måndag 10 december 2012

Guldsedlar och skuldsedlar i en salig blandning

Jag tänkte, i en liten serie av inlägg, elaborera lite kring diverse missuppfattningar om hur penningsystemet fungerar, har fungerat och kommer att fungera i framtiden. Vad som är pengar och vad som inte är det. Jag bygger mina tankar och idéer på vitt skilda skrifter från olika läger. Några som kan nämnas är E.C. Riegel, Thomas H Greco, FOFOA, mfl.

Tanken är att försöka komma fram till hur man skulle kunna skapa ett mer demokratiskt penningsystem som borgar för större individuell frihet, social rättvisa, ekologisk balans, som knyter ihop lokala samhällen och som samtidigt möjliggör handel på global nivå.

I nedanstående inlägg tänkte jag beskriva den hopblandning av guldsedlar och kreditsedlar som bland annat har lett till en del av de obalanser vi har idag och som vi har sett genom historiens gång i våra bank/penningsystem.

Det råder ingen brist på förvirring när man diskuterar pengar och penningsystem. Kanske är det just därför så intressant att diskutera.

En gång i tiden, innan dagens bank och valutasystem hade sett sitt ljus, bytte man olika varor mot olika varor. Byteshandel helt enkelt. Dock blev vissa varor överväldigande mer efterfrågade, inte sällan enbart pga. sin förmåga att byta till sig andra varor. Bl.a. efterfrågades tobak under perioder, inte bara för att rökas, utan även för att användas som just bytesmedel. Jag behöver knappast nämna att även ädelmetaller var populärt för att uppfylla detta syfte.

Men evolutionen gick vidare och man började utfärda skuldsedlar mot dessa handelsvaror, vilket ofta var guld och/eller silver. Det ska dock understrykas (för att undvika den historieförvanskning, som vissa som propagerar ädelmetaller som de enda sanna pengarna som finns, ägnar sig åt) att det i te.x antika Egypten förekom att bönder tog sin säd till ett slags centrallager där de fick kvitton för sina sädeskorn. Dessa kvitton kunde sedan med fördel bytas mot andra varor och tjänster, och kunde till och med fungera som ett allmänt accepterat betalningsmedel, inom regionen. Precis som med ädelmetaller kunde den som hade kvittot på sädeskorn i sin hand, antingen byta det mot andra varor, eller välja att lösa in det mot den mängd säd som kvittot var denominerat i. Sädeskorn kan faktiskt vid rätt lagring hålla i många år och därmed funka bra som värdebevarare och kan faktiskt även ätas när det väl kniper, tillskillnad mot guld. Fördelen med guld är att det inte brinner lika lätt.





Det andra steget i pengars evolution var när vi lämnade pengar som bygger på fodringskvitton mot olika handelsvaror till fördel för "kreditpengar". Detta innebar, vad jag anser, en stor potential för ett effektivt penningsystem men även många fallgropar.Dessa fallgropar ligger i svårigheten (eller faktiskt omöjligheten) i att skilja på de olika sorters papperspengar som släpptes ut i cirkulation. Det ökade potentialen för olika typer av bedrägeri. Vad menar jag med "skilja på olika sorters papperspengar"? Jo, den första formen av banksedlar var som sagt fodringskvitton mot olika varor, t.ex. guld, silver, sädeskorn m.m. När det gäller "kreditpengar" så var de, antingen en sedel, eller en "insättning" på ett bankkonto mot vilken man kunde dra checkar.

Kreditpengar kan betraktas som en slags "ömsesidig skuldsättning" (eng. mutual indebtedness). Bankkunden gav sitt skuldebrev till bankiren i utbyte mot bankens skuldsedlar (bankens skuld till kunden), vilket på den tiden också bar med sig ett löfte om utbetalning i guldspecie - mynt.

Exakt samma banksedlar kom alltså att representera både symboliska pengar, som guld och silver, och kreditpengar. Men när bankiren ifråga utökade mängden pengar genom "lån" fanns det ingen täckning i guld längre för alla utestående sedlar. Det blev alltså fraktionella reserver i termer av guld. De andra sedlarna som gavs ut vid ett så kallat "lån" fick sitt värde ifrån låntagarens löfte att återbetala hela beloppet (och därmed nollställa skulden och mängden sedlar i omlopp) plus eventuella säkerheter som gavs när "lånet", eller krediten, skapades. Sedlarna som skapades vid "lånet" var alltså ett kreditinstrument. Alla sedlar lovade dock fortfarande utbetalning i guld.


Sanningen var dock att de egentligen endast tjänade som "Unit of account" - en beräkningsenhet.

Det var bäddat för problem!


Ovanstående koncept kan vara svårt att greppa, men det är en viktig och en ofta förbisedd del i pengars evolution, och en viktig anledning till att vi idag upplever problem i systemet. Det är en produkt av att vi ser pengar som en sak istället för ett bokföringssystem som bokför vår input/output i ekonomin.

Det var bland annat denna "missuppfattning" kring hur systemet funkade som gav de problem som man såg i slutet på 1800-talet. Denna tidens rådande synsätt var att guld och silver var pengar och att alla banksedlar var kvitton på guld och silver. Guld och silver som skulle finnas på banken. Detta ledde till att bankrusningar var ett vanligt fenomen då. När folk började tvivla på om en bank var sund kunde de helt enkelt gå dit med sina kvitton och hämta sitt guld. De som kom dit först fick sitt guld. När guldet i deras valv tog slut fick de slå igen.





Om man är fast i synsättet att guld, och bara guld är pengar, så är det naturligtvis helt rätt att de här bankerna ska få gå omkull då de har bedrivit en bedräglig verksamhet. De har inte haft tillräckligt med guld för att täcka alla kvitton, vid anmodan om utbetalning. Men om man vidgar sina vyer lite och ser pengar, inte bara för sina egenskaper, dvs "vad pengar gör" , utan för "vad pengar är" så blir saker och ting helt annorlunda. Jag talar alltså om själva kärnan - essensen om man så vill - av pengar.  Och essensen av pengar är: KREDIT!




Denna okunskap kring vad pengar är ledde på den tiden (under en guldmyntfot) till att många banker som var fullständigt sunda - som hade givit ut skuldsedlar baserade på goda säkerheter - fick slå igen, bara för att de inte hade tillräckligt med guld i sitt valv.

"Papperspengar" (eller kontofodringar) som ges ut mot sunda säkerheter är en fullödig form av pengar.


Likaledes som att man under guldmyntfoten blandade ihop skuldsedlar i guld med sedlar som var ett kreditinstrument - utställda mot säkerheter i form av tex. en villa, en affärsverksamhet eller liknande - så blandar man idag ihop kontobalanser som endast är en fordran på kontanter i form av papperskronor, och kontobalanser som är skapade i form av en kredit.

Låt mig exemplifiera: Om jag får tusen kronor i ovikta hundralappar av min mormor på julafton så kanske jag inte vill ha dem hemma utan går med dem till banken och sätter inte dem. Då skapas en fullt rimlig fordran på svenska kronor (sedlar) i form av en kontobalans. Men om jag tar ett "lån" på tusen kronor som baseras på rimliga säkerheter och banken krediterar mitt konto med lånesumman, så har pengar skapats i ett eget universum. Dessa pengar är en kredit som är "denominerad" dvs. prissatt i svenska kronor. Men, det är INTE svenska kronor i sig. Svenska kronor är en FIAT-valuta och FIAT-valutor kan endast skapas genom statligt dekret. Men är kontobalanserna på banken pengar? Enligt mig: JA!

(Läs gärna min inlägg: Att betala med en skuld, samt, clearingprocessen )

Slutsats:

Det går att ta olika extrema positioner i den här frågan och det verkar i huvudsak finnas två läger. De som ihärdigt hävdar att guld är pengar - riktiga pengar - och i andra lägret finns de som hävdar att endast statliga pengar är riktiga pengar, och att allt annat bara är skulder på pengar.

Jag skulle vilja be om en lite vidare, och inte så snäv, syn på vad pengar faktiskt kan vara, och att man skiljer ut olika funktioner som bytesmedel, värdebevarande och beräkningsenhet.

Sanning var och är att under guldmyntfoten - när guld sågs som pengar - var trots allt guld endast en "unit of account" dvs. en beräkningsenhet. En objektiv enhet som man använde för att mäta värde och som man senare denominerade skuldsedlarna i. Samma sak råder idag.
SEK, svenska kronor, är "unit of account" - beräkningsenhet - men de flesta kontobalanser som finnes är inte inlösningsbara i SEK. Det är alltså (nästintill) endast en beräkningsenhet.

Det är således endast en fråga om våran egen acceptans för dessa "krediter". I teorin är det inget som hindrar att man sätter upp ett lokalt kreditsystem och i detta använder SEK som unit of account  och alltså räknar alla priser i SEK men betalar med kreditvalutan "Stokholmer", "Göteborger" eller kanske I Kiruna, "Kiruniter". Alla dessa kan vara prissatta i svenska kronor men det är inte svenska kronor.

Behöver man ha några SEK i ett valv nånstans när man har startat denna valuta? NEJ! Om man skulle välja att istället ha guld som beräkningsenhet, och denominera dem i guldgram, skulle man då behöva ha guld i något lager. NEJ!

Det handlar helt enkelt om att få ett så demokratiskt penningsystem som möjligt. Dessa kreditpenningsystem skulle kunna drivas av kommuner, byar, landskap eller kanske helt enkelt fristående brukarkollektiv.

Läs gärna bloggaren Cornucopias inlägg om "Brukarkooperativ eller blind nyliberalism?"

Jag vill ha en friare syn på vad pengar i ett penningsystem kan vara och det finns inget fritt med dagens monopolistiska system. Det är ett oheligt giftermål mellan stat och finans.





2 kommentarer:

  1. Det hade ju varit praktiskt om aktörer kunde monetisera sina varor. Det kanske hade kunnat skapa ett robustare system.
    Jag tänker som så: Jag har ett ton vete efter skörden (eller rimliga utsikter att kunna skörda ett ton), jag säljer detta till en aktör (investeringsbank t ex) och denna utfärdar en skuldsedel till mig motsvarande dagspriset. Det är ju inga problem eftersom det finns en skuld (bankens till mig) men det finns också en tillgång (vetet).

    I det lilla sammanhanget blir det så klart farligt nära byteshandel (vad händer om ingen vill ha vetet/skuldsedeln på vetet) men tar man ett steg tillbaka och ser den större bilden samt givetvis inte använder varuspecifika valutor så torde det fungera på samhällsplanet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. De behöver inte nödvändigtvis vilja ha vete men de kan ha ett stort förtroende för vete som råvara och förtroende för att det kan köpa andra produkter senare.

      En lokal bank som tex. drivs genom ett brukarkollektiv kan dessutom monetarisera varor utan att du nödvändigtvis behöver lämna in dem för lagerhållning, då det är din "kredit" = förtroende, som pengarna skapas utav. Exempelvis förtroendet för din arbetsinsats, ditt företag, osv.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...