onsdag 31 oktober 2012

Krediter istället för SEK. Det lilla samhället.

Med tanke på mina 2 tidigare inlägg om hur en banköverföring/kortköp, samt clearingprocessen funkar, tänkte jag påpeka en intressant observation som man kan göra när man gräver i hur vårt bank- och penningsystem funkar.

Tänk dig att alla invånare i en mindre stad har en och samma bank. Alla i staden jobbar på olika industrier, butiker eller kanske egna företag. De får sin lön inbetalad på sitt konto den 25:e varje månad. Som jag tidigare förklarat så är pengarna eller siffrorna på ditt bankonto endast ett löfte om utbetalning av svenska kronor och som sådant representerar de en skuld. De är inte svenska kronor i sig, men de är "denominerade", dvs. prissatta, i svenska kronor. En skuldenhet är värd en krona och således accepterar även de du handlar och betalar till dessa skulder till det priset. En skuldenhet och en svensk krona står i exakt paritet med varandra. Det är alla överens om.

Således, eftersom alla har samma bank, behöver någon överföring via bankens reservkonto i riksbanken aldrig göras. Banken behöver endast föra över krediter inom sitt egna datasystem. De har med andra ord alltid lika mycket svenska kronor tillgänligt på riksbanken och kan använda dessa till något annat då de ju är lagligt betalmedel. Kronor är statens valuta skapad genom rikets lag.



Precis som du ser i ovanstående figur  i nedre högra hörnet så krävs det, eftersom alla i detta samhälle har samma bank och betalar elektroniskt, inga svenska kronor. Banken har hela tiden lika mycket svenska kronor tillgänligt eftersom dessa endast existerar på bankens reservkonto hos riksbanken. De behöver aldrig röra pengarna - SEK -  som finns i cirkeln i mitten. För mer detaljerad beskrivning av ovan skiss, se detta inlägg.

 Det "kostar" i det här fallet inte banken något i SEK att föra över pengar från ett konto till ett annat. De har hela tiden lika mycket svenska kronor till sitt förfogande.

Så vad är min poäng med ovanstående?

För att sammanfatta och förtydliga:


Tänk dig detta scenario. Du får din lön från din arbetsgivare genom en automatiserad elektronisk överföring till ditt bankkonto. Du går sedan och handlar i affären och du använder ditt kontokort för att överföra den summa som ditt köp kostar från ditt konto till butikens konto. Var är pengarna i allt detta? Alla dessa transaktioner ökade eller minskade bara lite siffror på ditt konto och i de personer eller företags konton som du har gjort affärer med.

Pengar är inte längre en ”sak”. Pengar är bara ett redovisningssystem som håller ställningen i det ekonomiska spelet av att ”ge och ta”.

I verkligheten är alla både köpare och säljare. När du säljer ökar ditt kontosaldo och när du köper minskar det. Bankernas roll i detta är att tillhandahålla den redovisning som krävs för att kompensera eller ”neutralisera” (cleara) ditt köp mot din försäljning. Men bankerna föredrar fortfarande att agera som om pengar är en sak som de kan låna ut till dig så att de kan ta ut ränta på det.

Är det rimligt? 


lördag 27 oktober 2012

Utopia i USA, tema recession, alternativa valutor och konspirationsteoretiker

Fick följande tips från bloggaren Musik @ Centrifugen.

Ett avsnitt av programserien ”Världen” kallat ”Utopia i USA” finns nu tillgänligt på URplay.
I denna dokumentär får man en inblick i ett USA sargat av finanskrisen, men också hur lokala samhällen  skapar alternativa lösningar. Bland annat talar man om den lokala valutan BerkShares, som har funnits i Berkshire-regionen i Massachusetts, sedan september 2006. Tanken är att främja lokal handel av varor och öka den lokala självförsörjningen. Över 370 olika verksamheter accepterar valutan som betalning och 5 lokala banker med totalt 12 kontor växlar in och ut valutan mot US-dollar, till ett värde av 95 cent. Du köper alltså valutan för 95 cent och får således 5% rabatt på allt du handlar hos de verksamheter som accepterar valutan.



Det finns helt klart ett antal svagheter med denna valuta.
Som ni ser är valutan ankrad mot dollarn (fast med en 5 procentig rabatt). Detta innebär att om värdet på dollarn sjunker så sjunker värdet på en BerkShare också. I filmen diskuteras också att knyta valutan till något av reellt värde. Detta kan göras på ett par olika sätt. Tex. skulle valutan kunna vara denominerad, alltså prissatt, i guld men inte vara uppbackad av guld i sig. Det vill säga att priserna anges i tex. guldgram.

En annan svaghet är att det endast verkar vara en "kontant-valuta". Dvs. den finns bara i pappersform. Det kan förvisso vara bra att ha tillgång till papperssedlar om infrastruktur fallerar pga. tex naturkatastrof, elavbrott mm. men i de flesta situationer är ett clearingsystem att föredra, där pengarna endast är krediter på konton. Dessa kontobalanser bokförs sedan i ett elektroniskt system som håller reda på kredit och debit, dvs. håller reda på när kontobalansen går upp (vid en försäljning) och när den går ner (vid ett köp).

Detta system finns redan idag, inte bara som alternativa valutor som tex. LETS-system (Local Exchange Trading System), utan det är i enkla drag så här vårt banksystemet idag fungerar.

Jag har alltså ingenting emot kontanter i sig. Jag uppmanar faktiskt folk att hålla sig med kontanter i nödfall om de elektroniska betalsystemen fallerar. En annan anledning är att man tvingar bankerna att betala ut det de faktiskt lovat oss - det de är skyldiga - nämligen SEK i form av kontanter!

Det fina med dessa lokala, eller komplementära, valutor är att de inte "isolerar" utan "insulerar", dvs. skyddar region från andra kollapser på världsmarknaden. Dessa valutor är således ett viktigt steg när det gäller att bygga resiliens i en region för att skydda sig mot tex effekter av olje toppen (peak oil) eller globala finanskriser.

Som grädde på moset får man även träffa radioprataren, dokumentärfilmaren samt konspirationsteoretikern Alex Jones.

onsdag 24 oktober 2012

"Deurbanisering"

Det är ingen tvekan om att jordens befolkning ökat med en rasande takt de senaste 100 åren. Ett antal saker har gjort det möjligt. Bland annat tillgången till billig energi och olja (som är billig energi) vilket möjliggjorde den gröna revolutionen i mitten på förra århundradet. Av olja kan man göra en massa kul saker. Förutom bensin och diesel, som vi kör våra bilar på, så är plast, gummi samt besprutningsmedel några exempel. Utvinningen av fosfor är också behjälpt av olja. Det innebär att vi har kunnat effektivisera jordbruket något oerhört och därmed föda fler människor. Vi förbrukar ungefär 10 kalorier i energi (från olja) för att få fram mat som motsvarar 1 kalori. Detta är räknat hela kedjan, från jord till bord.

DN skrev en intressant artikel om detta som Cornucopia sedan kommenterade med detta inlägg.

Hur som helst uppmärksammade jag iaf att Svd skrivit en artikel om urbanisering (inflyttning till städer) eller egentligen om "deurbanisering" då de uppmärksammar det faktum att alla städer inte är drabbade av urbanisering. Rom, Milano och Turin är tex exempel på städer där befolkningen de senaste åren minskat.

Urbanisering medför som bekant en rad problem som hem- och arbetslöshet, förstörelse av odlingsbar mark och föroreningar från biltrafik. Man ska dock inte glömma att det alltid finns stordriftsfördelar med städer som kan göra staden effektivare än om folk är utspridda. Fjärrvärme är ett exempel. Sedan är vissa av stadens problem, tex. föroreningar en konsekvens av en sjuk syn på hur en stad ska se ut och hur den ska drivas. Att bilism bör få sätta agenda för hur såväl fotgängare, cyklister och kollektivtrafik som spårvagn eller tåg ska ta sig fram, är naturligtvis sjukt. Men dessa problem kommer, om man inte aktivt löser dem nu, naturligtvis lösa sig av sig självt i sammband med fenomen som tex. oljetoppen (peak oil). En aktiv lösning är naturligtvis biltullar, vilket är bra, men då måste det kosta så det känns och inte meningslösa summor som några hundra kronor i månaden. Sedan kan arbetslöshet vara en rent ekonomisk konsekvens i den bemärkelsen att den kan avhjälpas med lokal kreditgivning så att kapital flödar till mindre företag och lokala projekt. Detta kan avhjälpas med komplementära valutor som kan skapas kommunalt eller till och med av enskilda organisationer genom brukarkollektivsmodellen. Det gäller att utforma dessa system så att de prisätter långsiktighet och hållbarhet högt. Detta är något som dagens bank- och penningsystem inte gör. Priset på långsiktighet och hållbarhet är noll. Inte hållbart!



Men detta med urbanisering är i allt större utsträckning ett problem i utvecklingsländer. I väst går det på vissa platser åt andra hållet, tex. Ryssland, Japan, Italien, Tyskland och flera gamla sovjetrepubliker flyttar folk hem till mamma.

Men i absoluta tal ökar fortfarande jordens befolkning. Sen var och hur vi bor på jordklotet är en annan sak, om än inte oviktigt det heller.

tisdag 23 oktober 2012

Räntenettot och bolån

DN.se skriver om att bankerna tjänar storkovan på de lån som många svenskar har hos dem. I synerhet rör det sig naturligtvis om bolån - lån till lägenheter, som inte sällan kostar miljontals kronor över vad som torde vara ett rimligt marknadsvärde. Innerstad, huvudstad och bostadsbrist inräknat. Som om det vore någon nyhet att bankerna tjänar pengar på sina bolån.

Som vanligt upprepas i artikeln det tveksamma begreppet "räntenettot" som ett mantra. Om och om igen.

Räntenettot är alltså det banken sägs tjäna på skillnaden mellan in och utlåningen. Alltså att banken lånar in pengar, genom att du väljer att ha dina "sparpengar" på banken, och sedan lånar ut dessa pengar som du inte använder till folk som behöver dem bättre. Som tack för att du har dina pengar hos banken får du en halvtaskig ränta (som oftats knappt kompenserar för inflationen). Denna ränta sägs komma från räntebetalningarna från låntagarna på andra sidan.

Skillnaden mellan vad en bank tar in i ränta på utlånade pengar och vad banken betalar kunderna i form av sparränta är alltså räntenettot och det är alltså, enligt artikeln, detta som bankerna tjänar så mycket pengar på.

Detta sätt att beskriva bankverksamhet är något som vidmakthåller uppfattningen om att banker endast är "intermediärer". Att det enda de gör är att hitta människor som har ett överskott av pengar, och som därför inte behöver dem just nu, och parar ihop dem med människor som har ett underskott av pengar - människor som behöver låna. De "lånar in" pengar, som de ger ränta på, och "lånar ut" pengar, som de tar ränta på. Mellanskillnaden - det som blir över - behåller dem. Och det verkar ju rimligt, eller hur? De är helt enkelt en marknadsplats där de som eftefrågar pengar och de som har pengar kan mötas.

Detta är dock ett tveksamt sätt att förklara det hela. Jag låter detta nedanstående klipp med nationalekonomen Richard Werner (som även är försett med svensk text) förklara hur det egentligen ligger till.


OBS! Du kan behöva trycka på "Choose language" för att få ingång undertexterna. Det står "English" men det blir ändå svenska undertexter.

Synen på att banken endast är en "intermediär", eller mellanhand, härstammar från den tid då vi hade ett mera utpräglat kontantsamhälle än idag. En tid då pengar var guld eller åtminstonde kvitton uppbackade av guld och som folk ville förvara på ett säkert ställe. Då fanns det även lånebanker som lånade ut pengar på riktigt. På dessa banker kunde man sätta in pengar (guld) som man inte behövde på, låt oss säga 5 år, och sedan lånade banken ut dessa pengar till en kund som ville ha pengar men inte hade haft tid att spara ihop dem. Då tjänade banken pengar på räntenettot. Det fanns även depositionsbanker där du endast låste in dina pengar till förvaring. Idag kan du inte låsa in dina SEK till förvaring. Det är sedan ca. 1 år tillbaka förbjudet att ha kontanter i bankfack. Dessutom är det i det närmaste förbjudet att ta ut några större summor kontanter från ditt bankkonto. Så det är knappast något rimligt allternativ att ta ut 100 000 kr och lägga dem i ditt bankfack om du skulle vilja undvika att banken "lånar ut" dem.

Nej, inget av detta ovanstående är idag sant. Idag handlar vi med kreditpengar, dvs. skulder på svenska kronor som cirkulerar som pengar. Vi har inget annat alternativ än att "förvara våra pengar på banken".

Betänk bara det faktum att bankens egna "skuldkrediter" skattas högre än statens egna valuta - kronor - som man i allt större utsträckning försöker ta bort. Dvs. det vi tror att vi handlar med när vi drar vårt kort.

En som uppmärksammat detta med bankernas marginaler är Andreas Håkanson. Hans utalande var med i en artikel på e24.se som jag nu dock inte hittar annat än här (e24.se finns inte längre): http://www.dagensps.se/artiklar/2010/03/04/18966020/index.xml

Han skriver:

“Bankerna hävdar ofta att deras lönsamhet på bolånen är låg eftersom marginalerna är små jämfört med utlandet. Men Andreas Håkansson tycker att bankernas lönsamhet på bolånen ska jämföras med hur mycket eget kapital som krävs.

Handelsbanken tjänar exempelvis runt 3 miljarder kronor om året på sin bolåneportfölj på 449 miljarder kronor (med en marginal på 0,65 procent och före avdrag för kostnader). Det kan jämföras med de 2,4 miljarder kronor man behöver hålla i eget riskkapital för att backa upp utlåningen. Avkastningen på eget kapital blir alltså mycket hög.

–Bankerna tjänar extrema pengar på det här. Man kan fråga sig varför de inte sänker räntan på bolånen om nu utlåningen är så riskfri, säger Andreas Håkansson."

Så enligt analysen här ovan kan man alltså utläsa att bankerna har lånat ut 449 miljarder kronor. För den oinsatte, dvs den som inte förstår vad som är svenska kronor och vad som är en skuld på svenska kronor - bankkredit - så kan det här ovan framstå som att bankerna har lånat 449 miljarder kronor (som de hade i sitt valv?) och på detta tjänar de futtiga 3 miljarder.

Så de tjänar alltså: 3/449 = 0,0066

0,0066 = 0.66%

Detta blir precis som Andreas Håkanson säger här ovan (inom parentesen): "med en marginal på 0,65 procent och före avdrag för kostnader".

Ingen jättstor vinst där. I synerhet inte med tanke på risken som banken tar genom att ha 449 miljarder utlånat! Men vad har de egentligen satsat i svenska kronor, dvs. eget kapital insatt hos riksbanken? Som vi ser i Andreas Håkanssons citat har de satsat 2.4 miljarder i eget kapital. Eget kapital är upparbetade vinster samt det som aktiägarna i banken har satsat.

Den "futtiga" marginalen bör, precis som Andreas Håkasson säger, jämföras med hur mycket eget kapital banken har satsat. I det här fallet 2,4 miljarder.

I klartext: På 2,4 miljarder i satsade pengar tjänar alltså banken 3 miljarder. Avkastningen på eget kapital blir alltså mycket hög.

Att de sedan tjänar de mesta av sina pengar på att "låna ut" pengar till boende (denna extremt produktiva syssla att bo någonstans) är i sig sjukt. Vansinnespriser på lägenheter skapar inte innovation och välfärd. Det är produktivt arbete och företagande som skapar detta och det är naturligtvis hit krediterna borde leta sig. Men nu är miljarder isället fastlåsta i ett rum och kök (eller kanske bara kokvrå).

Men, folk verkar ju skitnöjda med att betala 135 000 kr per kvadratmeter så jag antar att allt är frid och fröjd. Kul för dem!

Varför? Varför? Varför?



lördag 20 oktober 2012

Clearingprocessen

I förra inlägget skrev jag om det faktum att man vid en kortbetalning inte betalar med svenska kronor utan med en skuld. En skuld på svenska kronor.



I exemplet gick jag igenom hur det i praktiken funkar när båda parter - kunden och butiken - har samma bank.

Jag tänkte idag titta lite på hur det funkar när så inte är fallet. Vad händer när kunden har en bank och butiken en annan?

I det förra exemplet, där både kunden och butiken hade samma bank, kunde man se att betalningen skedde inom den bankens egna system - dess "huvudbok". Ett konto (kundens) blev debiterat ett belopp - fick mindre pengar tillgängligt i sin bankbok, medan ett annat konto (butikens) blev krediterat ett belopp - fick mer pengar tillgängligt i sin bankbok. Det är helt enkelt bara lite siffror som ändrats. Plus och minus.

Men om tex. butiken har, låt oss säga SEB som bank, och kunden har Swedbank. Vad händer då?

För att förstå vad som händer måste vi åter igen påminna oss om att alla pengar som en bank har på sina kunders konton endast är ett löfte om utbetalning av svenska kronor vid anmodan. Det är inte svenska kronor i sig. Som jag skrivit i tidigare inlägg kan svenska kronor endast existera i två former:

  • Kontanter: Papperspengar som vi kan få ut på begäran från bankkontoret eller ur närmaste bankomat.
  • Bankernas reservkonton: Kontobalanser som bankerna har på riksbanken. Dessa kan sägas vara "Digitala kontanter".
Åter till exemplet med butiken. När butiken och kunden inte har samma bank måste pengar överföras från en bank till en annan. Men eftersom siffrorna på kundens bankonto inte är svenska kronor utan endast en skuld på svenska kronor (en skuld prissatt, eller "denominerad", i svenska kronor) så kan inte denna skuld föras över direkt till en annan bank. Ingen bank vill ta över en annan banks skuld och riskera att behöva betala skulden dvs. om kunden skulle få för sig att vilja ha svenska kronor, kontanter, utbetalda.


Ingen, eller väldigt få, skulle vilja ta över någon annas skuld. Skulle du vilja ta över din kompis skuld till någon annan, helt utan någon motprestation? Jag skulle då inte acceptera att få min gode väns elräkning som betalning för något som han är skydlig mig. Bankerna resonerar likadant. De ser inte sina skulder som fullgoda pengar. De ska ha kontanter, eller "elektroniska SEK", från den andra bankens reservkonto hos centralbanken.Centralbanken härskar nämligen över ett avancerat system som kallas RIX. I RIX "clearar" de alla skulder hos varandra vid dagens slut och de gör det i de enda pengar som de ser som giltiga, nämligen de som finns på deras reservkonton i RIX. Så de för över en liten del av de få procent som inte utgörs av krediter i dagens penningsystem. Nedan illustration visar på ett ganska visuellt sätt hur detta går till.
Som ni ser "flyger" sedlar över från Bank 2 (Swedbank) till Bank 1 (SEB). I mitten är riksbanken med bankernas betalsystem RIX. Det är där överföringen av "riktiga" svenska kronor sker. Dessa representeras av mynten i det gula fältet. Ingen överföring görs alltså direkt mellan bankerna utan det är endast emellan bankernas reservkonton som finns på riksbanken som digitala SEK överförs. När överföringen från Swedbanks reservkonto har registrerats på SEBs reservkonto tilldelas kontoinnehavaren (i det här fallet butiken) sitt löfte om utbetalning i svenska kronor.

Om butiken väljer att få sitt löfte infriat och tar ut sina 226 kr från banken innebär det i förlängningen att, eftersom efterfrågan på kontanter (svenska kronor) ökar, måste banken begära uttag av mer svenska kronor från riksbanken, vilken i sin tur kommer att debitera dessa från riksbankens reservkonto i RIX.

För att förtydliga ytterligare lägger jag till nedanstående skiss som jag har gjort över hur överföringar fungerar (eller inte fungerar).

I mitten är som ni ser Sveriges riksbank (med den gamla 100kr sedeln). Cirkeln är uppdelad i fyra delar med fyra olika banker. Vi kan låtsas att bankerna är Swedbank, Nordea, SEB och Handelsbanken. De rosa spargrisarna representerar kunderna i banken - spararna. De gröna pilarna i det nedre högra fältet representerar överföringar emmellan kontoinnehavare i en bank (Nordea?). Överföringar i det egna systemet går sekundsnabbt. Det är bara en ändring i bankens egna huvudbok. Ett konto får plus, ett annat får minus. Ett får mer pengar tillgänligt för utbetalning och ett får mindre. Som ni ser så är det ett fält med mynt hos riksbanken i mitten. Detta är RIX, bankernas betalsystem. Här och endast här kan bankerna föra över pengar mellan varandra. De kan, som jag tidigare beskrivit, inte föra över pengar direkt emellan varandra utan måste gå via RIX. Detta eftersom ingen vill ta över någon annans skuld. Inte heller banken. Detta representeras av de gröna pilarna med kryss på. Här är det stopp. Man måste gå via RIX.

Tillägg: Nedan videoklipp är från brittiska organisationen Positive Money. I den här videon förklarar de hur pengar överförs mellan banker. Klippet har svenska undertexter och du kan behöva välja "subtitles" på knappen nere till vänster. Välj "English" så blir det svenska.



Poängen med det här inlägget och den blå animationen ovan (tack till bloggen Parasitstopp) är att ännu mer förtydliga det som jag tidigare påpekat. Nämligen det faktum att pengarna som vi använder dagligen, de som finns på vårt bankkonto, inte är svenska kronor i sig. De är endast en skuld på svenska kronor. De är krediter och som sådana är de endast ett löfte om betalning.


Svenska kronor kan, som i de flesta suveräna nationer, endast skapas av staten. Bankerna kan inte skapa mer svenska kronor, men de kan skapa mer skulder på svenska kronor genom så kallad utlåning. Hur detta fungerar är något som vi kommer återkomma till i kommande inlägg.

Det kan tyckas som hårklyveri att sitta och dissikera vad som är "riktiga" svenska kronor och inte. "- Det där är endast semantik", skulle vissa säga. Men jag anser att det är en viktig och avgörande fråga. Inte minst ur ett filosofiskt perspektiv. Det är framför allt en demokratisk fråga.

Pengar styr allt. Det är pengar som avgör vad som är värt något och inte. Det är den måttstock med vilken vi mäter ekonomiska värden. Det är pengar som avgör vem som ska få mat eller inte. Det är pengar som avgör vem som ska få gå i skola och vem som får förbli analfabet. Det är pengar som avgör vad som ska byggas och vad som ska rivas - vem som ska får vård och vem som ska dö.

Är det då inte viktigt att vi förstår vad pengar är, hur de fungerar och vem som skapar dem? Är det inte viktigt att vi förstår hur framtidens pengar - penningsystemet - kommer se ut?

Om pengar endast är ett löfte om betalning - vaför ett löfte om betalning i papper? Varför ett löfte om betalning i guld? Varför ett löfte om betalning i någon enskild handeslvara? Varför inte ett löfte om att betala ut något mycket mer värdefullt, nämligen den rika flora av kunskaper som vi bär på. De varor och tjänster vi producerar...



Det är detta kredit är - ett löfte. Förtroende.

Har du förtroende för din bank?

//Brunskog







Att betala med en skuld

Som jag tidigare förklarat så är pengarna på ditt bankonto inte svenska kronor. Svenska kronor kan bara ges ut av riksbanken. Siffrorna på dit bankkonto är endast en skuld på svenska kronor. Det är banken som är skyldig att betala ut kontanter till dig vid anmodan - om du kräver det. Enklaste sättet att begära ut svenska kronor är genom att gå till en uttagsautomat och med ditt bankkort få bankens skuld till dig utbetald. Kontanter är idag det enda sättet för en privatperson att få tillgång till svenska kronor utgivna av riksbanken. Det vanligaste sättet att betala är idag via överföringar bankonton emmelan. Detta sker även när vi betalar med kort .



Låt oss tänka ett scenario där du går in i en affär för att handla lite mat för kvällen. Du plockar åt dig dina varor, kanske pasta, mjölk, grönsaker, frukostflingor, frukt, kött mm. När du känner dig nöjd går du till kassan. Du betalar med ditt visa-kort. 226 kronor går kalaset på. Priserna är angivna, eller "denominerade" i SEK - svenska kronor. Men är det verkligen svenska kronor du betalar med? Det korta svaret är nej. Det är endast en skuld denominerad - prissatt - i svenska kronor.



Låt oss för enkelhetens skull tänka oss att både du och butiken som du handlar med har samma bank. Låt oss vidare tänka att denna bank är Swedbank. När du drar ditt kort registreras en "debit" i betalsystemet på ditt konto. På samma vis registreras en "kredit" på butikens konto. Du kan oftast direkt se denna "debit" när du loggar in på din internetbank. Ibland kan det dock stå som "reserverat belopp" vilket innebär att transaktionen registrerats men att den inte är slutgiltig ännu. När butiken sedan slår ut kassan vid dagens slut debiteras ditt konto fullt ut med 226 kronor och butikens konto krediteras med 226 kronor.

Som vanligt måste vi dock påminna oss om att det inte är faktiska Svenska kronor - SEK - som det är frågan om utan en skuld på svenska kronor. Och, eftersom det rör sig om samma bank - Swedbank - så har inga pengar "fysiskt" överförts. Banken har endast ändrat kontobalanserna på de olika kontona. Din har gått ner medan butikens har gått upp.

För att vara övertydlig:

Tänk dig att du innan transaktionen har 10 000 kr på ditt konto och att butiken har 100 000 kr på sitt konto. Detta är alltså siffror i bankens datasystem och inget annat.

Efter transaktionen har du nu 9 774 kr och butiken har 100 226 kr. Logiskt. Eftersom dessa siffror fortfarande INTE är svenska kronor, utan bara en SKULD på svenska kronor, är det som i realiteten hänt endast det att banken har överfört ägandeskapet till en fodran på svenska kronor, till ett belopp motsvarande 226 :-, från dig till butiken. Butiken har nu rätt att från Swedbank begära ut totalt 100 226 svenska kronor, kontant, dvs. 226 kronor mer än innan köpet. Du - köparen - har i andra änden rätt att begära ut ett belopp som är mindre än tidigare. Närmare bestämt 226 kr mindre, tot. 9 774 kr.

Transaktionen har genomförts och alla är nöjda trots att inga svenska kronor har bytt hand.

Bankens totala skuld på svenska kronor utgörs av alla de kontobalanser - bankonton - som kunder har hos banken. Eftersom både kunden och butiken i exemplet ovan hade samma bank - Swedbank - så är alltså bankens totala skuld på svenska kronor till alla bankens kunder oförändrad. Banken har lika mycket skulder som tidigare. De har lika mycket fodringar från kunder på svenska kronor - cash - som de hade innan ditt butiksköp.

Men, om butiken hade haft en annan bank än vad DU har blir det genast en smula annorlunda. Då måste skulden på svenska kronor överföras från en bank till en annan. Men varför ta över någon annans skuld? Skulle du vilja ta över mina telefonräkningar eller el-räkningen? De flesta skulle nog inte vilja det. På samma sätt vill inte en bank ta över någon annan banks skuld. Nej, de vill ha betalt i full likvid - riktiga svenska kronor.

Vi kommer i kommande inlägg gå in på hur detta funkar och jag ska till dess försöka ordna lite illustrationer för att gör det ännu mer lättförståeligt.

måndag 15 oktober 2012

Vetandets värld: Vad är pengar?

Vad är pengar? Ja, det är frågan som jag försöker ställa mig på den här bloggen. I finanskrisens spår blir frågor om grundläggande ekonomiska uppfattningar, tex. vad pengar är, allt mer aktuella. När de neoklassiska förklaringsmodellerna (som till stor del helt utelämnar pengar) inte håller måste man gräva på djupet och ställa de stora och avgörande frågorna.

Detta har utmärkta vetandets värld i P1 börjat göra. I fredags sändes ett avsnitt med titeln: Vad är pengar?

Citat från Sveriges Radios hemsida:


"På senare år har ordet ekonomisk kris duggat tätt. Just nu är det euro kris, skuldkris och bankriser ute i Europa. Fortfarande kastar den globala finanskrisen en mörk skugga över världsekonomin. I dessa stormande kristider så kan det vara skönt att ta ett steg tillbaka och ställa sig några grundläggande frågor om den övergripande ekonomin.
Detta första program i serien om ekonomi handlar om grundstenen i all ekonomi: Pengarna. Vi ställer oss frågan vad pengar egentligen är för något."

Och de gör, enligt mig, ett mycket bra jobb med detta.

Bl.a. talar de om socialantropologen David Graeber som har skrivit boken "Debt: The First 5,000 Years". Denna bok är en forskningsöversikt av den mänskliga skuldens historia. Graeber menar att pengar alltid har varit ett mätinstrument för skuld. Graeber lägger även fram fascinerande bevis i form av 5000 år gamla anteckningar om skuld, antecknade av ämbetsmän i Mesopotamien. Dessa anteckningar, som var i form av lertavlor, cirkulerade sedan som pengar. Precis som de skuldbevis som idag cirkulerar som pengar när vi handlar med vårt bankkort i affären. Dessa är en skuld på svenska kronor. Se mitt tidigare inlägg: http://vad-ar-pengar.blogspot.se/2012/10/vad-arpengar-och-varifran-kommer-de.html

Guld och silverpengar, vars värde representeras av metallvärdet, kom enligt David Graeber först flera tusen år senare. De blev populära i och med krig och erövringståg som både Romarna, och senare Spanjorerna, ägnade sig åt.

Inslaget återfinnes här under:

Lyssna: Vetandets värld : Vad är pengar? 20121012 12:10

Så, som vanligt är det inte frågan om vi ska ha guld silver, koppar eller snäckskal som pengar. Det sannolika är att vi i framtiden kommer att betala med löften - krediter. Frågan är vem som ska ha kontroll över utgivningen av pengarna? Ska det vara folket som så fritt och decentraliserat som möjligt  kan skapa det bytesmedium (informationen) som behövs för att facilitera handel, eller ska det vara privata intressen som dansar tango med staten för att skuldsätta folket med "lån"? "Lån" som idag inte är annat än information - siffror i en dator. Det är frågan!




I nästa inlägg tänkte jag återkomma till hur banksystemet idag fungerar med lite illustrationer.







fredag 12 oktober 2012

Stoppa pressarna: Eu får fredspris!

Stoppa pressarna: Eu får fredspris!

Eftersom det inte är första april idag utgår jag ifrån att det är sant. På bloggen Cornucopia? läser jag att EU har blivit tilldelat Nobels fredspris. Om inte skam har gått på torra land tidigare så gör den det då nu. De större tidningarna skriver förstås också lite om ämnet. Som om vem som hämtar priset.
Åsikterna bland politker går dock isär.

Så EU kan helt enkelt sälla sig till raden av hyvens herrar som t.ex. Barrack Obama och Henry Kissinger. Barack Obama är möjligt snällare än Henry Kissinger. Däremot är det enligt många tveksamt om han är snällare än George Bush. Barack Obama gick till val på "Change you can belive in" vilket sannerligen gör honom till den ultimata hycklaren, då det han har genomfört, på många viktiga punkter är allt annat än förändring. Han har tex. fortskridit med de "bank-bailouts" (likviditetsinjektioner av skattepengar till banker) som bush påbörjade. Han har fortsatt med att hålla fångar i Guantanamo Bay, helt utan att deklarera några misstankar, och ännu mindre genomföra några riktiga rättegångar. Han har gett order om att mörda amerikanska medborgare med hjälp av drönare.

Så man kanske inte ska vara förvånad över att ett politiskt organ som EU nu får nobels fredspris. Jag menar, efter att ha gett herrarna Kissinger och Obama priset så kan väl knappast någon normalt funtad person ta det på allvar?

EU har knappast bidragit till särskilt mycket fred. De har snarare, via sitt tveksamma valuta-projekt Euron, hjälp till att lägga grunden för ett ekonomiskt ostabilt Europa.

Vad var det som ledde fram till att Hitler kom till makten med det efterföljande andra världskriget? Enligt mig är det självklart att Tysklands katastrofala ekonomiska policy under efterkrigstiden (efter första världskriget) var en avgörande faktor till det som hände i Tyskland, och i förlängningen i Europa, dvs. andra världskriget. Det kanske inte blir ett tredje världskrig pga. EUs dåliga penningpolitik. Men grunden för fred har knappast förbättrats. Snarare grunden för diktatur och krig. Detta är något som borde vara uppenbart för någon som är insatt i situationen i Europa och har någon slags ekonomi-historisk kunskap. 

Vi kommer får anledning att återkomma till vad som hände i Tyskland på 20-talet och varför det är viktigt att förstå. Historia är en vetenskap för att förstå både nutiden och framtiden!

Åter till fredspriset
Eftersom priset nu uppenbarligen inte behöver ges till en veklig person så kan väl lite vad som helst få det? Kanske en juridisk person - ett företag! Apple?

Varför inte USA? Nordkorea? Ryssland? Putin? Fan och hans moster!

Eller hela världen! Vi är ju alla en enda stor familj! 

Vad Noam Chomsky tycker om Barack Obamas "Change":



//Brunskog

torsdag 11 oktober 2012


Vad är svenska kronor? (Och varifrån kommer de?)

Det korta svaret på detta är Skuld. Idag är alla pengar i huvudsak skuldebrev – ett bevis på skuld.

Detta står i bjärt kontrast till hur de flesta normalt sett ser på pengar. Den gängse synen är att pengar är något fysiskt man kan greppa - något som har ett värde i sig självt. Idag har våra fysiska kontanter inget bruksvärde (som tex guld eller silver) utan är endast en symbol. De har ett värde eftersom vi vet att alla accepterar dem. I slutändan är dessa de enda pengar som staten accepterar vid betalning av skatt. De är pengar som har fått ett värde genom lag. Idag är dock användandet av fysiska pengar – kontanter, eller sedlar – mycket begränsat. Korthanteringen är, i synnerhet i Sverige, väldigt stor. Sedlar och mynt utgör endast ca 3% av den totala penningmängden.

Men vad är det då vi betalar med när vi drar vårt kort i affären? Vad är det för siffror som vi ser på vårt kontoutdrag? Är det inte pengar? Jo, det är pengar. Pengar i form av skuld.

Vem är då skyldig vad?

I Sverige betalar vi som bekant med svenska kronor, eller SEK. Det är rikets valuta. Men siffrorna på ditt bankkonto, det som du betalar med i affären, är inte svenska kronor i sig utan en skuld på svenska kronor. Siffrorna i din bankbok (eller din internetbank) talar om hur mycket svenska kronor som banken är skyldig Dig. Du kan alltså begära betalning i svenska kronor – kontanter – och banken är skyldig att ge dig motsvarande belopp i form av papperspengar. När vi dagligen betalar med vårt bankkort i mataffären, på lunchrestaurangen, eller vid bensinmacken betalar vi alltså med en skuld.


Men är det verkligen svenska kronor vi betalar med? Egentligen inte. Vi betalar med en skuld på svenska kronor. Ett löfte att om den som innehar kontobalansen (som utgör skuldlöftet) begär att få svenska kronor utbetalda, så skall personen i fråga få det (vid anmodan, som det heter). I vår vardag tänker vi sällan på detta faktum, utan ser dessa löften, eller skulder, som pengar. Och faktum är att det är pengar, i den mening att det är ett bytesmedium som accepteras av i princip samtliga. Faktum är att det oftast är både enklare och säkrare att betala med löften om kontanter (som vi gör vid kort-transaktioner) än med faktiska kontanter.

Bankboks-pengar” är löften om betalning i svenska kronor, CASH (!). Kan då bankerna hålla löftet om alla bestämde sig för att få löftet infriat? Jag menar, löften är ju till för att hållas. Eller?

Fel! De här löftena är falska. Som jag tidigare skrev är endast ca. 3% av penningmängden kontanter. Det är med andra ord omöjligt för bankerna att infria ens en bråkdel av löftena om betalning i svenska kronor – kontanter.

Som jag sa tidigare: Det är alltså inte svenska kronor i sig som du betalar med när du drar ditt kort. Det är endast ett löfte om betalning i svenska kronor!

Så vad är svenska kronor? Svenska kronor kan i enkelhet beskrivas som två saker.
  • Kontanter: Papperspengar som vi kan få ut på begäran från bankkontoret eller ur närmaste bankomat.
  • Bankernas reservkonto: Kontobalanser som bankerna har på riksbanken. Dessa kan sägas vara ”digitala kontanter”.

Papperskontanterna används till att göra upp skulder direkt individer emellan i svenska kronor.

Riksbankens digitala kontanter använder bankerna till att göra upp skulder emellan varandra via elektroniska överföringar.

Bankerna kan alltså gör upp skulder mellan varandra direkt i svenska kronor - elektroniskt.
Detta är något som är omöjligt för individer.

Vi kommer få anledning till att återkomma till detta och hur det fungerar i större detalj framöver.

För att förtydliga:

Med svenska kronor menar jag alltså pengar som har skapats av staten. Dvs. fysiska kontanter och de digitala pengar som finns på centralbankernas reservkonton.

Resten, 97% av penningmängden, är endast löften om betalning i svenska kronor. Detta är alltså ”kreditpengar”. Siffror på ett bankkonto, helt enkelt. Dessa är ”denominerade” i Svenska kronor men de ÄR INTE svenska kronor, lika lite som en liter mjölk i matbutiken är svenska kronor. Precis som kreditpengarna (siffrorna på ditt bankonto) är mjölken endast denominerad, eller prissatt i svenska kronor. Den är värd X antal svenska kronor.

Det är viktigt att förstå denna skillnad mellan svenska kronor skapade av staten och digitala kreditpengar skapade av bankerna.
Jag kommer i framtida inlägg, förutom att beskriva systemet i ännu större detalj, även redogöra för varför systemet är odemokratiskt och vad som kan göras för att demokratisera det.

Häng med i sökandet efter svaret på frågan: Vad är pengar?!

//Brunskog
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...