I Sverige och resten av EU har vi alltså en insättningsgaranti som innebär att om en bank faller och en sparare inte kan få ut några pengar så garanterar staten belopp upp till 100 000 EUR.
Banker är per definition ständigt insolventa. De kan alltså inte möta alla kunders fodringar på den valutan som deras skulder är denominerade i, för det är vad bankkonto-saldon representerar - en skuld på en valuta. I det här fallet är valutan Euro. För dig som är ny för konceptet att ett kontosaldo (det du ser på ditt bankonto) är bankens skuld till kunden kör jag här en kort genomgång.
Det finns tre huvudsakliga sorters pengar i samhället idag. Vi tar Sverige som exempel men det samma gäller i resten av EU och i huvudsak även i världen:
- Svenska kronor i form av kontanter - papperssedlar och mynt.
- Svenska kronor i digital form som existerar i Riksbankens clearing system - RIX
- Bankkrediter - de saldon som anges på ditt konto.
Den vanligaste formen är den sistnämnda bankrediten. Det är den vi ser på vår internetbank och det är den vi handlar med med hjälp av vårt kontokort i affären. Om vi för över pengar till en familjemedlem - som oftast har samma bank och därmed inte kräver clearing i riksbanken över natten - är det även denna form av pengar vi använder.
Läs mitt senaste inlägg för att få lite mer inblick.
Trots denna vetskap (eller ovetskap) om att bankerna defacto inte har tillnärmelsevis så mycket svenska kronor tillgängliga som de har fodringar på svenska kronor (de krediter som du ser på ditt konto är en skuld till dig på svenska kronor), och därmed aldrig skulle kunna betala ut SEK till alla kunder samtidigt, så litar vi på banksystemet och använder skuldfodran som vi har på våra konton som pengar. Vi handlar med dem i affären med vårt kontokort.
Bankerna liknar alltså ett försäkringsbolag i den meningen att de räknar med att alla inte skall behöva deras tjänster samtidigt. Det händer ju även att försäkringsbolag går omkull vid t.ex. större naturkatastrofer och liknande och där skadorna är allt för stora för att kunna betala ut fullt belopp till alla drabbade. Då gäller det att få hjälp från annat håll, t.ex. staten, eller att man kan dra fram nån snygg klausul som säger att det inte gäller om situationen är ditten eller datten.
En del av förtroendet för bankerna ligger i den statliga insättningsgarantin. Den sköts av Riksgälden och garanterar sparare att om en bank inte kan möta sina åtaganden vid t.ex. en bankrusning (då folk snabbt springer för att få ut sina sparade medel) så kommer de att få ut belopp upp till hundra tusen EUR. Det är samma inom hela EU och beräknas därför i EUR, men svenska sparare skulle naturligtvis få ut sina pengar i SEK vilket då skulle motsvara att det täcker upp till 840 000 kr i sparbelopp. Intressant att notera är att eftersom insättningsgarantin är denominerad i EUR kan den alltså öka och minska i omfattning. Om euron försvagas gentemot kronan får man således ett mindre belopp SEK utbetalt vid eventuell bankkollaps. I höstas hade du tex. fått max 870 000 kr, medan du nu endast får mindre än 840 000 kr. Nu har naturligtvis de flesta inte tillnärmelsevis dessa belopp på sina konton. faktum är att de flesta svenskar lever hand till mun och därför har förhållandevis lite sparmedel insatta på bankkonton. De har sett till att ha skulder till bankerna istället för några fodringar (vilket insättningar på bankkonton är - fodringar på svenska kronor och inte svenska kronor i sig). Skulder på framför allt villor och lägenheter som de "hyr" av banken genom sina räntebetalningar varje månad. Konstigt nog ser många detta som en sparform vilket går lite över mitt förstånd. Villor som nu är på väg ner i pris.
Men nu är den trygga insättningsgarantin delvis på väg att sättas ur spel genom de senaste dagarnas händelser på cypern. Bankerna har varit stängda sedan i fredags och fortfarande inte kunnat öppna. Det är oerhört svårt att få ut kontanter. Förslaget har varit att innan man öppnar bankerna ska alla sparare, små liksom stora, få en såkallad "hair cut". Man "skummar" bort lite "grädde från mjölken".
6,5 % skulle enligt förslaget försvinna från en sparares bankonto som har mindre än 100 000 EUR insatt och 9,9% från den som har över 100 000 EUR. Är du en småsparare som har t.ex. motsvarande 50 000 kr på ditt konto skulle du helt plötsligt bara ha 46 750.
3250 kr försvinner. Garantin gäller alltså inte fullt ut.
Förslaget var ett krav från EU-trojkan för att de skulle bevilja nödlån men nu har dock ett enhälligt parlament röstat emot förslaget. Det blir inget nödlån, ingen "Haircut", än så länge, och bankerna fortsätter att hålla stängt. Men hur länge är det hållbart? Reservplaner diskuteras tydligen. En vecka har man på sig enligt Anders the Borg. Sedan ska Cypern vara assimilerat. "We will all be assimilated" av "Borgen", antar jag Kom ihåg att bankerna, oavsett vad man tycker om dem, är en vital del av dagens ekonomi. Förr var banker och penningsystemet mera åtskiljt när staten gav ut valutan genom att trycka sedlar som sedan vanligt folk deponerade på banken. Idag ÄR bankerna penningsystemet. Utan dem stannar alla handel snabbt av. Det är de som, med hjälp av centralbanken "clear:ar" alla transaktioner (debit och kredit) mellan köpare och säljare. Som jag skrev i föregående inlägg:
"Pengar är idag endast ett redovisningsystem. Ett sätt att “hålla poängen” i det ekonomiska spelet av att ge och ta."
Trots detta är det intressant att notera den situation av "ömsesidig skuldsättning" (eng. mutual indebtedness) som existerar i dagens system. Många av oss har skulder på bankerna via "lån" som vi ibland måste ta om vi tex. vill köpa en villa, eller liknande. Samtidigt har bankerna en skuld till många sparare att betala ut i nationell valuta (kronor, eur, dollar) om de begär det. Vem är skyldig vem?
Någon som tjatat om detta nästan outtröttligt är bloggaren parasitstopp. Kanske har hen rätt?
Världens makthavare har i alla fall bevisat att låntagarnas skulder till bankerna är mycket viktigare än bankernas skuld till spararna. Nationalstaterna har till synes helt tappat tilltron till sina egna valutor. De tror mer på bankernas fodringar på dessa valutor - krediter - än på den faktiska nationella valutan.
Jag vet att jag kanske upprepar mig, men för att förtydliga och hålla isär begreppen.
I Sveriges fall är denna valuta SEK och den finns återigen endast i två former:
- Kontanter i form av sedlar och mynt. (detta är den enda form av SEK som en privatperson kan komma åt.)
- Centralbanksreserver som endast storbankerna kan komma åt. Dessa finns på riksbanken.
Ryssland har tydligen stora intressen på Cypern. Närmare hälften av spararnas pengar är från Ryssland. Många ryska oligarker, stålmagnater, med mera, håller enorma summor där och de vill förstås inte "klippa sig". Det spekuleras även i att ryska gasbolaget, Gazprom, har erbjudit lån till Cypern i utbyte mot framtida möjligheter att prospektera gasfyndigheter där.
Glöm aldrig att skuld i alla tider har varit ett sätt att erövra och suga ut andra människor. Kan du inte betala full likvid? Då lägger vi på räntan plus mellanskillnaden vid nästa betalning. Får vi inget då så ryker knäskålarna. Naturresurserna kan blir Cyperns knäskålar som ryker. USA har gjort så här förr och låtit storföretag (corporations) få tillgång till naturresurser i ett antal sydamerikanska länder. Kan ni inte betala? Ge oss eran olja då! Läs John Perkins som skriver om detta i hans bok, "Confessions of an Economic Hit Man". Dessutom har vi, som David Graeber skriver i sin bok om skuld (Debt: The first 5000 years) en nästan pervers moral kring att "betala det man är skyldig", oavsett på vilka grunder lånen givits.
Utvecklingen på Cypern kommer att bli mycket intressant. Detta kan vara början på en mycket allvarligt situation. Kanske kommer fler banksystem knäckas nu när folk ser att löftet om en insättningsgarantin inte är så mycket värd? Spanien? Italien?.......Sverige?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar