onsdag 3 april 2013

Penningsystemet - ringen i näsan?


”If the doors of perception where cleansed, everything would apear to man as it is, infinite. For
man has closed himself up, 'till he sees all things through narrow chinks of his cavern.”
- William Blake

Det är intressant att reflektera över vårt rika västerland och det överflöd som vi genererar. Om någon “medelsvensson” levandes under, låt oss säga 1800-talets slut, hade kunnat se in i framtiden och upptäcka hur mycket mat vi hade, hur mycket husrum det fanns, vilka tekniska vidunder som var människa (i väst) hade tillgång till, samt hur lättillgängligt allt detta var, kan man nog tänka sig att de hade antagit att en värld av lycka, harmoni och fullständig ekonomisk stabilitet torde råda. Vi som är här nu vet att så inte är fallet. Vi kan alltså konstatera att vi på det sociala planet har misslyckats totalt. I dagens samhälle tycks vi snarare - kanske till 1800-tals människans stora förskräckelse - ha en syn på resurser som väldigt knappa. Så pass knappa att det helt enkelt inte finns tillräckligt åt alla och att vi därför, till varje pris, snabbt måste roffa åt oss så mycket som möjligt, så att vi inte blir utan. Man vill ju inte bli lämnad på bar backe. Det är förvisso sant att vi har en begränsad mängd förnyelsebara resurser, t.ex. olika mineraler. Dessa är naturligtvis inte oändliga, vilket vi ibland verkar tro. Men att det för den sakens skull inte skulle finnas tillräckligt med mat, husrum, utbildning och arbete åt alla, är något som helt klart kan ifrågasättas. Men detta tycks vara synen som vi i väst idag har på vårt samhälle. Brist.

Vi har inte ens fullt ut lyckats lösa problemet med fattigdom här i väst. Hur ska vi lyckas lösa världsfattigdomen när vi inte ens kan hjälpa vår egen granne?

Men hur är det om vi ser bortom det eurocentriska perspektivet? Hur ser det ut i andra delar av världen där man har andra typer av bytessystem? Hur ser det ut i uråldriga kulturer, eller kulturer som har varit och fortfarande är avskilda från väst?

I filmen ”The Money Fix”, som handlar om dagens penningsystem, diskuteras hur dagens ekonomi påverkar vårt ekosystem, och hur det vi använder som bytesmedium – pengar – påverkar olika beteenden i samhället. Bernard Lietaer, som bl.a. var med och designade Euro-valutan, pekar på hur olika slags penningsystem faktiskt påverkar de psykosociala beteenden som finns i samhället.

Han säger exempelvis:

“Det klassiska, konventionella sättet att tänka på pengar är att det är ett passivt bytesmedium
som används som en bekvämlighet för utbyten människor emellan och att det inte påverkar
vilka transaktioner som görs, det gör dem bara lättare. Ej heller påverkar det relationerna
mellan människor som använder den sortens pengar. Både dessa antaganden har visat sig vara felaktiga...”

Ett land som är intressant att tittat på när det gäller alternativa valutor är Japan. Japan är idag ett på många sätt modernt och västerländskt samhälle - en modern och välutvecklad industrination som producerar ett stort överflöd av varor och tjänster - men trots detta har man länge haft problem med att tex. ta hand om de äldre personer som behöver omvårdnad eller kanske bara hjälp med vardagssysslor som att gå och handla. I Japan fanns i slutet av 2003 över 600 alternativa valutasystem. Om du aldrig har hört talas om detta kan det bero på att det finns extremt lite information tillgänglig om dessa system på något annat språk än Japanska.

För att lösa problemet med äldrevård bestämde sig Mr. Tsutomu Hotta, före detta premiärmisnister i Japan, för att efter sin pension rikta sin energi mot detta. Resultatet blev Fureai Kippu, som är en så kallad “sektoriell” valuta vilket innebär att den är tänkt att användas inom en speciell sektor. I det här fallet är sektorn sjuka, handikappade och äldre som behöver hjälp med matlagning, städning, skjuts med bil, gräsklippning eller bara lite sällskap till kaffet. Fureai Kippu betyder ungefär “vårdande relationskuponger”. Dessa elektroniska kuponger betalas till personer som hjälper äldre och handikappade med allt de kan tänkas behöva som inte täcks av det japanska sjukvårdssystemet. Som beräkningsenhet (eng. unit of account) har man valt timmar. I Sverige är vår beräkningsenhet kronor. Det alltså den objektiva enhet som man använder för att mäta värde. För en timmes vardaglig hjälp tjänar man alltså en Fureai Kippu kupong. Dessa kan sedan sparas, antingen tills dess att man själv blir äldre och behöver hjälp, eller spenderas på en släkting som är äldre och behövande.

374 olika ideella organisationer i Japan utfärdar valutan och deltagare i Fureai Kippu-systemet kan genom två datoriserade clearinghus, genom organisationen Sawayaka Healthcare Foundation, föra över valuta från ena delen av landet till den andra.

2012: Time for Change, Fureai Kippu from Pedro Davies on Vimeo.

Denna sortens valuta har ett socialt genomslag som skiljer sig kraftigt från den sortens pengar som vi normalt använder, dvs. den nationella valutan. Fureai Kippun skapar helt andra relationer än vad konventionella pengar gör. Ponera att du till exempel har en gammal släkting som bor många mil ifrån där du bor. Personen i fråga kanske inte vill, eller kan bo nära dig, av olika skäl, men skulle ändå behöva din hjälp med att handla, laga mat, bära ut sopor, etc. Med ett valutasystem som Fureai Kippu kan du nu istället hjälpa en äldre person som bor i ditt lokalsamhälle och sedan skicka valuta till din fjärran belägna släkting som i sin tur köper tjänsten där denna bor. Relationen blir annorlunda eftersom den äldre damen som du hjälper hemma hos dig kanske motsvarar din mor, vilket innebär att du kommer vara lite extra noga med att hon ska få sitt kaffe precis så som hon vill ha det. Intressant att notera är att i undersökningar anger de äldre att de som får betalt i Yen ger sämre service än de som får betalt i Fureai Kippu. Förhållandena är annorlunda beroende på vilken typ av pengar som används.

Se även filmen, "The Money Fix" om du inte har gjort det. Här med svensk text för den som tycker det är behagligt:




2 kommentarer:

  1. Mycket intressant. Man kan göra en massa reflexioner. Jag tänkte att de lokala valutorna delvis verkar påminna om vad MMT-arna förespråkar: när ekonomin kärvar på grund av pengabrist så ordnas pengar fram. Här är det lokala grupper som agerar när "storsamhället" inte gör det. Och som extra fördel stärks lokalsamhällena som samlas runt sin egen ekonomin och finansierar den själv. Antar att en sak som skiljer lokalvalutor från rikspengar är att man inte kan betala skatter med de förra.

    Sedan kan man ju undra om penningbrist ändå skulle kunna uppstå i exempelvis det japanska systemet, eller inflation, eller andra negativa fenomen? Och vad händer om krav uppstår om att kunna förvandla vårdpengar till vanliga yen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det som är det fina med lokala valutasystem, eller till och med alternativa nationella valutasystem, är att de ofta expanderar när den "vanliga" penningekonomin imploderar. Detta har man sett tex. i Schweiz med systemet WIR. Skattesystemet tror jag kommer behöva reformeras i framtiden. Kanske kommer mindre skatt tas från inkomst och mer från konsumtion eller från sådant som är miljöskadligt. Ett annat alternativ är att beskatta markägande. Den massiva bördan som idag läggs på låginkomsttagare via skatten är orättvis och orimlig. Det kommer dessutom att bli omöjligt att beskatta alla framtida valutor som dyker upp. Kolla bara på krypto-tekniken och bitcoin. Hör gärna vad Alf Hornborg har att säga i detta inlägg: Regnskogar mot Coca Cola?

      Kul att du tar dig tid att kommentera!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...