Gästinlägg: "Har facket och kapitalet egentligen samma agenda?"

Nedandående är en återpublicering av ett inlägg från bloggen "Parasitstopp - ett nytt penningsystem" från den 19 februari 2013:


"Det var en bra film om lönesänkningar på SvT om lönesänkningar som skett den sista årtionden. Produktiviteten har ökat enormt samtidigt som lönerna hållits tillbaka. Det finns mao möjlighet att dra ned på arbetstiden då automatiseringen gjort att folk inte behöver jobba lika mycket. Alla skulle ändå kunna ha en bra levnadsstandard. Varför prioriterar då inte facket lägre arbetstid, medborgarlön och högre löner? Jag tror att en förklaring ligger i att facket i mångt och mycket är i samma situation som systembolaget. Systembolaget ska utåt verka för mindre supande och sitt eget avskaffande – facket ska verka för mindre jobb och mer fritid – i utopin borde facket jobba för sitt eget avskaffande och minimering av arbete. Men Systembolaget kränger sprit samtidigt som de låtsas såga av grenen de sitter på – likadant med facket. Varför skulle facket vilja ha färre arbetare när detta skulle innebära att antalet medlemmar minskar och fackpamparnas egna försörjning äventyras? Facket har blir ett fack för facket som företräder sitt egna intresse och inte sina medlemmars. Därför vill facket ”skapa fler arbeten” – oavsett om de behövs eller ej.

För att inte snacka om arbetsförmedlingen och socialförvaltningen – vad skulle de göra om folk fick mer möjlighet att ta hand om sig själva och varandra? Arbetsförmedlingen och socialförvaltningen. är ju, liksom både facket och systembolaget satta att försöka utrota sig självt. Givetvis finns samma målkonflikt i detta – vad är sannolikheten att någon av ovan organisationer begår harakiri självmant? Tvärtom, de gör nästan allt för att bli större (men där nyttoeffekten för medborgarna blir allt mindre, ja t.o.m negativ, såsom i löneutvecklingen). Klart som fan att inte dom vill ha en medborgarlön som ger en dräglig bas för alla.

Kapitalisterna har givetvis samma mål men de är i alla fall öppna med det. Att de sedan de dolt slaveriet genom att bankerna tillåts skapa penningsurrogat genom att skuldsätta allt med kontopåhitt är en annan sak.

Likadant är det med broilerfabrikerna som kallas partier – de är måna om sina egen försörjning som skulle äventyras om Wigfors tankar genomfördes:

“Om målet med samhällsutvecklingen skulle vara att vi alla skulle arbeta maximalt voro vi sinnessjuka. Målet är att frigöra människan till att skapa maximalt. Dansa. Måla. Sjunga. Ja, vad ni vill. Frihet.”

Partierna borde mao jobba för att frigöra sina väljare i möjligaste mån – men om de lyckas finns inget behov av politiker. Målkonflikten är given och därför jobbar även partier med att se till att folk måste krypa efter onödiga arbeten istället för att få del av ett överflöd och få en självständighet i Wigfors anda.

När representationen representerar sig själv är den inte längre representativ för gruppen den är satt att representera.

Vi ”arbetar” för att vi inte ska få tid och frihet att skapa värden utanför systemet. Vi arbetar för att hålla uppe värdet på den fiktiva enheten pengar så att de som påstås företräda oss kan fortsätta suga ut oss. Så det gäller att göra folk beroende av pengar för om de blev mer självständiga och kunde hjälpa varandra så skulle folk använda mindre med pengar.

Varför ska vi annars öka pensionsåldern när arbetslösheten är skyhög bland ungdomar. Enligt filmaren Stefan Jarl är arbetslösheten för ungdomar mellan 16-25 år runt 75% om man skalar bort alla låtsasjobb. Vi ska krypa efter pengar till varje pris. – vi ska vara tjänare åt överheten. Det är ingen tillfällighet att det heter ”tjäna pengar”."

Slut på återpublicering.

Tyckte att detta var ett tänkvärt och relevant inlägg med tanke på det jag skrev om evig tillväxt och om att politikerna inte längre jobbar för folket utan endast för att ta sig igenom sin egen mandatperiod så att de sedan snabbt kan skylla eventuella oegentligheter på sin efterföljare. Känns som att även facket allt mer jobbar för sin egen skull med målet att skapa så mycket arbete som möjligt. Istället borde några framsynta personer i facket jobba på att omdefiniera synen på arbete. Ekonomen Bernard Lietaer (som förövrigt Anders Wijkman talar om i klippet) berättar bl.a. om att ordet "job" skapades under 1800-talets England och betydde specifikt något som man gör för att få lön - pengar. Det är alltså inte (nödvändgtvis) något som man brinner för eller känner stolthet över.