inte ha. Vissa saker får man bara inte prata om.

En sådan sak är "kriget mot narkotika". Det ska man helst inte prata om och absolut inte ifrågasätta.
En sådan åsikt är att droganvändande inte borde kriminaliseras och att vi istället kanske borde ha en mer skadereducerande och vårdande angreppsmetod mot narkotika. Det får man inte tycka.

För vi vet ju vad vi tycker om narkotika i Sverige. Det finns en bred politisk majoritet och det finns en bred folklig majoritet för den förda narkotikapolitiken. Skulle man råka säga emot denna uppfattning så kan man klassas som både tok-liberal, flum-hippie coh pundare osv.

De flesta har dessa åsikter eftersom de helt enkelt har fått lära sig i skolan att det är så här det funkar. Lika självklart som att solen går upp på morgonen och ner på kvällen, är det självklart att all narkotika är livsfarlig, och att första gången du provar kan bli din sista. Om det nu mot förmodan inte skulle bli den sista gången kommer du i alla fall att sannolikt vara djupt beroende efter denna första gången och det är förmodligen bara en tidsfråga innan du dör.



Denna uppfattning strider naturligtvis mot nästan all seriös tillgänglig forskning på området. Men strunt i det. Det här är min åsikt som jag har.

I västvärlden är vi ju som bekant besatta av ägodelar. Inte bara materiella sådana utan även ickemateriella. En sådana ickemateriell ägodel är våra åsikter. Om vi har en djupt inpräntad åsikt kan vi liksom inte släppa den, då det vore som att förlora en kär ägodel. Vi äger våra åsikter.

Jag minns tydligt en tändsticksask på vilken företaget som producerade den hade publicerat en undersökning. De hade helt enkelt frågat folk vad de tyckte var mest miljövänligt - tändare eller tändstickor? (ja, du läste rätt). Någonstans i storleksordningen 80% hade svarat att de minsann tyckte att tändstickor var miljövänligast. Vilket som verkligen var miljövänligast framgick inte.



Man kan naturligtvis inte tycka att någonting är miljövänligast utan man måste genom empiriska data och undersökningar komma fram till vad som är miljövänligast. Rent spontant känns ju tändstickor miljövänligare, men det kan likväl i slutändan visa sig att en välkonstruerad och påfyllningsbar tändare är mest miljövänlig.  

Själv har jag påpekat orimligheten i kriget mot narkotika i snart 10 år men först nu börjar debatten vakna på allvar och träda in i vardagsrummet.

Faktum är att tunga narkomaner hjälps inte av tyngre polisinsatser och hårdare straff. Den Svenska restriktiva linjen har fallerat. Den är både inhuman och ineffektiv. Och den kostar mer än vi har råd med. 

Att man dessutom jagar enskilda brukare av lättare droger som t.ex. cannabis adderar till kostnaden för narkotikan på ett oförsvarbart sätt. Inte bara för den enskilda individen, som får en prick i belastningsregistret, utan för samhället i stort. Allt eftersom problemet med minskad ekonomisk aktivitet pga. ett antal faktorer, resursbrist såväl som brister i vårt monetära system, kommer den nuvarande politiken bli oförsvarbar även ur ett kostnadsperspektiv.

Med den försämrade ekonomiska situation som vi står inför (som inte är en puckel i vägen utan en väg som leder mot ett stup) kommer vi inte att kunna upprätthålla denna absurda politik. Antingen kommer vi frivilligt, med hjälp av det sunda förnuftets insikter, att ändra metodik, eller så kommer vi köra ut för stupet vid vägens slut och därmed kommer situationen automatiskt att lösa sig. Tyvärr då på ett mycket mer obehagligt sätt än om vi aktivt ändrar riktning. Pessimist som jag emellanåt är tror jag tyvärr inte att så kommer ske, men man kan ju alltid hoppas.

En annan konsekvens av dagens stenhårda förbudspolitik, parad med ett depressionsliknande ekonomiskt klimat, är att ungdomar i ekonomiskt utsatta delar av samhället som inte har någon möjlighet att får jobb kommer att söka sig till tex. narkotikaförsäljning. Det har hänt i USA och vi ser nu samma konsekvenser i Sverige i många områden där det trots ett stenhårt förbud finns en hög tillgång till narkotika. Då detta sker på den svarta marknaden för detta naturligtvis med sig kriminella element som kontrollerar smuggling och försäljning av narkotika. Cirkulationen av illegala vapen har ökat kraftigt i många områden i Sverige där detta sker.

Äntligen börjar vi dock få anledning att på allvar lyfta diskussionen in i vardagsrummet och upp på den politiska agendan, genom att vissa bryter tabun och säger det som behöver sägas.

Klippet nedan är en marknadsföring för en ny film med namnet "Breaking the Taboo".



Berättare är alltså den kända skådespelaren Morgan Freeman. I övrigt medverkar ett antal före detta kända presidenter från både USA och Latinamerika. Från USA, Bill Clinton och Jimmy Carter.

Här finns en lista på folk som medverkar och stöder filmen. Många kända namn och alla anser de att kriget mot narkotika har misslyckats trots mer än 50 års kamp, miljontals inlåsta och förmodligen hundratusentals döda.

SE FILMEN!

   

måndag 10 december 2012

Guldsedlar och skuldsedlar i en salig blandning

Jag tänkte, i en liten serie av inlägg, elaborera lite kring diverse missuppfattningar om hur penningsystemet fungerar, har fungerat och kommer att fungera i framtiden. Vad som är pengar och vad som inte är det. Jag bygger mina tankar och idéer på vitt skilda skrifter från olika läger. Några som kan nämnas är E.C. Riegel, Thomas H Greco, FOFOA, mfl.

Tanken är att försöka komma fram till hur man skulle kunna skapa ett mer demokratiskt penningsystem som borgar för större individuell frihet, social rättvisa, ekologisk balans, som knyter ihop lokala samhällen och som samtidigt möjliggör handel på global nivå.

I nedanstående inlägg tänkte jag beskriva den hopblandning av guldsedlar och kreditsedlar som bland annat har lett till en del av de obalanser vi har idag och som vi har sett genom historiens gång i våra bank/penningsystem.

Det råder ingen brist på förvirring när man diskuterar pengar och penningsystem. Kanske är det just därför så intressant att diskutera.

En gång i tiden, innan dagens bank och valutasystem hade sett sitt ljus, bytte man olika varor mot olika varor. Byteshandel helt enkelt. Dock blev vissa varor överväldigande mer efterfrågade, inte sällan enbart pga. sin förmåga att byta till sig andra varor. Bl.a. efterfrågades tobak under perioder, inte bara för att rökas, utan även för att användas som just bytesmedel. Jag behöver knappast nämna att även ädelmetaller var populärt för att uppfylla detta syfte.

Men evolutionen gick vidare och man började utfärda skuldsedlar mot dessa handelsvaror, vilket ofta var guld och/eller silver. Det ska dock understrykas (för att undvika den historieförvanskning, som vissa som propagerar ädelmetaller som de enda sanna pengarna som finns, ägnar sig åt) att det i te.x antika Egypten förekom att bönder tog sin säd till ett slags centrallager där de fick kvitton för sina sädeskorn. Dessa kvitton kunde sedan med fördel bytas mot andra varor och tjänster, och kunde till och med fungera som ett allmänt accepterat betalningsmedel, inom regionen. Precis som med ädelmetaller kunde den som hade kvittot på sädeskorn i sin hand, antingen byta det mot andra varor, eller välja att lösa in det mot den mängd säd som kvittot var denominerat i. Sädeskorn kan faktiskt vid rätt lagring hålla i många år och därmed funka bra som värdebevarare och kan faktiskt även ätas när det väl kniper, tillskillnad mot guld. Fördelen med guld är att det inte brinner lika lätt.





Det andra steget i pengars evolution var när vi lämnade pengar som bygger på fodringskvitton mot olika handelsvaror till fördel för "kreditpengar". Detta innebar, vad jag anser, en stor potential för ett effektivt penningsystem men även många fallgropar.Dessa fallgropar ligger i svårigheten (eller faktiskt omöjligheten) i att skilja på de olika sorters papperspengar som släpptes ut i cirkulation. Det ökade potentialen för olika typer av bedrägeri. Vad menar jag med "skilja på olika sorters papperspengar"? Jo, den första formen av banksedlar var som sagt fodringskvitton mot olika varor, t.ex. guld, silver, sädeskorn m.m. När det gäller "kreditpengar" så var de, antingen en sedel, eller en "insättning" på ett bankkonto mot vilken man kunde dra checkar.

Kreditpengar kan betraktas som en slags "ömsesidig skuldsättning" (eng. mutual indebtedness). Bankkunden gav sitt skuldebrev till bankiren i utbyte mot bankens skuldsedlar (bankens skuld till kunden), vilket på den tiden också bar med sig ett löfte om utbetalning i guldspecie - mynt.

Exakt samma banksedlar kom alltså att representera både symboliska pengar, som guld och silver, och kreditpengar. Men när bankiren ifråga utökade mängden pengar genom "lån" fanns det ingen täckning i guld längre för alla utestående sedlar. Det blev alltså fraktionella reserver i termer av guld. De andra sedlarna som gavs ut vid ett så kallat "lån" fick sitt värde ifrån låntagarens löfte att återbetala hela beloppet (och därmed nollställa skulden och mängden sedlar i omlopp) plus eventuella säkerheter som gavs när "lånet", eller krediten, skapades. Sedlarna som skapades vid "lånet" var alltså ett kreditinstrument. Alla sedlar lovade dock fortfarande utbetalning i guld.


Sanningen var dock att de egentligen endast tjänade som "Unit of account" - en beräkningsenhet.

Det var bäddat för problem!


Ovanstående koncept kan vara svårt att greppa, men det är en viktig och en ofta förbisedd del i pengars evolution, och en viktig anledning till att vi idag upplever problem i systemet. Det är en produkt av att vi ser pengar som en sak istället för ett bokföringssystem som bokför vår input/output i ekonomin.

Det var bland annat denna "missuppfattning" kring hur systemet funkade som gav de problem som man såg i slutet på 1800-talet. Denna tidens rådande synsätt var att guld och silver var pengar och att alla banksedlar var kvitton på guld och silver. Guld och silver som skulle finnas på banken. Detta ledde till att bankrusningar var ett vanligt fenomen då. När folk började tvivla på om en bank var sund kunde de helt enkelt gå dit med sina kvitton och hämta sitt guld. De som kom dit först fick sitt guld. När guldet i deras valv tog slut fick de slå igen.





Om man är fast i synsättet att guld, och bara guld är pengar, så är det naturligtvis helt rätt att de här bankerna ska få gå omkull då de har bedrivit en bedräglig verksamhet. De har inte haft tillräckligt med guld för att täcka alla kvitton, vid anmodan om utbetalning. Men om man vidgar sina vyer lite och ser pengar, inte bara för sina egenskaper, dvs "vad pengar gör" , utan för "vad pengar är" så blir saker och ting helt annorlunda. Jag talar alltså om själva kärnan - essensen om man så vill - av pengar.  Och essensen av pengar är: KREDIT!




Denna okunskap kring vad pengar är ledde på den tiden (under en guldmyntfot) till att många banker som var fullständigt sunda - som hade givit ut skuldsedlar baserade på goda säkerheter - fick slå igen, bara för att de inte hade tillräckligt med guld i sitt valv.

"Papperspengar" (eller kontofodringar) som ges ut mot sunda säkerheter är en fullödig form av pengar.


Likaledes som att man under guldmyntfoten blandade ihop skuldsedlar i guld med sedlar som var ett kreditinstrument - utställda mot säkerheter i form av tex. en villa, en affärsverksamhet eller liknande - så blandar man idag ihop kontobalanser som endast är en fordran på kontanter i form av papperskronor, och kontobalanser som är skapade i form av en kredit.

Låt mig exemplifiera: Om jag får tusen kronor i ovikta hundralappar av min mormor på julafton så kanske jag inte vill ha dem hemma utan går med dem till banken och sätter inte dem. Då skapas en fullt rimlig fordran på svenska kronor (sedlar) i form av en kontobalans. Men om jag tar ett "lån" på tusen kronor som baseras på rimliga säkerheter och banken krediterar mitt konto med lånesumman, så har pengar skapats i ett eget universum. Dessa pengar är en kredit som är "denominerad" dvs. prissatt i svenska kronor. Men, det är INTE svenska kronor i sig. Svenska kronor är en FIAT-valuta och FIAT-valutor kan endast skapas genom statligt dekret. Men är kontobalanserna på banken pengar? Enligt mig: JA!

(Läs gärna min inlägg: Att betala med en skuld, samt, clearingprocessen )

Slutsats:

Det går att ta olika extrema positioner i den här frågan och det verkar i huvudsak finnas två läger. De som ihärdigt hävdar att guld är pengar - riktiga pengar - och i andra lägret finns de som hävdar att endast statliga pengar är riktiga pengar, och att allt annat bara är skulder på pengar.

Jag skulle vilja be om en lite vidare, och inte så snäv, syn på vad pengar faktiskt kan vara, och att man skiljer ut olika funktioner som bytesmedel, värdebevarande och beräkningsenhet.

Sanning var och är att under guldmyntfoten - när guld sågs som pengar - var trots allt guld endast en "unit of account" dvs. en beräkningsenhet. En objektiv enhet som man använde för att mäta värde och som man senare denominerade skuldsedlarna i. Samma sak råder idag.
SEK, svenska kronor, är "unit of account" - beräkningsenhet - men de flesta kontobalanser som finnes är inte inlösningsbara i SEK. Det är alltså (nästintill) endast en beräkningsenhet.

Det är således endast en fråga om våran egen acceptans för dessa "krediter". I teorin är det inget som hindrar att man sätter upp ett lokalt kreditsystem och i detta använder SEK som unit of account  och alltså räknar alla priser i SEK men betalar med kreditvalutan "Stokholmer", "Göteborger" eller kanske I Kiruna, "Kiruniter". Alla dessa kan vara prissatta i svenska kronor men det är inte svenska kronor.

Behöver man ha några SEK i ett valv nånstans när man har startat denna valuta? NEJ! Om man skulle välja att istället ha guld som beräkningsenhet, och denominera dem i guldgram, skulle man då behöva ha guld i något lager. NEJ!

Det handlar helt enkelt om att få ett så demokratiskt penningsystem som möjligt. Dessa kreditpenningsystem skulle kunna drivas av kommuner, byar, landskap eller kanske helt enkelt fristående brukarkollektiv.

Läs gärna bloggaren Cornucopias inlägg om "Brukarkooperativ eller blind nyliberalism?"

Jag vill ha en friare syn på vad pengar i ett penningsystem kan vara och det finns inget fritt med dagens monopolistiska system. Det är ett oheligt giftermål mellan stat och finans.





Problemet med multiplikatormodellen

Problemet med multiplikatormodellen:

Multiplikatormodellen (som jag tidigare beskrivit) som förklaringsmodell för hur bankverksamhet fungerar har ett flertal tillkortakommande. Bl.a. implicerar denna förklaringsmodell att bankerna är passiva intermediärer som måste vänta på insättningar från kunder innan de kan börja låna ut.
Detta implicerar också att Riksbanken har fullständig kontroll över den totala mängden pengar i ekonomin, vilken de kan ändra genom att antingen ändra reservkravet/kassakravet (i Sverige har vi ett kassakrav även kallat krav på eget kapital) eller mängden pengar i den monetära basen. Den monetära basen består av kontanter i fysisk form samt bankernas reservkonton hos riksbanken. I Sverige kallas systemet med reservkonton för RIX

Om t.ex. riksbanken bestämmer sig för att sätta reservkravet till, låt oss säga 10%, så kan den totala mängden pengar växa sig 10 gånger större än mängden kontanter i samhället. Höjer riksbanken reservkravet till 20% kan den bara växa sig 5 gånger större. Om man istället bestämde sig för att minska reservkravet till, låt oss säga 5%, skulle penningmängden kunna växa sig 20 gånger större än mängden kontanter i samhället.

Ett annat sätt för riksbanken att styra penningmängden skulle vara att ändra hur mycket kontanter det från början finns i ekonomin. Om riksbanken trycker 1000 kr och skickar ut dessa i ekonomin så kommer penningmängden, genom den upprepade in och utlåningen, att öka med totalt 10 000 kr. Detta förutsätter ett reservkrav på 10%. De har alltså i detta exempel ökat den monetära basen med 1000 kr.

Modellen gör gällande att penningmängden kontrolleras av centralbanken och att den inte kan öka kraftigt om inte centralbanken först bildar dessa "baspengar" som utgör basen för utlåning. Denna modell ifrågasätts nu av ett flertal ekonomer, bl.a. Michael Kumhof från IMF, och Prof. Steven Keen.
Faktum är att bankerna behöver varken vänta på insättningar från kunder, eller ha några reserver för att ge ett "lån". Lånet skapar insättningen och inte tvärt om.

Man skulle kunna säga att mycket av det som de flesta människor tror om bankerna och penningsystemet gäller, fast tvärt om.

Tex. tror de flesta att riksbanken i begynnelsen skapar alla pengar och att bankerna sedan lånar ut dem. Det är tvärtom.

De flesta tror även att insättningarna som finns på bankerna skapas av dessa pengar som riksbanken gjort och att bankerna sen lånar vidare dessa pengar. Det är tvärtom.


söndag 9 december 2012

Timbro: Marknaden bygger nytt jordklot

I onsdags förra veckan uppmärksammade Anders Wijkman (politiker och samhällsdebatör) samt Johan Rockström (agronom och miljövetare) att den nuvarande ekonomiska logiken (den neoklassiska) inte är hållbar. Det gäller inte bara eventuella monetära aspekter som t.ex. valutakris i EU utan även den exponentiella tillväxtens omöjliga aritmetik. De talar bland annat om att nuvarande svältkurser inte är en vettig medicin för t.ex. Grekland. I vart fall inte om meningen med dessa är att kreditgivare till varje pris ska få betalt, oavsett hur oansvariga de varit när de ställt ut dessa krediter.

I övrigt tar de upp saker som torde vara uppenbara för de som har en hyfsad nivå av sunt förnuft, såvida man inte är ekonom av den neoklassiska skolan förstås. Att vi t.ex. inte kan ha evigt ökande tillväxt i en värld med ändliga resurser. Ointressant säger neoklassiskerna. Observationer som Peak Oil, Peak Gas och Peak Coal är geologiska och som sådana ointressanta för oss ekonomer. Tvärvetenskaplighet? Nej tack!

En uppenbart icke tvärvetenskapliga tankesmedja har naturligtvis inte tagit sig ur förnekelsestadiet ännu (eller så är de ideologiskt förblindade) utan rabblar sina mantran som de har lärt sig i egna kyrkan vid namn Timbro. De upprepar mantrat genom en av sina utsända, journalisten Lydiah Wålsten, som replikerar Wijkmans och Rockströms artikel med en artikel med det så passande namnet: "Ett resonemang som leder fel". Det leder förmodligen enligt Wålsten fel r att det går in på områden som naturvetenskap, geologi, miljövetenskap och sunt förnuft. Så många vetenskaper kan man inte blanda ihop på en gång. Det räcker med att kolla på den ekonomiska vetenskapen och den säger att marknaden löser allt. Om resurserna på jorden tar slut bygger marknaden ett nytt jordklot får man anta. Själv väntar jag spänt på när den nya i himlakroppen ska skjutas upp i rymden och placeras i omloppsbana. Fortsättning följer får man anta.  


Bloggaren Cornucopia? uppmärksammar även att Timbro ämnar ändra själva byggstenen i livet självt, då celldelning nu ska kunna ske utan fosfor. Marknaden ska komma med ett alternativ även där gissa jag.


Wijkman och Rockström skriver bland annat:

"Det märkliga är att energi- och materialomsättningen i våra samhällen – och dess konsekvenser – över huvud taget inte diskuteras i samband med den ekonomiska krisen. Som om krisen bara gällde pengar!"

Viktigt påpekande. Krisen handlar inte bara om pengar utan om utarmandet av viktiga och icke förnyelsebara naturresurser i en ständigt ökande takt. Ekonomisk tillväxt bygger på att man måste utvinna mer och mer naturresurser för varje år som går. Kan vi inte göra detta kan vi inte ha ekonomisk tillväxt och eftersom vårt finans och penningsystem är konstruerat för detta så kommer det att kollapsa. Såvida vi inte reformerar det.

Krisen gäller inte bara pengar utan hela vår livsföring. Vi har vetat om det länge men först nu börjar vi känna av konsekvenserna. Att ändra vår livsföring är förstås lättare sagt än gjort. För att ändra den måste vi nog helt och hållet ändra hur vi tänker.

En medvetandets kris, mer än något annat.

Tillägg:

Följande video från Chris Martensons "Crash Course" förklarar varför det är den exponentiella funktionen som är problemet med ständig tillväxt. Med svenska undertexter.



När man talar om tex. Peak Oil handlar det således inte om att oljan håller på att ta slut utan att produktionen kommer att börja falla och det kommer för eller senare hända med alla ändliga resurser som tex. naturgas, koppar, silver, fosfor, bauxit (som används för att göra alu) m.m.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...