tisdag 27 november 2012

Vetenskapens Värld: Banker skapar pengar ur tomma intet

Här kommer några youtube-klipp som sammanfattar det som mitt förra inlägg handlade om, nämligen Vetenskapens världs avsnitt om ekonomivetenskapen och dess misslyckande i att förutse den ekonomiska krisen, vilket bland annat berodde på det fatala (och så uppenbara) misstaget att inte ta med banker, pengar och skuld i de ekonomiska modellerna. Ja, man tar sig för pannan när man tänker på det, men det är lika sant som det är sagt.

I detta första klipp förklarar Dirk Bezemer att banken ger ut ett "lån", eller skapar en kredit, genom att, när du ber om ett "lån", bevilja lånet baserat på din förmåga att betala tillbaka. Om du vill ta ett miljonlån, för att t.ex. starta ett företag som med en ny revolutionerande metod kan bygga billiga hyresfastigheter i Stockholm, är det ytterst rimligt att banken skulle bevilja mig detta "lån" eller kredit. (Om det hade funnits en vettig byggmarknad och ett vettigt banksystem så torde detta naturligtvis redan ha skett, men världen är inte alltid vettig och människan inte alltid rationell.) När banken väl har beslutat sig för att bevilja denna kredit är det enda de egentligen gör att elektroniskt skriva in 1 000 000 kr på ditt konto, och vips så är pengarna där. Precis som jag tidigare påpekat behöver alltså banken inte passivt vänta på insättningar eller reserver, innan de kan börja låna ut. Detta kan de bekymra sig om i ett senare skede.





För att citera Bezemer: "Bankerna tillför nya pengar till ekonomin när de ger lån. Men mer pengar betyder också mer skulder."

Även Michael Kumhof från IMF tar bladet från munnen: "Många tror att banker väntar på insättningar och om de har tillräckligt med insatta medel lånar de ut dem. Och det är helt FEL. Det är fel modell för banker. I verkligheten är det precis tvärtom. Jag är bankir så jag vet, och det står på centralbankernas hemsidor. När bankerna tycker att ekonomin går bra och känner optimism lånar de ut pengar utan att vänta på insättningar. De behöver inte vänta på insättningar. När de lånar ut skapar de pengarna. Banker skapar pengar ur tomma intet."

Så för den som är ny för  dessa begrepp och tvivlar på att banker skapar pengar ur tomma intet borde jag nu rimligen ha skingrat dessa tvivel en aning. Michael Kumhof är nationalekonom på IMF och har tidigare jobbat som bankir. Han är alltså varken konspirationsteoretiker eller penningsystemshaverist. Detta är glåpord som man brukar kunna få slängda efter sig av folk som finner det ointressant att diskutera dessa frågor. Antagligen för att de inte begriper och därmed känner att de hamnar i underläge när deras kunskap ifrågasätts, eller kan det helt enkelt ha att göra med att man har förolämpat deras ego, eller ännu värre deras "blego" = blogg-ego. Inte sällan tror dessa människor benhårt på myterna att bankerna "måste låna in lika mycket som de lånar ut". De fortplantar gärna myterna om att bankerna knappt tjänar något på räntenettot men bortser helt ifrån hur mycket pengar bankerna tjänar på det egna satsade kapitalet. Uttalanden som implicerar att bankerna är passiva mellanhänder, eller "intermediärer",  som snällt väntar på kunder som kommer med papperskontanter in på bankkontoret (som om det vore 30-tal eller nåt) och vill sätta in dessa, istället för att ha dem i madrassen, och sedan snällt väntar igen på att det ska komma in en annan kund och vilja låna dessa pengar. Nej, det är inte 30-tal och det funkade knappt så här på 30-talet heller för den delen, även om kreditgivningen var något snävare då. Sedan att bankerna givetvis behöver en låntagare, eller skuldslav, för att skapa den nya krediten och öka penningmängden är en annan sak. Det fattar vi penningsystemshaverister också. Så dumma är vi inte.

Steven Keen och Dirk Bezemer beskriver här nedan bland annat vad som händer när finanssektorn - en sektor som egentligen endast skall vara en servicesektor för ekonomin - växer bortom alla proportioner och vad som händer när ekonomin blir allt mer skulddriven. Precis som Bezemer beskriver måste huspriserna någon gång sluta stiga, och som Steven Keen påpekar slår man i taket när det tillslut finns så mycket skuld (i förhållande till BNP och inkomst) att ingen har råd att ta sig an mer skuld. Och så var det i många länder 2007-2008. Bl.a. i USA. Då spricker bubblan. Som Bezemer säger så gick det mycket väl att förutse krisen med logiska samband. Ekonomipristagaren Robert Lucas, från Chicago universitetet vrider sig en aning i stolen när han ifrågasätts. Aj, vad han vrider på sig. Det gör ont i hela kroppen att se det. Så här kan det alltså gå om man blir alltför institutionaliserad och sitter på sin kammare med sin ekonomiska modeller och räknar, och räknar. Ibland måste man öppna fönstret och kika ut i verkligheten och helt enkelt "go back to basics". Lite sunt förnuft räcker ibland längre än vad vi tror.



Dirk Bezemer varnar även för Sveriges rekordhöga privata skuldsättning. Vi ligger i topp med ett par andra länder. När man försåg Bezemer och Keen med rådata från 90-talet och framåt, och lät dem analysera dessa, ansåg de att det klart visar att den svenska ekonomin allt mer lutar sig mot en växande finanssektor, ökande skulder och stigande bostadspriser. Den svenska tillväxten i finanssektorn är enligt Bezemer mycket starkt kopplad till tillväxten i BNP. Ett luftslott, helt enkelt.

Det finns naturligtvis ingen anledning att förneka vekligheten genom att inbilla sig att bostadspriserna alltid kommer att fortsätta gå upp genom att peka på seudo-argument som bostadsbrist eller liknande.
Det är som jag tidigare påpekat ingen produktiv verksamhet att sitta och fisa framför Let's dance på TV (jag talar alltså om att bo) och det kan således inte driva en ekonomi framåt. Slutsatserna i de klipp vi ser ovan är alltså att det med största empiriska sannolikhet kommer att bli sämre i den svenska ekonomin än vad det är idag. Det finns, som många verkar tror, ingen "puckel" att ta sig över i ekonomin som vi kommer att vara över om ett par år. Att vi skulle vara i en klassisk "lågkonjunktur" som snart går över är önsketänkande. Vi kommer inte att återgå till "business as usual" utan vi kommer att få ställa om ekonomin till någonting mer hållbart. Man kan inte ständigt öka utvinningen av naturresurser år efter år och tro att det ska funka för evigt. Bostadsbubblan och den ekonomiska krisen är bara ett symtom på något mycket större. Det finns ingen återgång till ett normaltillstånd utan vi kommer få anpassa oss och förändra våra levnadsvanor.

Och som sagt: det är ingen "puckel i vägen" som vi snart kommer vara över. Det är snarare frågan om att vägen är på väg att ta slut och vi håller på att köra ut för ett stup.

Ju längre man förnekar det ovanstående, desto jobbigare kommer det bli då den oundvikliga sanningen kommer ikapp en. Ju tidigare man accepterar och förstår att vi kommer att bli tvungna att ändra våra levnadsvanor och konsumtionsmönster, desto lättare kommer det bli när den oundvikliga förändringen i vår ekonomi bli allt mer påtaglig.

3 kommentarer:

  1. Ett upplysande tv-program och rätt skakande. Ingen kontrollerar de mäktiga penningaktörerna. Man bör nog äntligen avskaffa Riksbankens så kallade Nobelpris.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är helt klart ett stort steg på vägen att dessa ämnen tas upp och presenteras så rättframt, och av såpass trovärdiga ekonomer, (åtminstone enligt min egen uppfattning) som det görs här. Att bankerna skapar pengar i samband med utlåning börjar bli känt för allt fler. I vilken utsträckning de verkligen kan göra detta är det däremot allt färre som förstår, även bland framstående ekonomer. Som jag skrev i dagens inlägg: http://vad-ar-pengar.blogspot.se/2012/11/vad-vi-tror-bankerna-gor-del-3.html

      Radera
  2. Försöker få en översikt på detta ämnet (och gärna också förstå varför folk blir så uppjagade när saken diskuteras, det hade varit mycket intressant att få veta..)

    Alltså, en bank måste alltid ha balans på inlåning och utlåning. Det antar jag att du håller med om?

    Även om banken inte passivt måste vänta på en insättning, så finns det andra sätt att få balans: banken har ju själv möjlighet att ta upp ett lån, i andra banker, via utställning av bankobligationer, via lån hos Riksbanken.

    Balansen mellan inlåning och utlåning måste ändå alltid finnas där.

    Det att banken själv kan låna pengar betyder ju bara att den själv tar del som "låntagare" i multiplikatormodellen - som då fortfarande stämmer?

    Visst, i den mån banken ger ett lån som balanseras av lån i Riksbanken (som kan nyskapa pengar) så har banken, på sätt och vis, tagit initiativ till nyskapandet av pengar. Men det är fortfarande inte banken som har skapat dessa.

    Ifall det är så att det inte måste vara balans mellan inlåning och utlåning så är detta ytterst intressant, då har jag missförstått bankverksamhet totalt?

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...